kristalliserande (smältpunkt 54°). Kamfen förekommer i fransk och amerikansk terpentin samt i flera aromatiska oljor, t. ex. fänkålsolja. H. E. Kamfer, Camphora (af arab. káfúra, som härledes från sanskr. karpura, hvit), kem., farm., en stearopten (d. v. s. den fasta beståndsdelen i en flyktig olja), som erhålles ur veden af Cinnamomum Camphora Nees et Ebermaier (Laurus Camphora L., Camphora officinarum C. Bank). Detta vackra träd (se Cinnamomum, fig. 1), som tillhör lagrarnas familj, bildar hela skogar å bergssluttningarna på Formosa och andra sydliga japanska öar samt växer ymnigt äfven i sydöstra Kina och på ön Hainan. Det kan med framgång odlas i sydligaste Europa upp till norra Italien. Kamfera förefinnes löst i flyktig olja, som finns i oljeceller uti trädets olika delar och i öfrigt består af terpener, saffrol, cineol, eugenol m. m. Kamfer framställes ur nämnda träds ved därigenom, att veden sönderdelas i spånor, hvilka med vatten undergå destillation i en ofta särdeles primitiv apparat. Denna består numera vanligen af en flatbottnad järnpanna, fylld med vatten, i hvars öfre del anbringas ett kärl af stympadt konisk form med talrika hål i bottnen, fylldt med kamferträspånor och väl slutet upptill. Vattnet i pannan kokas, vattenångorna intränga i och upphetta spånorna, medförande dessas flyktiga innehåll, som genom ett bamburör ledes till en kylapparat, hvari kamfern afsätter sig som en halfflytande, grå eller gråröd, starkt förorenad massa. Äfven andra, mera fullkomnade apparater användas. Från Japan föres råkamfer till Europa i dubbla rörformiga, d. v. s. jämntjocka, tunnor (eng. tubs), hvaraf handelsnamnet rörkamfer, och från Kina i blyfodrade kistor. För att bortskaffa föroreningar underkastar man kamfern en rening (raffinering), som sker på följande sätt. Den råa kamfern anbringas i tämligen stora, runda glasflaskor (bombolos), som ställas i ett sandbad och ur hvilka först medelst lindrig värme vatten och lätt flyktiga föroreningar aflägsnas. Därefter tillslutas kärlen löst och upphettas underifrån till 204° C. Kamfern sublimerar nu och afsätter sig i rent tillstånd i den öfre delen af glasflaskan, som sedan afspränges, hvarefter kamfern uttages. I handeln förekommer den därför i form af skålformiga kakor med ett hål i midten, motsvarande sublimeringsflaskans mynning. Omsublimering af kamfer sker numera i stor skala äfven i Japan. Kamfern är färglös, kristallinisk och genomdragen af många sprickor, hvarför den lätt kan brytas, trots en viss seghet i själfva massan. Emedan den är för seg, kan den ej pulveriseras ensam — den fastnar vid mortelstöten —, men behöfver endast fuktas med sprit, för att pulveriseringen skall försiggå utan svårighet. Kamfer antändes lätt och förbrinner med en rykande låga, utan att lämna någon återstod. I vatten är den föga löslig (1,300 dlr vatten lösa endast 1 del kamfer), men i sprit, eter, kloroform o. s. v. löses den lätt. Dess formel är C₁₀ H₁₆ O. Ren kamfer har vid + 15° eg. v. 0,995; smältpunkten är + 178,4°, kokpunkten 209. Kamfer uppstår sannolikt genom oxidation af en terpen och är att beteckna som en aromatisk keton; den vrider polarisationsplanet åt höger och är dubbelbrytande. Fosforsyreanhydrid öfverför kamfer till p-cymol. På kemisk väg kan kamfer framställas genom oxidation af borneokamfer (se Kamferarter) eller ännu bättre af terpenen kamfen (se d. o.). Som syntetisk l. konstgjord kamfer betecknas däremot ett annat kamferliknande ämne, som uppstår, när hufvudbeståndsdelen i terpentinolja, pinen, behandlas med torrt klorväte. I kemiskt hänseende utgör syntetisk kamfer kloriden till kamferalkoholen borneol (borneokamfer) och har sammansättningen C₁₀ H₁₇ Cl. Kamfer användes mest som lokalt retande och som allmänt stimulerande medel. Ingnides kamfer, löst i olja (Oleum camphoratum), i sprit (Spiritus camphoratus och Spiritus saponatus cum camphora) eller i liniment (Linimentum ammoniacatum camphoratunt, Lin. chloroformii compositum, Lin. Opodeldoc, Lin. saponis camphoralum), framkallar den hetta och retning i huden, medan förut bestående smärta ofta aftager för en stund. Som allmänt stimulans nyttjas kamfer vid tillstånd af höggradig kraftnedsättning med dålig andning och hjärtverksamhet, s. k. kollaps, såväl under svåra febersjukdomar som i andra fall. Kamfern visar sig därvid kunna höja de nedsatta funktionerna. Den ges antingen i form af emulsion (Emulsio Camphoræ) eller, då snabb verkan är af nöden, i form af insprutning under huden, hvarvid kamfern löses i fet olja eller eter. Den vanliga dosen är 5—30 cg. Stora doser (50—70 cg., i piller) verka lugnande vid nervösa retningstillstånd. Vid febrar, kolera och hysteriska åkommor ges ibland Bangs nervdroppar (Æther spirituosus camphoratus). — Stora doser kamfer kunna alstra svår förgiftning med häftig psykisk excitation och våldsam kramp. Franske politikern (och kvacksalfvaren) Raspails ”universalmedel” bestod af kamfer, bl. a. i form af ”cigarretter”, genom hvilka man insög luft utan att antända dem; utbasonerades som medel mot farsoter. Utom den vanliga kamfern (den s. k. lauriné- l. japankamfern) finnes en annan, baros- l. borneokamfer, äfven malajisk Sumatra-kamfer (kemisternas borneol), som erhålles färdigbildad, aflagrad i hålor i veden af Dryobalanops Camphora (se Dryobalanops). — Ur en i Kina växande synanther, Blumea balsamifera DC, kinesernas ”Ngai”, framställes ett tredje slags kamfer, ngaikamfer, i det hela lik borneokamfern, men olik densamma i sitt förhållande till polariseradt ljus. Den synes i detta fall öfverensstämma med den stearopten, som blifvit framställd ur den i våra trädgårdar förekommande synantheren Chrysanthemum Parthenium, hvilken är ”vänstervridande” l. ”levogyr”. Ur rosmarinolja kan erhållas en kamfer, som vrider polarisationsplanet åt höger likasom laurinékamfern. Kamfer användes vid frambringandet af s. k. celluloidmassa. Jfr Kamferarter. H. E. C. G. S. Kamferarter, kem., kallas syrehaltiga derivat af terpenerna (se d. o.) och därmed besläktade ämnen. I kemiskt afseende äro kamferarterna sekundära alkoholer eller ketoner. De utgöra ofta fasta, kristalliserande, aromatiskt luktande, lättflyktiga, i vatten olösliga, men i alkohol och bensol lättlösliga ämnen. Viktigast äro vanlig kamfer l. japankamfer, borneokamfer l. borneol (se Kamfer), karvon i kummin- och dillolja samt de s. k. olefiniska kamferaterna: geraniol, citral, nerol m. fl., hvilka bilda välluktande oljor och innehålla öppna kolkedjor till