med denna (stelt lavettsystem); mellan hvarje skott måste på grund häraf pjäsen af servismanskapet framrullas. Lavettens rekyl har nu upphäfts därigenom, att eldröret ensamt rekylerar å lavettens öfverdel, den s. k. vaggan, samt efter fullbordad rekyl genom fjäderkraft eller komprimerad luft framföres i sitt ursprungliga läge. Genom detta system, som fått namnet lång eldrörsrekyl, enär eldröret vid vissa pjäser har ända till 1,5 m. lång rekyl å vaggan, samt genom det samtidiga införandet af sidriktinrättning och förbättrade riktmedel, hvarigenom snabbare riktning möjliggöres, har eldhastigheten ungefär 5-dubblats. Så kunde t. ex. en bakladdningsfältkanon på 1880-talet med största ansträngning hos servisen skjuta endast 3 skott i minuten, hvaremot en nutida fältkanon under liknande förhållanden skjuter 15 skott i minuten. Till eldhastighetens ökande har äfven, ehuru i mindre grad, bidragit de förbättrade mekanismerna samt enhetspatroners införande. En i taktiskt afseende viktig följd af lavettens stillastående under skottlossningen är, att pjäsen kunnat förses med en stålsköld (se fig. 8 o. 9), som skyddar mot gevärs- och granatkarteschkulor. Dylika sköldar voro förut af föga nytta, emedan servisen för hvarje skott måste springa ifrån pjäsen för att undvika dess rekyl. Med sköldar äro alla nyare fält- och positionskanoner, bergskanoner samt lättare fälthaubitser försedda; en fältkanonsköld är i allmänhet 5 mm. tjock och väger omkr. 75 kg. En följd af den långa eldrörsrekylen har äfven varit, att behofvet af de besvärliga bäddningarna bortfallit vid flertalet af de positions-, belägrings- och fästningspjäser, som förut voro i behof däraf. Så kunde t. ex. en 12 cm. positionskanon på 1880-talet (fig. 14) ej skjuta utan bäddning, men en lika kraftig, modern 10,5 cm. kanon kan utan svårighet göra det. Likaledes ha bäddningar bortfallit för 15 cm. haubitser, som förut voro i behof däraf. Denna omständighet har kraftigt bidragit till att öka det grofva artilleriets användning i fältslagen och att ställa det närmare fältartilleriet. Sålunda betraktas ock numera såväl 10,5 cm. kanonen som 15 cm. haubitsen som tunga fältpjäser. Efter den långa eldrörsrekylens införande har man börjat konstruera s. k. automatiska mekanismer. Dessa äro antingen halfautomatiska, då mekanismen af sig själf öppnas vid skottlossningen till följd af eldrörets rekylrörelse (jfr Handeldvapen) samt stänges vid eldrörets framfartsrörelse, sedan den nya patronen af servismanskapet inslungats i loppet, eller helautomatiska, då ej blott öppnandet och stängandet, utan äfven tillförseln af nya patroner samt affyringen sker automatiskt liksom vid kulsprutorna (se d. o.). Helautomatiska mekanismer finnas endast å kanoner med liten kaliber, vanligen 37 mm., emedan den automatiska patrontillförseln kräfver en lätt projektil. Dylika kanoner kallas maskinkanoner (eng. pompoms) och kunna uppnå en eldhastighet af 150 skott i minuten; de anses emellertid sakna betydelse i fältkriget och användas endast i fästningskriget eller å fartyg. Lättare kust- och fartygskanoner benämnas vanligen Antitorped(båts)kanoner. Deras hufvuduppgift är att afslå anfall af jagare, torpedbåtar och liknande fartyg, och de finnas sålunda hufvudsakligen på de större krigsfartygen och på kustfästningarnas sjöfronter. Antitorpedkanonerna måste vara lätta pjäser med stor snabbskjutande förmåga, hvilka, särskildt med hänsyn till att anfallen oftast utföras nattetid och af flera båtar samtidigt mot samma mål, kunna hastigt åstadkomma en kraftig verkan. De första antitorpedkanonerna voro revolverkanoner af liten kaliber; de visade sig dock snart för litet effektiva mot de alltmer förbättrade torpedfartygen och ersattes därför med maskinkanoner och vanliga snabbeldskanoner af kraftigare kaliber. Kalibern var före rysk-japanska kriget i allmänhet 5,7—8 cm. Torpedvapnets utveckling, särskildt i fråga om ökning af torpedernas skottvidder, har under de senare åren åstadkommit en ytterligare stegring af kalibern till 10—12 cm., inom vissa mariner ända till 14—15 cm. Antalet antitorpedkanoner varierar med fartygens storlek och i fråga om kustfästningar med de speciella förhållandena i hvarje fall; som exempel kan anföras: det engelska slagskeppet ”Dreadnought” har 24 st. 7,6 cm. kanoner, de af England senare byggda slagskeppen 16—20 st. 10,2 cm. k. eller 12 st. 15 cm. k. eller både 15 och 10,2 cm. k.; de nyaste engelska pansarkryssarna ha 16—20 st. 10,2 cm. k.; de svenska pansarbåtarnas egentliga antitorpedbestyckning utgöres af 10—11 st. 57 mm. k. G. af Wdt. S. Kanonad (fr. canonnade), ihållande skjutning med artilleripjäser. Kanonbank, befästningsk., en bakom ett bröstvärn uppkastad jordbank, afsedd att därpå uppställa kanoner för skjutning öfver bröstvärnets krön. För fältpjäser erhöllo kanonbankarna en bredd af omkr. 5 m. och en längd bakåt af omkr. 7 m. samt en höjd, som är 1 m. lägre än bröstvärnets; de lades vanligen i befästningens utgående hörn. En uppfart af 3 m. bredd ledde från naturliga marken upp på banken. För att hämma rekylen kunde faskiner eller rekylkilar fastpålas vid kanonbankens bakre kant. I fästningar lades kanonbankarna ofvanpå vallgången och erhöllo de dimensioner, som de olika pjäserna fordrade. Vid fältbefästning användas kanonbankar numera sällan, enär artilleriuppställningsplatser vanligen väljas utanför infanteriskansarna. Skola kanonbankar undantagsvis anordnas, göras de 4 m. i kvadrat för fältartilleri, 5 m. i bredd och 7 m. i längd för positionsartilleri samt 2,5 m. i kvadrat för fältkanon utan rekyl; samma mått, 2,5, ges äfven en kulsprutebank. L. W:son M. Kanonbatteri, krigsv. Se Batteri. Kanonbefälhafvare l. Pjäsbefälhafvare, artill., kallas vid artilleriet det underbefäl, som har befälet öfver en artilleripjäs med tillhörande servis, hästar m. m. G. af Wdt. Kanonbesiktning. Se Kanontillverkning. Kanonbrok, sjöv. Se Brok. Kanonbrons, artill. Se Kanonmetall. Kanonbrunn, fortif., skydd för servis och pjäser i själfsänkande lavettage. Kanonbrunnen göres i betong, och ett å lavettaget anbragt plåttak skyddar mot granatkarteschskrot. Kanonen laddas och riktas i nedsänkt läge och sålunda fullt skyddad samt går automatiskt tillbaka ned i brunnen efter skottlossningen. L. W:son M. Kanonbåt, sjöv., ett mindre, för artilleristrid afsedt örlogsfartyg med måttlig fart. De ursprungliga svenska kanonbåtarna konstruerades och byggdes af Chapman omkr. 1768. De bestodo egentligen af två slag: kanonslupar och