hafvet. Denna kanal förkortar vägen från England till Indien med 36 dygn eller en väglängd af öfver 6,000 km. Bland storartade kanalföretag må påpekas den under byggnad varande Panamakanalen genom Panamanäset, mellan Atlanten och Stora oceanen, samt den projekterade kanalen genom halfön Malakka, som skulle förkorta sjövägen från Indien till Kina med öfver 1,100 km. Fråga har äfven väckts att kanalisera passagen mellan Ceylon och Främre Indiska halfön, hvilken väg är trång, uppfylld med blindskär och vid vissa vindar försvårad genom våldsam ström. 4. Mus., fyrkantigt trärör i orgeln, hvilket upptager i bälgarna samladt väder och för det till väderlådan. 5. I öfverflyttad mening: medel, hemlig väg. 1 o. 3. (Fr. E.) Kanalbank. Se Bank 2 och Kanal 3. Kanalbåt, fartyg, som blifvit byggdt för att trafikera någon viss kanal. Huru olika kanalbåtarna än sinsemellan kunna vara till inredning m. m., öfverensstämma de däri, att deras hufvuddimensioner äro afpassade efter dimensionerna af de slussar och broöppningar, som finnas å den gifna kanalen. J. G. B.* Kanalceller, bot. Se Archegonium. Kanalen l. Engelska kanalen (eng. English channel, fr. La Manche, lat. Mare britannicum), den del af Atlantiska hafvet, hvilken, begränsad af Englands syd- och Frankrikes nordkust, förenar detta världshaf med Nordsjön. Den har formen af en hafsvik, hvilken från en 156 km. bred mynning mellan Ouessant och Kap Landsend afsmalnar mot n. ö., tills den på sitt smalaste ställe, det s. k. Sundet vid Dover (eng. Strait of Dover, fr. Pas de Calais), har en bredd af endast 33 km. Kanalens längd utgör omkr. 550 km. På franska sidan gör den tre anmärkningsvärda inbuktningar: Bassurelle de la Somme, mellan uddarna Gris Nez och Cap d’Antifer, Seinebukten, mellan Cap d’Antifer och Pointe de Barfleur, samt den stora normandiska bukten, mellan Cap de la Hague och klipporna les Héaux. I den sistnämnda viken ligga Normandiska öarna l. Kanalöarna. På engelska sidan bildar K. mindre, men viktigare inskärningar, bl. a. Mount’s bay, v. om Lizard head, Lyme bay, mellan Start point och Bill of Portland, Poole bay och den af ön Wight skyddade Spitheadredden. Hela franska kusten längs K. har ingen enda naturlig hamn af betydenhet; Cherbourgs och Havres hamnar äro verk af konsten, de öfriga flodmynningar. Detta beror dels på att stora sträckor af denna kust bildas af branta kalkväggar (les falaises), dels på hafsströmmarna i K., hvilka, hufvudsakligen riktade mot ö., träffa franska kusten direkt och betäcka densamma med sand och slam. Däremot har engelska kusten öfverallt skarpt inskärande vikar och rymliga flodmynningar samt en mängd goda hamnar, hvilka genom landtungor och uddar äro skyddade mot strömmar och nordväststormar. De bästa af dessa hamnar äro Plymouths och Portsmouths. Storartade konsthamnar finnas vid Weymouth och Dover. I Pas de Calais utgör största djupet 57 m., vid K:s västra mynning 120 m. och på det djupaste stället, n. om ön Alderney, 174 m. Floden uppträder i K. samtidigt både från Atlanten och Nordsjön och uppnår därför, i synnerhet vid springtid, en ofantlig höjd. Vid västlig storm är färden ur K. högst svår. En mängd fyrar och fyrfartyg underlättar den ytterst lifliga sjöfarten; det ryktbaraste fyrtornet är Eddystone, utanför Plymouth. — Länge har en plan förelegat att sammanbinda Englands och Frankrikes kust med en underhafstunnel. Redan 1838 undersöktes medelst borrningar de tekniska möjligheterna af en fransman, och 1865—68 företogo en engelsk och en fransk ingenjör liknande undersökningar vid Calais och Dover, och de ha visat, att en sådan plan ej möter några oöfvervinneliga hinder. En kritbildning af ända till 150 m. mäktighet bildar bottnen i sundet, och genom detta kritlager skulle tunneln dragas. Tunneln skulle få en längd af 35 1/4 km. och ligga minst 60 m. under hafsbottnen. I ett förslag, som 1906 framlades för parlamentet, beräknades kostnaderna för två jämlöpande tunnlar och en sammanlagd järnvägslängd af 30 eng. mil till 16 mill. pd st. Engelsmännens farhågor, att tunneln skall möjliggöra en kontinental armés invasion, ha bl. a. hittills fördröjt planens verkställande. (J. F. N.) Kanalisation. Se Kanalisera. Kanalisera (fr. canaliser. Jfr Kanal), förse (ett område) med kanaler; göra (en flod) segelbar. — Kanalisation, ett områdes, ett vattendrags kanalisering. Kanalje (fr. canaille, slödder, af lat. canis, hund), fähund, skälm, skurk. — Kanaljeri, skurkstreck. Kanalstrålar, fys. (jfr Goldstein och Ionisering, sp. 829 och 830). En genomborrad katodskifva hos ett glimurladdningsrör släpper genom hålen en del af den mot samma katod rusande positiva ionströmmen. I mycket förtunnad gas kan denna ström, kanalstrålarna, fortsätta långt bakom katoden, lysande med vederbörande ioners linjespektrumsfärger och bringande gaspartiklarna i sin väg att lysa. Kanalstrålar kunna åtminstone delvis elektriskt och magnetiskt afböjas liksom katodstrålar, ehuru svårare än dessa och åt motsatt håll mot dem. F. n. härska stridande meningar om, huruvida bakom katoden ett större antal kanalstrålpartiklar förlorat sin laddning eller ej, samt ang. anledningen till ljuseffekten. I spektroskop synas på grund af Dopplereffekt de hastigt löpande partiklarnas linjer något förskjutna (Stark). R—r H. Kanalvåg, fys. Se Vattenpass. Kanalöarna. Se Normandiska öarna. Kananéer. Se Kanaan. Kananos, Laskaris (grek. Λάσϰαϱις ό Κανανός), bysantinsk resande och skriftställare från 1400-talet, är märklig som en af de få bysantinare, som efterlämnat reseanteckningar från de nordiska länderna. Det är antagligt, att K. i den för de kyrkliga unionsintressena resande abboten Isidors följe på 1430-talet kommit till Ryssland och genom Ryssland till Östersjön. I Riga har K. säkert varit, synes därifrån ha farit sjöledes till Lybeck, därifrån till Bergen och så till Flandern och England. Från England gjorde han en färd till Island och åter, hvarefter han sjövägen synes ha återvändt till Konstantinopel. I en handskrift i kejs. hofbiblioteket i Wien ha fragmentariska anteckningar från denna resa bevarats; de innehålla notiser från Östersjöprovinserna, Nord-Tyskland, Sverige, Danmark, Norge och Island. Någon annan stad på vår halfö än Bergen torde han dock knappast ha besökt. Om Sverige uppger han, att detta land ”regeras af