Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamerunberget ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolanötträdet, kautschukväxter, kalabarbönan,
ebennolts och andra värdefulla trädslag samt
drogväxter. Kulturväxter äro kokospalmer,
bananer, batater, maniok, jordnötter,
bönor, ananas, oranger, mango, citroner
o. a. Kakaoträdet trifves bra, sämre däremot
kaffe, tobak och bomull. — Djurvärlden
är i kustområdet svagt, i det inre rikt
representerad. Gorillan och schimpansen samt
många andra ap- och markattarter, flädermöss
af betydlig storlek, leoparder, sibetkattor,
piggsvin, elefanter, antiloper, bufflar
och krokodiler förekomma. Vattendragen äro
rika på fiskar och krabbor, insektsfaunan
är utomordentligt rik. Som husdjur hålla
infödingarna höns, getter, får och svin samt i
det inre äfven nötkreatur och i Adamaua också
hästar. — Befolkningen är icke enhetlig, ty midt
igenom landet går gränsen mellan sudannegrer
och bantunegrer. Till de senare höra de
krigiske dualla och flera dem närstående
stammar, såsom mungo, abo, wuri, dibomba,
lungasi, ndongo, molimba, bakoko, betanga,
boguku, banko, bakviri i kustområdet. Längre
in bo bali och jaunde, sannolikt blandfolk,
därefter komma äkta sudanfolk samt haúsa och
fulbe. — K. är en handels- och plantagekoloni;
dock äro de europeiska anläggningarna ännu
inskränkta till kustområdet eller till de
trakter, som lätt kunna nås från detta. Hela
den planterade ytan utgjorde 1906 8,700 har,
hvaraf 93 proc. lågo i distriktet Buëa (s. om
Kamerunberget). Den viktigaste kulturväxten
är kakao; jämte den odlas hufvudsakligen
kautschukväxten, Kickxia africana, och i
mindre grad några andra kautschukväxter. Äfven
kolaträdet har planterats, men ännu icke nått den
utveckling, att det lämnat skörd. Odlingsförsök
ha likaledes gjorts med muskotnöten, peppar,
sisalagaver och tekträd. Svåra hinder för
utvecklingen äro dels den knappa tillgången på
arbetare i det glest befolkade landet, dels de
svåra kommunikationsförhållandena. Emellertid
har handeln med utlandet år för år tilltagit
och utgjorde 1907 i import 17,3 mill. tyska
mark och i export 15,9 mill. mk (däraf med
Tyskland resp. 71,8 och 84,9 proc.). De
viktigaste exportvarorna voro kautschuk
(7,64 mill. mk), palmkärnor och palmolja
(4,18 mill.), kakao (2,7 mill.) och elfenben
(1,07 mill.). Af postanstalter har K. sedan
början af 1907 inalles 26; dessutom 3 telegraf- och
telefonanstalter. Under byggnad äro en
järnväg från Bonaberi vid floden Kamerun mot
n. ö. öfver Manengubaberget (40 km. färdiga
1908), hvilken är beräknad att dragas vidare
ända till Tsad, och en annan från Duala mot
s. ö. till den segelbara delen af Njong-floden. —
Förvaltningen handhafves af en guvernör med
underlydande ämbetsmän. Vid hans sida står ett
råd af de högste ämbetsmännen och tre ledamöter
från handelsfirmorna i landet. Rättskipningen
utöfvas af en tysk domare med biträde af
ansedda höfdingar, skyddstrupperna utgjorde
1909 1,470 man (ett hundratal hvita). Budgeten
för 1909—10 upptog utgifter och inkomster
till 12,18 mill. mk; rikstillskottet var
2,27 mill. mk. — K:s hufvudort är Duala; men
guvernören residerar i Buëa, på Kamerunberget
(980 m. ö. h.). Missionsväsendet är starkt
utveckladt; främst står Baselmissionssällskapet,
som äfven drifver handelsaffärer och
plantageodling. Regeringsskolor finnas i Duala,
Viktoria, Garua (i Adamaua). K:s kustområde togs
i besittning af Tyska riket 1884. Redan i dec.
s. å. måste en tysk eskader nedslå uppror af
infödingar, och nästan årligen ha krigståg mot
dem varit nödvändiga. Härunder utbreddes det
tyska väldet allt längre mot det inre, så att
slutligen (1901) äfven Adamaua och Tsadområdet
inkorporerades. Därigenom blef det nödigt att
genom en serie fördrag reglera gränserna mot de
angränsande engelska och franska koloniområdena
(jfr Afrika, sp. 268). De senaste fördragen
afslötos med England 16 juli 1906 och med
Frankrike 18 april 1908.
