kolanötträdet, kautschukväxter, kalabarbönan, ebennolts och andra värdefulla trädslag samt drogväxter. Kulturväxter äro kokospalmer, bananer, batater, maniok, jordnötter, bönor, ananas, oranger, mango, citroner o. a. Kakaoträdet trifves bra, sämre däremot kaffe, tobak och bomull. — Djurvärlden är i kustområdet svagt, i det inre rikt representerad. Gorillan och schimpansen samt många andra ap- och markattarter, flädermöss af betydlig storlek, leoparder, sibetkattor, piggsvin, elefanter, antiloper, bufflar och krokodiler förekomma. Vattendragen äro rika på fiskar och krabbor, insektsfaunan är utomordentligt rik. Som husdjur hålla infödingarna höns, getter, får och svin samt i det inre äfven nötkreatur och i Adamaua också hästar. — Befolkningen är icke enhetlig, ty midt igenom landet går gränsen mellan sudannegrer och bantunegrer. Till de senare höra de krigiske dualla och flera dem närstående stammar, såsom mungo, abo, wuri, dibomba, lungasi, ndongo, molimba, bakoko, betanga, boguku, banko, bakviri i kustområdet. Längre in bo bali och jaunde, sannolikt blandfolk, därefter komma äkta sudanfolk samt haúsa och fulbe. — K. är en handels- och plantagekoloni; dock äro de europeiska anläggningarna ännu inskränkta till kustområdet eller till de trakter, som lätt kunna nås från detta. Hela den planterade ytan utgjorde 1906 8,700 har, hvaraf 93 proc. lågo i distriktet Buëa (s. om Kamerunberget). Den viktigaste kulturväxten är kakao; jämte den odlas hufvudsakligen kautschukväxten, Kickxia africana, och i mindre grad några andra kautschukväxter. Äfven kolaträdet har planterats, men ännu icke nått den utveckling, att det lämnat skörd. Odlingsförsök ha likaledes gjorts med muskotnöten, peppar, sisalagaver och tekträd. Svåra hinder för utvecklingen äro dels den knappa tillgången på arbetare i det glest befolkade landet, dels de svåra kommunikationsförhållandena. Emellertid har handeln med utlandet år för år tilltagit och utgjorde 1907 i import 17,3 mill. tyska mark och i export 15,9 mill. mk (däraf med Tyskland resp. 71,8 och 84,9 proc.). De viktigaste exportvarorna voro kautschuk (7,64 mill. mk), palmkärnor och palmolja (4,18 mill.), kakao (2,7 mill.) och elfenben (1,07 mill.). Af postanstalter har K. sedan början af 1907 inalles 26; dessutom 3 telegraf- och telefonanstalter. Under byggnad äro en järnväg från Bonaberi vid floden Kamerun mot n. ö. öfver Manengubaberget (40 km. färdiga 1908), hvilken är beräknad att dragas vidare ända till Tsad, och en annan från Duala mot s. ö. till den segelbara delen af Njong-floden. — Förvaltningen handhafves af en guvernör med underlydande ämbetsmän. Vid hans sida står ett råd af de högste ämbetsmännen och tre ledamöter från handelsfirmorna i landet. Rättskipningen utöfvas af en tysk domare med biträde af ansedda höfdingar, skyddstrupperna utgjorde 1909 1,470 man (ett hundratal hvita). Budgeten för 1909—10 upptog utgifter och inkomster till 12,18 mill. mk; rikstillskottet var 2,27 mill. mk. — K:s hufvudort är Duala; men guvernören residerar i Buëa, på Kamerunberget (980 m. ö. h.). Missionsväsendet är starkt utveckladt; främst står Baselmissionssällskapet, som äfven drifver handelsaffärer och plantageodling. Regeringsskolor finnas i