rådgifvarkall. Kansliets expeditioner blefvo departement, sju till antalet: Justitie-, Utrikes-, Landtförsvars-, Sjöförsvars-, Civil-, Finans- och Ecklesiastikdepartementen. I spetsen för Justitiedepartementet ställdes justitiestatsministern, som likaledes fick ledningen Nedre justitierevisionen; chef för Utrikesdepartementet blef utrikesstatsministern, för hvart och ett af de öfriga ett statsråd. Endast tre statsråd bibehöllos utan departement (de konsultativa). Hofkanslerens ämbete försvann. Inom hvarje departement blef en expeditionschef statsrådets närmaste man (inom Utrikesdepartementet bibehölls dock titeln kabinettssekreterare), och under expeditionschefen arbetade kansliråd, byråchefer, kanslisekreterare, registratorer och amanuenser. 1900 tillkom ett nytt, åttonde departement, Jordbruksdepartementet. F. n. (1910) arbetar en k. kommitté, som behandlar flera frågor ang. ytterligare omregleringar (departementalkommittén). För samtliga departementen, Nedre justitierevisionen och Justitiekanslersämbetet kvarstår ännu benämningen K. M:ts kansli, men någon organisatorisk enhet innebär den ej numera. Fördelningen af arbetet mellan departementen är bestämd genom en k. förordning, departementalstadgan, den sista af 31 mars 1900. Se vidare Departement. Från riksregeringen har namnet kansli blifvit öfverflyttadt också till de afdelningar, inom centrala eller lokala myndigheter, som sköta deras expedition, och kvarstår således här i viss mån i sin gamla grundbetydelse. Kansliafdelningar finnas sålunda inom Fångvårdsstyrelsen, Arméförvaltningen, Lotsstyrelsen o. s. v. Likaså i länsstyrelserna (landskansli) och vid universiteten. Äfven vid riksdagen och kyrkomötet användes benämningen för att beteckna den personal, som biträder vid protokollering och expedition. 2. Riksdagens kansli åligger, enligt R. O. § 80, att uppsätta och expediera de för bägge kamrarna gemensamma skrifvelser, som icke tillhört ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt utskotts behandling, äfvensom riksdagsbeslutet, hvarjämte detta kansli, enligt Regl. föreskrifter för riksdagen § 13, har att ombesörja tryckningen af alla de handlingar, hvilka till kamrarna inkomma och från dem utgå samt ej i annan ordning blifvit på allmän bekostnad tryckta, för att till kamrarnas ledamöter utdelas. Inseendet öfver riksdagens kansli utöfvas af kanslideputerade (se d. o.). 1. N. E—n. 2. H. L. R.* Kanslibyrå, afdelning af vissa ämbetsverk. Se Generalpoststyrelsen, Generaltullstyrelsen och Järnvägsstyrelsen. Kanslideputerade kallas de riksdagens ledamöter, som enligt R. O. § 80 skola utses, 2 af hvardera kammaren, för att ha öfverinseende öfver riksdagens kansli, hvars tjänster till antal, som riksdagen anser erforderligt, af dem tillsammans med kamrarnas talmän och vice talmän tillsättas. Kanslideputerades förnämsta uppgift är att ha inseende öfver uppsättandet och expedierandet genom detta kansli af riksdagsbeslutet och kamrarnas gemensamma skrifvelser i mål, som ej handlagts af ständigt eller i dess ställe tillsatt utskott. H. L. R. (S. B.) Kansliexamen kallas, enligt gällande stadga ang. juridiska examina af 29 april 1904, den lägsta examen, som vid de svenska universitetens juridiska fakulteter och, jämlikt särskildt k. tillstånd, gifvet för viss tid, vid den stats- och rättsvetenskapliga afdelningen af Stockholms högskola må afläggas. Kansliexamen, som kräfver en normalstudietid af två år, omfattar hufvudgrunderna för civil-, straff- och processrätten äfvensom ämnena juridisk encyklopedi, nationalekonomi, statsrätt, finansrätt och förvaltningsrätt, hvarjämte för examens afläggande fordras bevistande af en s. k. propedeutisk kurs, som årligen af fakulteterna anordnas för samtliga nybörjare bland de juris studerande. Några särskilda föreskrifter ang. kompetens till vissa ämbeten eller tjänster på grund af aflagd kansliexamen finnas icke, ehuru sådana föreskrifter voro gifna med hänsyn till den äldre genom 1904 års examensstadga afskaffade examen till K.M:ts kansli, som omfattade samma ämnen som den nuv. kansliexamen utom straffrätt, men i stället med tillägg af folkrätt, samt 1863 inrättats i sammanhang med den gamla kameralexamens afskaffande. I motsats till denna äldre kansliexamen, hvilken i likhet med andra äldre ämbetsexamina förrättades af en särskild examenskommission, bestående af vederbörande lärare i de ämnen examen omfattade, är den nuv. kansliexamen en juridisk fakultetsexamen, men som sådan lägre än juris kandidatexamen och utan dennas mera vetenskapliga läggning. Rld. Kansligebyr (se Gebyr), kam., den lösen för af K. M:t utfärdade fullmakter, som förr efter fastställd taxa erlades till Kanslikollegium och användes till aflöning åt kollegiets tjänstepersonal. Kbg. Kanslikollegium. Se Kansli. Kansliordning, jur., en stadga, som innehåller bestämmelser om det svenska rikskansliets organisation och uppgift samt om arbetets fördelning bland där anställda ämbets- och tjänstemän, deras skyldigheter m. m. Den äldsta ordningen för rikskansliet är uppsatt af A. Oxenstierna i febr. 1612 (hertig Karl, sedermera Karl IX, hade redan 17 jan. 1592 utfärdat en kansliordning för sitt furstliga kansli). Sedan därefter mindre omfattande kansliordningar gifvits 1613(?), 1618 och 1620, utfärdades den första mera utförliga kansliordningen i juni 1626. Utom en kort ”ordning” för kansliet 1651 finnas sedermera fullständiga kansliordningar af 1661, 1713, 1719, 1720, 1773, 1801 och 1809. Efter 1840 års omorganisation af kansliet, hvarigenom detta fördelades på sju departement, utfärdades särskilda instruktioner 3 juli 1840 för Justitiedepartementet och 10 juli s. å. för de öfriga departementen med undantag af Utrikesdepartementet, som först 27 april 1858 synes ha erhållit särskild instruktion. Nu gällande instruktioner för ämbets- och tjänstemän i K. M:ts kansli äro gifna 7 juni 1878 med ändringar af 8 dec. 1904 och 30 dec. 1905 — utom för Kabinettet för utrikesbrefväxlingen, hvars sista instruktion är af 31 dec. 1909 —, för Nedre justitierevisionen, som erhöll ny instruktion 16 dec. 1901 med ändring 13 okt. 1905 och 27 maj 1909, samt Justitiekanslersämbetet, hvars instr. är af 29 nov. 1909. Se vidare Kansli. (S. B.) Kanslipresident, sedan 1680, då rikskanslersvärdigheten afskaffades, till 1790 titel på Kanslikollegiets chef och 1801—09 titel på chefen för K. M:ts och rikets kansli. Kanslipresidenten, hvilken under frihetstiden var att betrakta som ett slags premiärminister, hade företrädesvis utrikesärendenas ledning