numera benämning på person, som forskar och skrifver inom området af kameralvetenskapen (so d. o.). Kbg. Kameralistik. Se Kameralvetenskap. Kamerallagfarenhet. Se Kameralvetenskap. Kameralvetenskap (Kameralistik, Kamerallagfarenhet). I åtskilliga tyska stater var kammer (af lat. camera, förvaringsrum, skattkammare) benämning på de ämbetsverk, hvilka förvaltade furstens enskilda förmögenhet, inkomsterna af domänerna, regalen m. m., hvartill kommo vissa grenar af den inre förvaltningen. Med tiden ansågs tjänligt att åt dem, som sökte inträde vid dessa verk, bereda tillfälle att grundligare sätta sig in i dithörande ämnen, hvarför lärostolar i dessa inrättades vid åtskilliga tyska universitet. I allmänhet hänfördes till dessa ämnen grunderna för näringarnas bedrifvande (urproduktion, handtverk och handel), emedan genom deras blomstring det allmänna välståndet och därigenom furstens inkomster ökades, vissa politieanstalter, upprättade i samma ändamål, samt statshushållningen, som äfven benämndes kameralvetenskap i inskränkt mening. Benämningen kameralvetenskap förekom endast i Tyskland, där de förnämste författarna i densamma äro bl. a. Schmalz, Weber, Fulda, Baumstark och Rau, hvilken sistnämnde åt denna vetenskap gaf en helt och hållet ny ställning, i det han fattade den som en i statens intresse gjord tillämpning af nationalekonomiens grundsatser (volkswirthschaftspflege, finanzwissenschaft). Dels till följd af den revision Rau underkastade kameralvetenskapernas begrepp, dels till följd af förvaltningens ombildning, dels till följd af behofvet af en särskild teknisk undervisning ha kameralvetenskaperna upphört att som särskilda vetenskaper föredragas vid universiteten, där de numera behandlas som delar af politie- l. förvaltningsläran, eller ock ha de blifvit hänvisade till de tekniska undervisningsanstalterna. Äfven kameralvetenskapen i inskränkt mening har, sedan benämningen kameralvetenskap i allmänhet försvunnit och förändringar i förvaltningen upplöst allt samband emellan den förra och den senare, förlorat detta namn; för densamma har i enlighet med det allmänna europeiska språkbruket, som var gällande utom Tyskland, antagits benämningen finansvetenskap, finanslära. — Kameralvetenskapen i den mera omfattande bemärkelsen har i Sverige blifvit behandlad af A. Berch i ”Inledning til almänna hushålningen” etc. (1747), där likväl själfva benämningen kameralvetenskap fattas i sin inskränktare betydelse. Som en lärobok i kameral vetenskap i vidsträckt betydelse kan äfven anses L. G. Rabenius’ ”Lärobok i nationaloeconomica” (1829). I sin ”Lärobok i svenska kamerallagfarenheten” (2:a uppl., 1832) fattar däremot Rabenius kameralvetenskapen i dess inskränktare betydelse. Så göra äfven L. G. Linde i ”Systematisk framställning af svenska kamerallagfarenheten” (2:a uppl. 1867; 3:e mycket omarbetade uppl. utkom 1887 under titeln ”Sveriges finansrätt”) och J. A. Thurgren i ”Populär handbok i svenska kamerallagfarenheten” (1852). Th. R. (Kbg.) Kamererare. Se Kamrerare. Kamerlengo. Se Camerlengo. Kamerlingh Onnes, Heike, holländsk fysiker, f. 1853 i Groningen, filos. doktor där 1879, professor vid universitetet i Leiden, har ett mycket bekant och väl utrustadt köldlaboratorium, dit äfven utländska vetenskapsmän rest för att utföra specialundersökningar vid den låga temperatur, som nås medelst flytande luft eller vätgas. K:s mest bekanta arbete är förtätningen af helium, hvilken gas han efter ett par misslyckade försök första gången 10 juli 1908 lyckades kondensera till vätska med kokpunkt omkr. — 268°. G. I. Kameronianer, skotsk sekt. Se Cameron, R. Kamerun (af port. Rio dos Camarões, ”krabbfloden”, fordom namn på Wuri, se nedan), tysk koloni i västra Afrika, mellan Guineaviken och Tsadsjön, gränsar i n. v. till de brittiska kolonierna Nord- och Syd-Nigeria, i ö. till Franska Kongo, i s. till Franska Kongo och den spanska kolonien Rio Muni. 495,600 kvkm. Omkr. 3 mill. inv., hvaraf 1,128 hvita (1908). De enda inskärningarna i kusten, som har en längd af 320 km., äro några breda flodmynningar. Medan södra K. från Rio Campo, gränsflod mot spanska kolonien, är lågbergig, upptages mellersta kustområdet, mellan floderna Njong och Kamerun, af ett långt in i landet nående lågland; n. om Kamerunfloden når det väldiga Kamerunberget (se d. o.) ända fram till kusten, och på dess andra sida möter åter en låg kust kring æstuariet Rio del Rey. Det inre K. är ett 700—800 m. högt taffelland, som i yttersta norden, på båda sidor om Binue, har flera höga bergpartier, såsom Schebtschi (2,000 m.), Alantika (2,500 m.), Sari (2,400 m.) och Mandara. Geologiskt är landet föga utforskadt. Kamerunberget är ett basaltmassiv, och denna bergart fortsätter mot n. och n. ö. långt in i landet; f. ö. upptages största delen af sandsten, som hvilar på granit. Landet är rikt bevattnadt. Till Tsad flyter Schari, gränsflod i n. ö. mot Franska Kongo, med bifloden Logon. De andra floderna flyta ned mot Guineaviken, men de äro segelbara endast i mynningsområdet, enär de bilda vattenfall, då de lämna det inre taffellandet. De viktigaste äro, från n. räknadt, æstuarierna Rio del Rey, Meta (floden Ndians mynning), Andonkat och Meme samt Kamerun, ett æstuarium, i hvilket flera floder utmynna, bl. a. Wuri, som är segelbar under 50 km., Sannaga, landets viktigaste flod, och Njong. — Klimatet är vid kusten hett och fuktigt samt alstrande malaria. Årstemperaturen växlar här mellan 25° och 26°; den hetaste månaden är febr. med 26,6°, den svalaste aug, med 23,6°. Regntiden infaller under april—nov., den torra årstiden dec.—mars, men regntiden inträffar ej samtidigt öfver hela området och växlar betydligt under olika år. K. hör dock till de regnrikaste trakter i Afrika. I Duala vid Kamerunfloden har man iakttagit 4,052 mm. per år, och i Bibundi, vid Kamerunbergets fot, 10,486 mm. (1897). I det inre höglandet är medelårstemperaturen omkr. 25° och regnmängden 2,745 mm. (i Baliburg). — Växtvärlden utmärkes af tropisk riklighet. I kusttrakten möter en urskog, som erinrar om Syd-Amerikas och är det enda större skogsområdet i västra Afrika. Äfven i närheten af Tsad förekomma täta skogsbestånd. Eljest är det inre i allmänhet öppet land, öfvervägande täckt med gräs, och om än skog icke heller där fattas, är den dock icke så tät som i kustlandet. Af inhemska vilda nyttiga växter märkas oljepalmen,