Kanaanitiska språk, d. v. s. den kanaanitiska grenen af den semitiska språkstammen, kallas med ett gemensamt namn de i närmaste släktskap med hvarandra stående hebreiskan (med dess ättling nyhebreiskan eller rabbinskan), feniciskan med puniskan (i Kartago och dess kolonier) samt de ytterst sparsamma, i ortnamn och inskrifter (Mešastenen o. a.) åt oss bevarade resterna af några andra i Kanaan vid hebréernas invandring inhemska dialekter. Bortser man från dessa senare, kan man säga, att det ursprungligen gafs endast ett kanaanitiskt språk, af hvilket feniciskan och hebreiskan äro endast två olika former, hvilkas olikhet till största delen framkallats af det olika sätt, hvarpå de kommit oss till handa (jfr Feniciska språket). H. A.* Kanachos, grekisk bildhuggare, tillhörande tiden före Fidias, var verksam i Sikyon och berömdes som en framstående bronsgjutare, men arbetade äfven i andra ämnen (en guld-elfenbens-stod af Afrodite för Korint och en kolossal Apollon af cederträ för Tebe), och han framställde utom gudar äfven segermonument (Gossar på kapplöpningshästar). En kolossal Apollonbild af brons i Miletos känna vi genom efterbildningar dels å milesiska mynt, dels ock genom ett par statyetter, af hvilka den ena befinner sig i British museum (den Didymeiske Apollon med en hjortkalf i högra handen). Den andra, ännu strängare i typen, finnes i Berlin. Apollonstoden bortröfvades af Dareios vid templets förstöring 493 f. Kr., hvaraf den slutsatsen kan dragas, att mästaren måtte ha lefvat i slutet af 6:e eller början af 5:e årh. C. R. N.* Kanada. Se Canada. Kanadabalsam, bot. Se Canadabalsam. Kanadahjorten, zool. Se Canadahjorten. Suppl. Kanadin, med. farm. Se Hydrastis. Kanadiska sjöarna. Se Canadiska sjöarna. Kanadiska Stillahafsbanan. Se Canadian Pacific-railway. Kanadol (sannolikt af Canada), föråldrad, numera sällan använd benämning på petroleumeter af omkr. 60° kokpunkt. E—t N—n. Kanagawa, stad på japanska ön Hondo, vid västra sidan af Tokyoviken, 4 km. n. om Yokohama, med hvilken stad K. sammansmält till en handelsplats. K. blef 1859 en för européer öppnad hamn, men ersattes senare, i följd af sitt otillräckliga djup, af Yokohama. (J. F. N.) Kanaker, en bland européer och nordamerikaner vanlig benämning på infödingarna på Hawaii-öarna och i allmänhet på Polynesiens infödda befolkning. Kanal (af lat. canalis, konstgjordt rör, öppen ränna, vattengraf). 1. Geogr., benämning på åtskilliga bredare hafsarmar eller sund, t. ex. Engelska kanalen, oftast kallad endast Kanalen (se d. o.). 2. Anat., benämning på vissa förlängda håligheter i djurkroppen, i hvilka näringsämnen passera, vätskor ha sitt omlopp, eller i hvilka vissa organ (såsom ryggmärgen) äro inneslutna. 3. Tekn., bred, konstgjord graf för ledning af vatten. Kanaler kunna afse antingen en träskig (öfversvämmad) trakts torrläggning, medelst vattnets bortledande utför sluttningar, eller en torr landsträckas öfvervattning, för upphjälpande af dess fruktbarhet, eller slutligen främjandet af samfärdseln och handeln, därigenom att till de otillräckliga naturliga vattenvägarna fogas konstgjorda. Byggandet af för skeppsfart afsedda kanaler ställer stora anspråk på ingenjörsvetenskapen. Ofta äro de vattendrag, som skola förenas, skilda från hvarandra genom en eller flera höjder, som icke kunna utan alltför stor kostnad kringgås eller genomsprängas. I sådant fall måste kanalen byggas med användande af slussar, ordnade liksom trappsteg, den ena öfver den andra. Hvarje sluss är en kanaldel, som efter behag afstänges genom slussportar och i hvilken fartyg genom vattnets påsläppande höjas i nivå med den närmast högre belägna vattenytan eller medelst vattnets aftappning sänkas i nivå med den närmast nedanför varande. Slussarna förses med vatten genom ledning från en på höjden af vattendelaren belägen reservoar, vare sig en naturlig sådan (en insjö) eller en konstgjord. Ligga vattendragen i olika plan och ej åtskiljas af någon bergsrygg e. d., erhålles nödigt slussvatten från det högre liggande vattendraget. I s. k. sidokanaler, d. v. s. sådana, som gå jämsides med en flod utefter sträckor, där denna är ofarbar, inledes vatten från floden. Skall en kanal ledas öfver en dalgång, en fors e. d., sker detta medelst en akvedukt (se d. o.), såframt ej en enkel jordfyllning med däri ordnad bädd för vattnet är tillräcklig. Stundom måste kanallinjen medelst en tunnel dragas genom en höjd. Mötande landsvägar och järnvägar dragas öfver kanalen på fasta eller rörliga broar. För att undvika de dyrbara slussbyggnaderna har man med framgång försökt att låta kanalen på korta sträckor aflösas af lutande plan, uppför och utför hvilka fartyget forslas, stående på en i vattnet nedlöpande vagn, hvilken drages på skenor. I stor skala har detta tillämpats vid Morris-kanalen i Nord-Amerika och därefter på Elbing-oberländischer-kanalen i Ost-Preussen. Öfver sådana lutande plan föras äfven på några ställen fartygen i en docka eller vattenfylld plåtlåda. För öfvervinnande af stora höjdskillnader har man på senare tid äfven användt lyftverk, närmast liknande vanliga hissar. Fartygen införas i en vattenfylld låda, hvilken medelst lyftanordningar kan sättas i förbindelse med den öfre eller nedre kanaldelen. Stor omtanke måste egnas åt en kanalanläggnings skydd mot förstöring af öfversvämningar under flodtiden, åt anstalter för öfverflödigt vattens afledande samt åt ständigt vidmakthållande af ett jämnt vattenstånd äfven därigenom, att nytt vatten kan ditledas till ersättning för det, som sipprar bort och afdunstar, och för det, som åtgår vid slussning af fartyg. Vid kanalens ändpunkter och f. ö. på lämpliga ställen vid densamma beredes rum för hamnar. — Man bör vid gräfningen af en kanal laga så, att den uppgräfda jordmassan är tillräcklig för att bilda erforderliga sidovallar, s. k. kanalbankar. Vid byggandet af grafvens botten och väggar använder man lera, betong eller murverk, på det att ingen väsentlig mängd vatten må kunna sippra igenom. Minsta vattendjupet i kanalen bör med O,3 à 0,5 m. öfverstiga fartygs största djupgående. Vid kanaler, där bogsering icke skötes uteslutande af bogserbåtar, anlägges å kanalbanken en s. k. dragvägm högst 1 m. öfver vattnet och med en bredd af 1—4 m. Den till