ämbetsman, men förvärfvade sig en sorglig ryktbarhet genom sin ifver att uppspåra ”demagogische umtriebe” och att undertrycka alla friare rörelser vid de tyska universiteten. K. utgaf ”Jahrbücher für die preussische gesetzgebung” (1814—40) samt ”Annalen der preussischen innern staatsverwaltung” (1817—39). Kampung. Se Kampong. Kampylotrop (af grek. kampylos, krökt, och trepein, vända), bot. Se Fröämnet. Kampöfning. Se Gymnastik, sp. 787. Kamrat (fr. camarade, af sp. camarada, af camara, kammare), eg. samboende; en som har samma göromål l. värf som en annan, tjänar eller undervisas inom samma institution e. d. som en annan, medbroder (medsyster) i arbetet; följeslagare på resor. Jfr En camarade. Kamraten, illustrerad tidning för Nordens ungdom, en i Stockholm sedan 1893 utgifven halfmånadsskrift, uppsattes af ”Iduns” redaktör F. Hellberg, som redigerade den t. o. m. 1902. Den öfvergick 1903 till ett aktiebolag. Tidningens redaktör är från 1905 J. P. Palm. Prenumerationspriset är 3 kr. för år. Kamrerare (Kamererare) l. Kamrer (af mlat. camerarius, eg. uppsyningsman öfver skattkammare, af lat. camera, hvälfdt rum), kassaförvaltare eller räkenskapsförare i ämbetsverk, välgörenhetsstiftelser och större affärsföretag; i banker, försäkringsbolag o. d. anstalter den tjänsteman, som förvarar handlingarna och ansvarar för bokföringen. Kamrup [kāmrō′p], distrikt i brittisk-indiska prov. Östra Bengalen och Assam. 9,479 kvkm. 589,187 inv. (1901), till största delen hinduer (53,701 muhammedaner och 1,479 kristna). K. genomflytes af den segelbara Brahmaputra, på hvars sumpiga stränder växer utmärkt ris. I n. höjer sig landet mot Bhutans berg, i s. mot Khassiabergen, på hvars sluttningar européer anlagt teplantager. Hufvudstad är Gauháti (se d. o.). J. F. N. Kamsin (af arab. chamsin), meteor. Se Chamsin (där uppgiften ”det koptiska chamsyn l. chamsein” utgår). Kamtapp, mek. Se Axeltapp, sp. 539. Kamthi, stad. Se Kampti. Kamtjadal, Kamtschadal l. Kamtsjadal, invånare på Kamtjatka (se d. o.). Kamtjatka (Kamtsjatka, Kamtschatka), stor halfö i nordöstra Asien, sträcker sig från 60° n. br. mellan Berings haf (där kalladt Kamtjatkahafvet) i ö. och Ochotska hafvet i v., i sydvästlig riktning ned mot Kurilerna, af hvilka den nordligaste, Shumshu, ligger endast 11 km. från K:s sydspets, Kap Lopatka (51° 15″ n. br.). Omkr. 270,000 kvkm. Västra kusten saknar större inskärningar; längst i n. intränger Penshinaviken emellan K. och Asiens kontinent; östra kusten har däremot flera vikar och bukter (viktigast Kronozki- och Avatja-vikarna), och utanför den ligger den obebodda ön Karagin (1,582 kvkm.). K. genomdrages i hela sin längd af en bergskedja, som midt på halfön grenar sig i två armar, hvilka åter mötas i s., hvarigenom K. får sin ovala konfiguration. Denna kedja stiger högt öfver snögränsen, och dess östra arm uppbär ett 40-tal vulkaner (sopka), af hvilka 14 ännu äro verksamma. De väldigaste af dem äro Kljutjevskaja sopka (4,916 m.), jordens högsta vulkanbildning (utbrott 1729, 1737, 1841, 1853—54 och 1896—97) och Sjivetjutj (2,984 m.). På västra armen når den slocknade vulkanen Choasjen (3,050 m.) den högsta höjden. I halföns sydligaste del, som i allmänhet har lägre terräng, finnas likaledes många, mestadels slocknade vulkaner; den högsta är Korjazkaja (3,500 m.), den enda verksamma Avatja. Ej mindre rikt är K. på heta källor. Den största floden är Kamtjatka, som flyter mot n. genom dalen mellan de båda nämnda bergsarmarna och faller ut i Berings haf. Dess dal bildar den fruktbaraste och tätast befolkade delen af halfön. Klimatet är rått och mycket kallare än Europas på samma bredd. I södra delen är årets medeltemperatur + 3° C., i dess norra endast — 6°. Januari månads medeltemperatur är vid södra ändan af halfön — 7° C., vid Petropavlovsk — 8,4° C. och i n — 21° C. Västra kusten är om vintern betydligt kallare än den östra. Om sommaren är väderleken mycket ostadig, med ofta inträffande dimmor och regn. Inne i landet är sommarvärmen ganska hög. Vegetationen är på grund af den stora fuktigheten anmärkningsvärdt yppig, särskildt på mark af vulkaniskt ursprung. Gräset når 1,5 m. höjd och kan slås tre gånger på sommaren. Täta skogar omväxla med saftiga gräsmarker och tundraartade sträckor, hvilka tilltaga mot n., särskildt i sumpiga kusttrakter och floddalar. I halföns södra del bestå skogarna uteslutande af löfträd: popplar, videarter och björkar. Marken prydes där af rikt blommande örter, såsom Epilobium angustifolium, Senecio, Aconitum, Artemisia, Pulmonaria och Geranium; karaktärsväxter äro äfven liljor med stora orangeröda blommor och jättestora arter af släktena Spiræa, Angelica och Heracleum. Äfven bergen äro skogklädda i sina lägre delar, och där skogen slutar, vidtar en buskvegetation, den s. k. slanez, som bildar ett ogenomträngligt snår af med hvarandra hopflätade grenar, stammar och rötter. Barrträd saknas alldeles i västra och södra K. samt äro äfven sällsynta i ö. Endast i dalarna kring mellersta delen af floden Kamtjatka bilda lärk- och furuträd en barrskogsö i löfskogsområdet, men längre norrut försvinna de åter och anträffas sedan först vid Anadyrviken, således utom K:s område. — Faunan är af arktisk karaktär: vildren, björn, varg, sobel, räf, hermelin, hare o. a. nordiska djur. Af fåglar äro svanor och änder de viktigaste, dessutom otaliga massor hafsfågel, af fiskar de, som från hafvet tränga in i floderna, främst lax. Det enda husdjuret är hunden. Befolkningen är mycket gles, omkr. 8,000 inalles, d. v. s. 3 på 100 kvkm. Utom några hundra ryssar (mest köpmän och kosacker) utgöres den hufvudsakligen af omkr. 2,000 kamtjadaler (se pl. ”Asiens folk”, till art. Asien) eller, såsom de själfva kalla sig, itelmer i s. och omkr. 4,500 korjaker i n.; dessutom invandrade tunguser, lamuter och jakuter. De ha i regel antagit ryska vanor och äro grekisk-ortodoxa, dock blott till det yttre, ty i verkligheten bibehålla de sin gamla schamanism. Jakt och fiske äro hufvudnäringarna. Större orter finnas icke; byarna bestå af några få gårdar. Den forna jordjurtan har öfverallt undanträngts af det ryska bondhuset. De flesta vägarna äro stigar, oftast upptrampade af de många björnarna, och det vanligaste fortskaffningsmedlet dragsläden, förspänd med 15—20 hundar. Hufvudstad är Petropavlovsk (se d. o.). — K.