Litt.: ”Kamerun. Jahresbericht über die
entwickelung der schutzgebiete” (årl.),
F. Hutter, ”Wanderungen und forschungen im
Nord. Hinterland von K.” (1902), F. Bauer,
”Die deutsche Niger-Benue-Tsadsee-expedition
1902—03” (1904), H. Seidel, ”Deutsch-K.” (1906),
Sembritzki, ”Kamerun” (1909), P. Dusén,
”Om Kamerunområdet” (i ”Ymer”, 1894), och
Y. Sjöstedt, ”I Västafrikas urskogar” (1904).
J. F. N.
Kamerunberget, det högsta berget på Afrikas
västkust, en väldig basaltmassa, som ligger vid
Guineaviken mellan 4° och 4° 28′ n. br. samt
9° och 9° 30′ ö. lgd inom den tyska kolonien
Kamerun. K. är ett led i en vulkankedja, som
drager mot s. v. öfver Fernando Póo, Principe,
São Thomé och Annobón och fortgår äfven mot
n. ö. i basaltberg, t. ex. Bakossi- eller
Kupebergen. Det stupar brant ned i hafvet,
men långsammare mot det inre och torde betäcka
en yta af omkr. 2,000 kvkm. Dess högsta spets
är Fakospetsen (Mongo ma loba, ”gudaberget”,
4,075 m.); på dess högsta del ligger ibland
snö. Bergets nordvästra del, Mongo ma Etinde
(Lilla K., 1,774 m.), är yngst. Nedre delen till
2,200—2,700 m. är täckt af tropisk urskog;
därpå följer till en höjd af 2,800 m. en
platå med gräs och alpväxter. Västra delen
bebos af bamboko, den södra af bakviri och
den östra af balungstammarna. På sydöstra
sluttningen ligger orten Buëa med guvernörens
residens. — K. består af basalt, och dess yta
är mycket förvittrad. Förr ansågs det vara
en slocknad vulkan, men invånarna berättade
om ett utbrott i mannaminne, och 1907 fann
Hassert otvetydiga spår af nyare vulkaniska
utbrott. Dessa iakttagelser bekräftades, då en
stor eruption egde rum 28 april 1909, föregången
af ett femtiotal jordstötar de båda föregående
dagarna och efterföljd af mindre, som slutade
först 3 maj. Vid utbrottet iakttogs eldfenomen
omkring Fakospetsen; ännu 4 maj voro tre kratrar
i full verksamhet, af hvilka den största hade
en 30 m. hög och 20 m. bred öppning. Glödande
stenmassor slungades ända till 500 m. upp i
luften. K. bestegs först af kapten R. Burton
och den tyske botanisten G. Mann (dec. 1861 och
jan. 1862).
J. F. N.
Kamerunnötter, bot., namn på fröna af Arachis
hypogæa.
Kames [ke͡i’ms], geol., i Skottland benämning för
hvad vi i Sverige kalla åsar, rullstensåsar. På
Irland är namnet för samma sak eskers.
E. E.
Kames [ke͡i’mṡ], lord. Se Home, Henry.
Kamestik, bergstopp. Se Valdaibergen.
Kamfall, sjöv. Se Kam.
Kamfen (fr. camphène) benämndes af Dumas och
Deville kamferns radikal, C10 H16. Numera
betecknas med detta namn ett alicykliskt kolväte
C10 H16 af terpenernas klass (jfr Terpener),
som till skillnad från alla öfriga naturliga
terpener är fast och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
