kantkrum, då dess båda motstående smala sidor, eller ”kanter”, såsom dessa ytor i dagligt tal benämnas, äro buktiga ytor. J. G. B.* Kantlagd, bot. Se Knoppläge. Kant-Laplaces hypotes (äfven endast Laplaces hypotes), den af Immanuel Kant redan 1755 till sina grunddrag uppställda och af Laplace 1796 utvecklade och fullständigade hypotesen rörande solsystemets, således också jordens, uppkomst. I sin allmännaste form kallas denna hypotes äfven nebularhypotesen l. nebularteorien. Antydningar till densamma finnas framställda redan af Swedenborg (1734) och af Wright (1750). Enligt Kant-Laplaces hypotes skulle ur en i början formlös, ytterst förtunnad och starkt upphettad, ofantligt stor gasmassa (en nebulosa eller ett kosmiskt moln) ha, till följd af afsvalning och rotation, uppstått hela vårt planetsystem med sin centralsol, alla sina i samma riktning och ungefär samma plan kretsande planeter, dessas drabanter, Saturnus’ ringar o. s. v. Denna hypotes har i våra dagar börjat utträngas af andra teorier, hvilka bättre motsvara den moderna forskningens resultat. Se Kosmogoni. E. E. (B—d.) Kantlinje. Se Kant.

Stora kantnålen.

Kantnål, zool., benämning på några fiskar tillhörande underordn. Catosteomi bland benfiskarna, där de jämte hästfiskar och hafsnålar (se Hästfiskar och Hafsnålsläktet) och några andra släkten bilda en särskild fam., Syngnathidæ. Kantnålarna utmärkas genom långsträckt kropp, som är betäckt af i tvärrader ställda plåtar och i främre delen har 7, i stjärtregionen 4 längsgående kanter; hufvudet är utdraget till en näbbformig bildning, i hvars spets den lilla munnen är belägen. På ryggen finnes en ryggfena med mjuka fenstrålar, bröstfenorna ligga strax bakom gälöppningarna, bukfenor saknas, analfenan är helt liten, stjärtfenan väl utbildad. Simningen sker genom ett slags vibrerande vågrörelse hos ryggfenan. Till vår fauna höra tre arter, fördelade på två släkten. Släktet Syngnathus utmärkes genom måttligt hög, från sidorna ej så starkt hoptryckt näbb. Stora kantnålen, S. acus, har ryggfenan kortare än hufvudet och börjande först vid 19:e eller 20:e plåtraden, framifrån räknadt; kroppslängden uppgår till 40—45 cm. Färgen är brungrå eller grågul, under ljusare, med ett större antal mörkbruna tvärband på kroppens sidor. Denna art är rätt allmän vid Norges kust, men har vid vår västkust anträffats endast ett fåtal gånger. I Östersjön finnes den ej. — Lilla kantnålen, S. rostellatus, har ryggfenan längre än hufvudet och börjande vid 14:e eller 15:e plåtraden, kroppslängden öfverstiger ej 15—16 cm. Färgen är på ryggen och sidorna mörkgrå eller brun, på halsen ljusgrå, kroppen rundtom tecknad med små gulhvita fläckar och mörka tvärband. Lilla kantnålen är tämligen allmän vid vår västkust liksom vid Norges kust upp till Trondhjemstrakten. — Släktet Siphonostoma skiljer sig från föregående genom hög, från sidorna starkt hoptryckt näbb. Den hos oss förekommande arten, brednäbbade kantnålen, S. typhle, når en längd af 20—25, någon gång 30 cm. Färgen är rätt växlande i brunt och grågrönt, med eller utan gula fläckar; undersidan är gråhvit med gul metallglans. Denna art finnes såväl vid vår västra kust som i Östersjön t. o. m. långt upp i Bottniska viken. — Samtliga kantnålsarter uppehålla sig bland tång, hvarvid deras färg och långsträckta kroppsform förläna dem en med omgifningen harmonierande ”skyddande likhet”. De utmärka sig beträffande fortplantningen genom den vård hannen egnar rommen och det utkläckta ynglet (se Fiskar, sp. 416). G. G. Kanton (fr. canton). 1. I Frankrike underafdelning af arrondissemanget. Se Frankrike, sp. 1134. — 2. I Schweiz benämning på hvar och en af de suveräna fristater, hvilka tillsammans bilda republiken Schweiz. Tre af kantonerna (Basel, Appenzell och Unterwalden) ha hvar och en delat sig i två af hvarandra oberoende s. k. halfkantoner. — 3. Milit. Se Kantonförfattningen. (J. F. N.)

Gata i Kanton.

Kanton l. Canton (kin. Kuang-tschou-fu), hufvudstad i kinesiska prov. Kwantung, på vänstra stranden af Tschoukiang (Pärl- l. Kantonfloden), 60 km. ofvanom Kantonviken, i hvilken floden faller ut genom ett smalt pass, af kineserna kalladt Humen (”tigerporten”, port. Bocca tigris). Staden, som torde räkna omkr. 900,000 inv., består af mandschustaden l. gamla staden, nya staden, mellan den förra och floden, samt flera förstäder längs floden. Den är omsluten af en 10 km. lång, 12 m. hög och 7 m. bred mur med grafvar; en annan mur skiljer den gamla staden, som upptar fem sjättedelar af hela ytan, från den nya. Staden genomskäres af flera kanaler och omkr. 600 gator, långa, raka, men i allmänhet smala, stenlagda och mindre smutsiga än andra kinesiska städers. En egendomlig prägel erhåller staden genom den stora lifligheten