som utger eget organ, ”Svenska kaninafvelsföreningens
tidskrift”. Äfven i landsorten ha flera
kaninafvelsföreningar bildats. Jfr Thyra
Brandelius, ”Kaninskötsel” (1909), och
F. A. Wingborg, ”Kaninskötseln” (1910).
F. A. W.
Kaninugglan, zool. Se
Ugglor.
Kaniramin, kem., detsamma som
brucin (se d. o.).
Kanis. Se
Canisius, Peter.
Kanishka, skytisk eröfrare. Se
Indien,
sp. 523.
Kanister (af lat.
canistrum, korg), blecklåda,
bleckdosa, till förvaring af te, tobak, o. s. v.
Kanitz (tjech.
Dolni Kounice), stad i Mähren,
vid Iglava och järnvägen Wien-Brünn. 3,076
inv. (1900). Textilindustri, fruktodling.
J. F. N.
Kanitz, Philipp Felix, österrikisk
skriftställare, f. 1829 i Budapest, d. 1904
i Wien, satte från 1858 som sitt mål att
noggrant lära känna och beskrifva de af
slaver befolkade delarna af det turkiska
riket, om hvilka länder man då ännu egde
blott ofullständiga och föga tillförlitliga
underrättelser. Som resultat af sina resor i
dessa trakter har han, utom smärre uppsatser,
offentliggjort
Die römischen funde in Serbien
(1861), praktverket
Serbiens byzantinische
monumente (1862) samt de rikt illustrerade
arbetena
Serbien. Historisch-etnographische
reisestudien aus den jahren 1859 bis 1868
(1868; 2:a uppl. 1877) och
Donau-Bulgarien und
der Balkan (1875—79; 2:a uppl., 3 bd, 1882),
Römische studien in Serbien (1892) och
Das
königreich Serbien (I, 1904).
Kanizsa [-niʃa]. 1.
Nagy-K. (”stora
K.”), köping i ungerska komitatet Zala,
s. v. om Balaton-sjön, vid K., en biflod
till Mur. 23,978 inv. (1900). Handel med
spannmål, trä och läder, öfvergymnasium,
handelsskola. N.-K. var förr den andra fästningen
i Ungern och spelade en betydande roll i krigen
mot turkarna, hvilka innehade den 1600—90,
då österrikare och ungrare efter tvåårig
belägring återtogo densamma. Fästningsverken
slopades 1702. — 2.
Ó.-K. (”gamla K.”), köping
i ungerska komitatet Bács-Bodrog vid Theiss’
högra strand. 16,532 inv. (1900). Sädes- och
tobaksodling; handel med boskap och får. Midt
emot på andra sidan Theiss, i komitatet
Torontál, ligger
Török-K. (”Turkiska K.”). 4,051
inv. (1900). Spannmålshandel.
J. F. N.
Kanjut. 1. [ka'ndʃat] Ett till Kashmir
hörande landskap s. ö. om Pamir, bebodt
af de krigiske hunza och nagar, hvilka
kufvades af engelsmännen 1891—92. —
2. Namn på invånarna i Dardistan (se d. o.).
1. J. F. N.
Kankaanpää [-kānpǟ], socken i Åbo och
Björneborgs län, Ikalis härad och domsaga,
Finland, bildar ett konsistoriellt pastorat af
2:a kl., Tyrvis kontrakt, Åbo ärkestift. Areal
714 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 8,467
pers. (1908).
A. G. F.
Kankakee [käȵkəkī], stad i nordamerikanska
staten Illinois, vid floden K.,
80 km. s. ö. om Chicago. 16,337
inv. (1906). Statsdårhus. Katolskt
college. Tillverkning af plogar,
järnsängar och stärkelse; stenbrott.
J. F. N.
Kankas herrgård.
Kankas, åldrigt herresäte i Masku socken af
Åbo län, Finland, tillhörde från midten af
1500-talet den yngre grenen af ätten Horn (se
d. o.). Henrik Klasson Horn, dennes son Karl och
sonsönerna Henrik, Evert och Gustaf tillbragte
där en större eller mindre del af sitt lif.
M. G. S.
Kan-kiang. Se
Jang-tse-kiang, sp. 1241.
Kankrin, Jegor (
Georg), rysk statsman. Se
Cancrin, G.
Kankrinit G.
Rose, miner., en nefelin
med kalciumkarbonat som väsentlig
beståndsdel.
A. Hng.
Kankrinitsyenit l.
Kankrinitegirinsyenit,
geol. Se
Dalarna, sp. 1142, och
Fonolit.
Kankroid (af lat.
cancer, kräfta, och
grek.
eidos, form),
med., en särskild form af
kräftbildning. Se
Kräfta.
Kankroin, patol. kem., ett ämne, framställdt
ur kräftsvulster och identiskt med
neurin
(se
Likgift).
Kanna. 1. Större, urspr. cylindriskt dryckeskärl
med lock och stor grepe, af ler- eller stengods,
metall, trä, glas eller porslin. Under
renässansen voro kannor omtyckta praktkärl
(jfr
Dryckeskärl, med fig., samt pl. till
art.
Guldsmedskonsten, fig. 12 o. 13). Numera
brukas ordet om hvarjehanda bukiga, vanligen med
näbb- eller snabelformig pip försedda kärl för
drycker (kaffe-, tekanna, vattenkanna o. s. v.;
jfr pl. till art.
Guldsmedskonsten, fig. 16,
17 o. 20).
2. Rymdmåttsenheten i det äldre svenska
måttsystemet, sådant det bestämdes genom
k. förordn. 27 maj 1737 och 29 maj 1739. Äfven i
det nyare svenska, på decimalräkning grundade
måttsystemet var kannan rymdmåttsenhet, 1
kanna = 1/10 kubikfot = 100 kub. dec. tum =
2,617 l. Det kubiska måttets sidokant var
4,642 dec.-tum. Underafdelningarna voro i
det äldre systemet 2 stop = 4 halfstop = 8
kvarter = 32 jungfrur, i decimalsystemet 100
kub.-tum. I förhållande till vikten är kannan
i 1855 års stadga om mått och vikt definierad
så, att en kanna rent vatten vid dess högsta
täthet i atmosfärisk luft af 25,6 dec.-tums
kvicksilfvertryck och + 15° C. temperatur väger
6,1522 skålpund. Kannan nyttjades som rymdmått
för både torra och våta varor: af trä, i kubisk
form, eller af metall, i cylindrisk, för torra
varor; af metall, i konisk eller cylindrisk
form, för våta varor. Jfr
Kan,
Kande och
Kanne.
2. L. A. F.*
Kanna-antilopen, zool., detsamma som
eland.
Se
Antiloper, sp. 1145.
Kannabinol, hartsartadt ämne. Se
Hasjisj,,
sp. 47.
Kannacéer, bot., växter hörande till
fam.
Cannaceæ (se d. o.).
Kannbrosken, anat. Se
Struphufvud.
Kanne (”kanna”), föråldradt tyskt rymdmått för
