- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
725-726

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamerunberget ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skillnad från de förut nämnda, med hvilka de emellertid visa sig nära besläktade. H. E. Kamferdroppar. farm. Se Nervdroppar. Kamferliniment, farm. med., det vanliga namnet på Svenska farmakopéns Linimentum ammoniacatum camphoratum, som är en blandning af 1 del kaustik ammoniak (Solutio ammoniaci) med 3 delar kamferolja. Detta liniment bör vara till färgen hvitt eller endast svagt gult. Det nyttjas till ingnidning å svullnader, mot reumatiska krämpor m. m. O. T. S. Kamferolja, Oleum camphoratum, farm. med., en lösning af 1 del kamfer i 4 delar olivolja. Se Kamfer. O. T. S.* Kamfersprit, Spiritus camphoratus, farm. med., är enligt Sv. farmakopén en lösning af 1 del kamfer i 9 delar utspädd sprit. Kamfersprit är klar och färglös. Den nyttjas utvärtes. Se Kamfer. O. T. S.* Kamfin, tekn., benämndes terpentinolja, som renats genom destillation med vatten och kalk eller klorkalk och som omkr. 1850 användes i stället för de förut brukliga feta oljorna till lysolja i lampor. Enär kamfinen vid minsta fel i lampornas konstruktion och skötsel kom dem att ryka och sprida sot, undanträngdes den hastigt af den i alla afseenden fördelaktigare fotogenen. E—t N—n. Kamfinbad, baln., räknas till de s. k. medikamentösa baden och står till sina verkningar helt nära tallbarrsbaden. Till ett vanligt bad tillsättas 0,5 kg. soda och 8—10 gr. rå terpentin. Ln. Kamfio. Se Cambio. Kamfjäll, zool., detsamma som ktenoidfjäll. Se Fjäll, sp. 491. Kamflänsrör, tekn., rör, tätt besatt med utstående ringformiga flänsar, koncentriska med röret. Sådana rör af gjutjärn finna stor användning vid värmeledningar. Se Element 7 och Rör.

illustration placeholder Kungsgamen.

Kamgamarna, Sarcorhamphus, zool., bilda ett släkte inom fam. Cathartidæ, ordn. Falconiformes och fåglarnas klass. De ha lång, rund, från sidorna sammantryckt näbb med stark hake i spetsen och hög hudkam å näbbrot och panna hos hannen, hudflikar under hakan, hals af medellängd, jämförelsevis långsträckt kropp, höga ben med långa tår, långa, men tämligen smala vingar, lång stjärt och lifligt färgad fjäderdräkt; hufvudet och halsens främre delar äro nakna. Hannen är större än honan. Kondoren, S. gryphus, är svart till färgen, med svagt stålblå glans. Vingfjädrarna äro matt svarta, de yttersta vingtäckarna af alla tre ordningarna, armpennorna i yttre fanet, skulderfjädrarna och den mjuka halskragen hvita; hufvudets nakna delar äro svartgrå, halsens däremot röda. Hannen blir 102 cm. lång, honan ett par cm. kortare. Kondoren, en bland de största flygande fåglarna, är hemma på Syd-Amerikas höga berg (på 3,000—5,000 m. höjd) från Quito till Magalhães’ sund, där den dock går ned ända till hafvet; i bergstrakterna är den mycket allmännare än i det nedanför belägna landet. Humboldt såg kondoren sväfva öfver Chimborazo sex gånger högre än det molnlager, som hvilade öfver slätten. Man har kunnat fastställa, att kondoren liksom andra gamar vid uppsökandet af sitt byte ledes nästan uteslutande af synen, äfven då den befinner sig på en mycket betydlig höjd öfver detsamma. Under parningstiden lefver kondoren parvis, annars i flockar, ofta på 40 till 50 stycken. Den förtär as, men dödar och uppäter äfven lamm, kalfvar o. s. v. Sitt bo, hvilket är mycket enkelt, lägger den på otillgängliga klippor; ej sällan värper honan dock sina båda hvita ägg på bara marken. — Till kamgamarna hör äfven kungsgamen, S. papa (se fig.), hvilken blir ända till 89 cm. lång. Halskragen är grå, ryggen och öfre vingtäckarna blekröda, buken och undre vingtäckarna rent hvita, ving- och stjärtpennorna svarta, pannan och ansiktet köttröda, halsen och hufvudet ljusgula samt kammen svartaktig. Denna arts hemland är det tropiska Amerika med undantag af Västindien. Dess egentliga vistelseorter äro urskogar och skogbevuxna slätter; på bergen uppstiger den blott till 1,500 m. höjd. Kungsgamarna, som äro högst hälften så talrika som kondorerna, sägas häcka i trädhål och i höga, ofta förtorkade träd. Honan lägger två ägg, hvita till färgen. C. R. S. (L—e.) Kamgarn. Se Kamull. Kamgälar, zool. Se Cteniobranchia. Kamhöjd, ett bergs medelhöjd. Se Berg, sp. 1416. Kamieniec-Litowski [-jets]. Se Kamenets Litovsk. Kamieniec-Podolsk [-jets]. Se Kamenets-Podolski. Kamikulten, japanernas ursprungliga religion. Se Japan, sp. 1270. Kamil (Khamil), annat namn för Hami (se d. o.). Kamillblommor. Se Kamomillblommor. Kamin (af grek. kaminos, smältugn). 1. Förr användes ordet kamin ofta i betydelsen spisel för boningsrums uppvärmning (fr. chéminée). Se Eldstad och Spis. 2. I nyare betydelse förstås med kamin i vårt land en af enbart järn eller af järn i kombination med annat material (sten, bränd lera) konstruerad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 17 02:04:09 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free