Duala, Viktoria, Garua (i Adamaua). K:s kustområde togs i besittning af Tyska riket 1884. Redan i dec. s. å. måste en tysk eskader nedslå uppror af infödingar, och nästan årligen ha krigståg mot dem varit nödvändiga. Härunder utbreddes det tyska väldet allt längre mot det inre, så att slutligen (1901) äfven Adamaua och Tsadområdet inkorporerades. Därigenom blef det nödigt att genom en serie fördrag reglera gränserna mot de angränsande engelska och franska koloniområdena (jfr Afrika, sp. 268). De senaste fördragen afslötos med England 16 juli 1906 och med Frankrike 18 april 1908. Litt.: ”Kamerun. Jahresbericht über die entwickelung der schutzgebiete” (årl.), F. Hutter, ”Wanderungen und forschungen im Nord. Hinterland von K.” (1902), F. Bauer, ”Die deutsche Niger-Benue-Tsadsee-expedition 1902—03” (1904), H. Seidel, ”Deutsch-K.” (1906), Sembritzki, ”Kamerun” (1909), P. Dusén, ”Om Kamerunområdet” (i ”Ymer”, 1894), och Y. Sjöstedt, ”I Västafrikas urskogar” (1904). J. F. N. Kamerunberget, det högsta berget på Afrikas västkust, en väldig basaltmassa, som ligger vid Guineaviken mellan 4° och 4° 28′ n. br. samt 9° och 9° 30′ ö. lgd inom den tyska kolonien Kamerun. K. är ett led i en vulkankedja, som drager mot s. v. öfver Fernando Póo, Principe, São Thomé och Annobón och fortgår äfven mot n. ö. i basaltberg, t. ex. Bakossi- eller Kupebergen. Det stupar brant ned i hafvet, men långsammare mot det inre och torde betäcka en yta af omkr. 2,000 kvkm. Dess högsta spets är Fakospetsen (Mongo ma loba, ”gudaberget”, 4,075 m.); på dess högsta del ligger ibland snö. Bergets nordvästra del, Mongo ma Etinde (Lilla K., 1,774 m.), är yngst. Nedre delen till 2,200—2,700 m. är täckt af tropisk urskog; därpå följer till en höjd af 2,800 m. en platå med gräs och alpväxter. Västra delen bebos af bamboko, den södra af bakviri och den östra af balungstammarna. På sydöstra sluttningen ligger orten Buëa med guvernörens residens. — K. består af basalt, och dess yta är mycket förvittrad. Förr ansågs det vara en slocknad vulkan, men invånarna berättade om ett utbrott i mannaminne, och 1907 fann Hassert otvetydiga spår af nyare vulkaniska utbrott. Dessa iakttagelser bekräftades, då en stor eruption egde rum 28 april 1909, föregången af ett femtiotal jordstötar de båda föregående dagarna och efterföljd af mindre, som slutade först 3 maj. Vid utbrottet iakttogs eldfenomen omkring Fakospetsen; ännu 4 maj voro tre kratrar i full verksamhet, af hvilka den största hade en 30 m. hög och 20 m. bred öppning. Glödande stenmassor slungades ända till 500 m. upp i luften. K. bestegs först af kapten R. Burton och den tyske botanisten G. Mann (dec. 1861 och jan. 1862). J. F. N. Kamerunnötter, bot., namn på fröna af Arachis hypogæa. Kames [ke͡i'ms], geol., i Skottland benämning för hvad vi i Sverige kalla åsar, rullstensåsar. På Irland är namnet för samma sak eskers. E. E. Kames [ke͡i'mṡ], lord. Se Home, Henry. Kamestik, bergstopp. Se Valdaibergen. Kamfall, sjöv. Se Kam. Kamfen (fr. camphène) benämndes af Dumas och Deville kamferns radikal, C₁₀ H₁₆. Numera betecknas med detta namn ett alicykliskt kolväte C₁₀ H₁₆ af terpenernas klass (jfr Terpener), som till skillnad från alla öfriga naturliga terpener är fast och