får man i allmänhet äfven räkna slottskapellen samt kapell i privathus, vare sig dessa äro afsedda för den enskilda andakten eller för offentlig gudstjänst. — Särskild uppmärksamhet förtjäna de s. k. dubbelkapellen, uppförda i två våningar, af hvilka den nedre ofta tjänade som grafkapell och stod i förbindelse med den öfre genom en öppning, omgifven af ett galler eller bröstvärn. Dubbelkapellen förekomma mångenstädes i Tyskland samt här och där i andra länder. Med afseende på arkitektonisk hållning och prydnader ha kapellen naturligtvis rättat sig efter den rådande stilriktningen.

Plan af Uppsala domkyrka.

2. Förv. Se Kapellag. 3. Mus. Efter det rum (kapell; se ofvan) inom en kyrka, i hvilket vissa heliga handlingar utfördes, uppkallades den vid dessa handlingar biträdande sångkören med samma namn. Ett musikkapell var således urspr. uteslutande vokalt, såsom ännu t. ex. det påfliga kapellet och Berlins domkör (däraf it. a cappella = utan instrumental ledsagning). Efter 1600 inkommo emellertid äfven instrument i kyrkokapellen, och i våra dagar är det i musikalisk bemärkelse nästan uteslutande instrumentalorkestrar, som kallas kapell, t. ex. stadskapell, militärkapell, teaterkapell, hofkapell (se d. o.). — Kapellmästare (it. maestro di cappella, fr. maître de chapelle), anförare för ett musikkapell, orkesteranförare, kör- och orkesterdirigent, ledare af sången och musiken vid någon större kyrka (t. ex. Lunds domkyrka). Jfr Dirigera. — Kapellist, i ett kapell anställd exekutör. 4. (Fr. chapiteau, af lat. capitellum, dim. af caput, hufvud), artill., en skifva af järnbleck, som lägges öfver fänghålet på en artilleripjäs för att hindra regn och smuts att däri intränga, när pjäsen ej användes till skjutning. Har kapellet en järndobb, som passar i fänghålets mynning, kallas det pinnkapell. 5. (Fr. coupelle, af lat. cupella, ett litet kar), kem., en med benaska eller utlakad träaska utfodrad skål, hvari silfverhaltigt bly upphettas till oxidation för vinnande af silfver (se Afdrifva 1); förr äfven skålar med sand, hvari på laboratorier bägare, kolfvar och dylikt upphettas. Vanligen voro dessa skålar öfverbyggda med skåp, försedda med aflopp för skadliga gaser, och benämningen kapell har nu öfvergått på dessa dragskåp. 6. Sjöv., särskildt förfärdigade öfverdrag, såsom till segel, master, tunnor, kappar, kojer, mössor etc. Jfr Bastingering. 1. Upk.* 3. A. L.* 4. H. W. W.* 5. P. T. C.* 6. R. N.* Kapellag, stundom endast kapell, del af församling, som, vanligen på grund af dess från församlingskyrkan och prästen aflägsna belägenhet, utverkat sig tillstånd till ett kapells uppförande och oftast jämväl hållande af särskild predikant vid kapellet (kapellpredikant, i äldre tider äfven kaplan). Stundom har kapellag ock uppkommit därigenom, att bruksegare byggt brukskyrka och anställt predikant (brukspredikant) för bruket och dess personal. För kapellags bildande har erfordrats medgifvande af K. M:ts befallningshafvande och domkapitel. Kapellag i denna dess egentliga bemärkelse har väl beslutanderätt i hvad angår kapellbyggnaden och predikanten, men åtnjuter ej själfständig kyrkoförsamlings ställning, utan erhålles sådan rätteligen endast med K. M:ts tillstånd. Likväl förekomma exempel på, att kapellag antingen omedelbart efter dess bildande med K. M:ts befallningshafvandes och domkapitlets medgifvande eller ock småningom i mån af växande ekonomisk styrka faktiskt öfvergått till egen kyrkoförsamling (kapellförsamling i egentlig bemärkelse). Kapellag kvarstår, där ej annorledes kan vara öfverenskommet och medgifvet, i sina skyldigheter gentemot församlingen i öfrigt och är således pliktigt att fortfarande deltaga i byggande och underhåll af moderkyrka (dock endast i det skick och den storlek den var, då kapellet efter tillstånd byggdes) och prästgård, äfvensom i pastors aflönande, hvarförutom det skall ensamt svara för sin kapellbyggnad och kapellpredikantens aflönande. I dessa förhållanden göres ingen ändring genom kapellagets öfvergång till kapellförsamling. Först med kapellagets inträdande i församlings rättigheter kan det lagligen få rätt till egen kyrkobokföring, ehuru fall ej lära saknas, då domkapitel äfven det förutan lämnat sådant medgifvande. Kapellförsamling kan med K. M:ts medgifvande förvandlas till annexförsamling (se d. o.); i världsligt hänseende bildar den stundom egen kommun (endast efter K. M:ts förordnande), stundom icke. Numera förekommer ej sällan bildande af kapellförsamling i enbart eller hufvudsakligt syfte att åt en från pastorsexpeditionen aflägse liggande, folkrik församlingsdel, inom hvilken särskild ord. eller e. o. präst är boende, bereda förmånen af egen kyrkobokföring, äfven om särskild predikolokal där saknas; därvidlag sker ingen rubbning i den ekonomiska gemenskapen med moderförsamlingen. Den i kapellförsamling anställde prästen benämndes förr i regel kapellpredikant (eller brukspredikant, där uppkomsten gifvit anledning därtill) och numera ofta komminister. — F. n. (1910) pågår utredning, huruvida eller i hvad mån den för kapellförsamling bestående skyldigheten i afseende på moderkyrkans byggnad och underhåll kan upphöra. C. v. O. Kapellan. Se Kaplan. Kapellation. Se Kapellering. Kapellering l. Kapellation, i kapell (se d. o. 5) verkställd pröfning af guld- eller silfverhalt i legeringar. Se vidare Afdrifva 1 och Guldprof. Kapellet, berättelse af K. J. L. Almquist (se d. o.). Kapellförsamling. Se Kapellag. Kapellist, mus. Se Kapell 3. Kapellkrans (se Kapell 1) kallas den följd af i halfcirkel eller utefter sidorna af en half polygon anordnade kapell, som i vissa senromanska och gotiska kyrkor omger koret, skild från detsamma genom