transport å kanal nödiga kraften utgör vid ringa hastighet 1/1500 af bruttolasten (vid järnvägstransport 1/300). En häst, hvilken går på strandbrädden i skridt, kan i en kanal framsläpa en 60 gånger så tung last som på körväg. Kanalernas statsekonomiska uppgift är att sätta det inre landets handel i förbindelse med den oceaniska eller att, då de genomskära näs, som åtskilja stora haf, förkorta världshandelns stråkvägar. Sedan mycket aflägsna tider ha kanaler till bevattning och som färdvägar varit i bruk i Kina, ehuru i en tämligen outvecklad form. Den på vattenvägar fattigaste provinsen, Schensi, säges ega ej mindre än 350 större kanaler. Den största af Kinas kanaler är Junho l. Kejsarkanalen (se d. o.). I de forna assyriska och babyloniska rikena funnos kanalanläggningar, af hvilka många spår träffats. I Egypten åvägabragtes långt före vår tidräkning genom flera faraoners nit en för smärre fartyg tillgänglig kanal mellan Nilen och Röda hafvet. F. ö. hade den stora mängden egyptiska kanaler till uppgift att leda vatten till sådana trakter, som icke blefvo delaktiga af Nilens öfversvämningar, eller att minska faran af dessa. Hvarken greker eller romare utmärkte sig på kanalbyggandets område; de senare fattade dock den storartade planen att genom en Rhône—Rhen-kanal sammanbinda Medelhafvet med Nordsjön. Karl den store lät 794 påbörja en Donau—Main-kanal, ämnad till förbindelseled mellan Svarta hafvet och Nordsjön, en plan, som, ehuru på ett mindre lyckligt sätt, i 19:e årh. förverkligats genom Ludwigskanalen (öppnad 1845), mellan Donau och Regnitz. Från 11:e årh. e. Kr. förskrifva sig åtskilliga bevattningskanaler i norra Italien. Sin egentliga utveckling har kanalbyggandet fått först efter slussarnas uppfinning (15:e årh.), men det dröjde en rund tid, innan man insåg kanalernas betydelse för samfärdseln. Frankrike byggde, 1604—42, Briarekanalen, mellan Loire och Loing, och 1666—81 Canal du midi l. Languedoc-kanalen, som besparar fartyg en omväg kring Gibraltar af öfver 3,000 km. (Om Frankrikes kanalsystem se Frankrike, sp. 1120.) Detta land anvisade 1877 genom ”Loi de classement” 7,900 mill. frcs till rekonstruktion af sitt kanalnät, med särskild hänsyn till ökadt djup hos farlederna, och kanalfrågan står där ånyo på dagordningen. Englands första kanal var Bridgewater-kanalen mellan Worsley Mill och Liverpool (linjen Worsley—Manchester byggd 1760—61, linjen Manchester—Liverpool 1762—72). De engelska kanalerna äro i regel små och ha ej uthärdat konkurrensen med den intensiva järnvägstrafiken. 1893 fullbordades dock i England den stortartade Manchester-kanalen (se d. o.). Holland, med sina låglända betesmarker och om hvarandra till formen af ett nät slingrande floder, är af naturen hänvisadt till kanalbyggande. I detta land märkas Nord-holländska kanalen (fullbordad 1825), från Amsterdam till Helder, och Nederländska nordsjökanalen (byggd 1865—77). Nord-Amerikas kanaler förena Mississippi och andra floder med de stora sjöarna och dessa med oceanen; den största bland dem är Eriekanalen (se d. o.), mellan Eriesjön och Hudsonfloden. Staten Ohios kanalväsen är i synnerhet blomstrande. Canada har flera ypperliga kanaler. Tyskland har under de senare årtiondena utvecklat sitt kanalsystem till ett af de bästa i världen. Af nya kanaler märkas Nord—Östersjökanalen, Elbe—Trave-kanalen, Oder—Spree- och Dortmund—Ems-kanalerna. 1868 stiftades i Berlin Verein zur hebung der fluss- und kanalschiffahrt, hvilken i sin mån bidragit till intresset för kanalerna. I Spanien märkes Kejsarkanalen (se Ebro). Rysslands kanaler ha till uppgift att fullständiga det genom de stora floderna förmedlade sambandet mellan Östersjön och Svarta samt Kaspiska hafven. Den största kanalen i Finland (se d. o., sp. 293) är Saima kanal (öppnad 1856) mellan Finska viken och Saima. Danmark eger kanaler både på Själland, Fyn och Jylland, men inga af betydenhet. I Sverige uppkommo redan tidigt förslag till konstgjorda vattenvägar. Så försökte Engelbrekt 1435 att vid Södertälje gräfva en graf, nog djup för att skeppen där skulle kunna passera från Mälaren till Östersjön. Biskop Brask (d. 1538) fattade den stora planen att genom en kanal förena Vättern med Vänern, hvarigenom en direkt förbindelse skulle skapas mellan öfre Sverige och Västerhafvet. Han umgicks äfven med tanken på en kanal för samfärdseln mellan norra Roslagen och Stockholm (en plan, som i 19:e årh. förverkligats genom Väddö kanal). Gustaf Vasa, som äfven hyste stora planer på kanalanläggningar, rådplägade med Brask om gräfvande af en kanal mellan Roxen och Söderköping samt gaf 1544 befallning om åtgärders vidtagande därför. Karl IX är den förste svenske regent, som låtit utföra verkliga kanalbyggnader. Han verkställde till stor del Eskilstunaåns kanalisering (jfr Hjälmare kanal) och vidtog förberedelser till Trollhätte och Saima kanaler. Hans antydningsvis framkastade, storartade plan för Sveriges vattenvägar utvecklades sedan af Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna. Under deras tid byggdes Hjälmare kanal (1629—39), den första i Sverige. (Den äldsta svenska kanalkartan är den i Riksarkivet befintliga öfver Hjälmare kanal af 1626.) I början af 1700-talet meddelade sig Polhems och Swedenborgs ifver för kanalbyggande åt Karl XII, men föga kunde då utföras (se Styffe, ”Om Sveriges kanalbyggnader intill medlet af adertonde seklet” 1846). Först i slutet af 1700-talet och början af 1800-talet grep man sig kraftigt an med att förverkliga flera bland de gamla projekten (jfr Göta kanal). Den äldsta fullbordade kanalen i Sverige näst Hjälmare är Strömsholms kanal (1787—95), därnäst Södertälje kanal (fullb. 1819). Bland framstående svenska kanalbyggare märkas Kr. Polhem (d. 1751), D. af Thunberg (d. 1788), B. v. Platen (d. 1829), E. Nordevall (d. 1835) och N. Ericson (d. 1870). Sveriges kanaler och kanaliserade farleder ha en sammanlagd längd af 1,573 km., hvaraf omkr. 243 km. äro gräfda eller sprängda. De viktigaste äro, i sitt nuvarande skick, byggda följande år: Göta kanal (Sveriges längsta kanal) 1810—32, Trollhätte 1837—44 (f. n. under ombyggnad), Hjälmare 1819—30, Strömsholms 1842—60, Dalslands 1864—68, Säffle 1866—70, Kinda 1865—71 (se dessa artiklar). Om kanalnäten i de olika staterna se artiklarna om dem. — Berömdast af alla kanaler är den 1860—69 byggda Sueskanalen, i hvilken gifvits form åt den årtusenden gamla tanken att genom Suesnäsets genomskärning förena Medelhafvet med Röda