är ”kapital” ett ytterst mångtydigt ord. Särskildt kan man uppställa två hufvudgrupper af definitioner på detta begrepp. Till hvardera af dessa hufvudgrupper kan åter hänföras en mängd sinsemellan till form, innehåll och omfång ganska skiljaktiga definitioner. Den ena gruppen af definitioner betecknar kapitalet såsom förmögenhet; den andra gruppen åter ser i kapitalet ett produktionsmedel (utan afseende på eganderätten). Mycken förvirring och många ordstrider skulle kunna undvikas, om åtminstone i vetenskapliga arbeten en bestämd skillnad alltid gjordes mellan å ena sidan kapital, yttre nyttigheter, använda i produktionens tjänst och betraktade särskildt från den synpunkten, att de äro värdeföremål, ha ett (vanligen i penningar) uppskattbart värde; och å andra sidan kapitalförmögenhet, eller förmögenhet, som kan användas för produktiva ändamål, det vill, från egarens synpunkt, säga: såsom förvärfsmedel. Socialisternas angrepp mot ”kapitalet” äro riktade icke mot kapital i nyssnämnda betydelse, utan mot den privata kapitalförmögenheten, mot enskildas rätt att använda förmögenhet för förvärfsändamål (se Kapitalist). — Om begreppet kapital bestämmes på nyssnämnda sätt (såsom ”yttre nyttigheter, använda i produktionens tjänst”), uteslutes från detta begrepp allt s. k. andligt kapital, hvilket ju är ett moment i en annan ”produktionsfaktor”, arbetet (eller arbetskraften). Så kallade nyttiga förhållanden (klientel, värdefulla rättigheter, t. ex. patent o. d.) äro väl ofta kapital för enskilda producenter, men icke så, om de betraktas från allmän synpunkt. Det allmänna kapitalet kommer fastmer att omfatta endast sakliga nyttigheter; men alla slags sådana nyttigheter blifva, om de äro och betraktas som värdeföremål, kapital, när de användas i produktionens (däri äfven inbegripet omsättningens) tjänst. Således måste äfven verkliga penningar (metallmynt) räknas till det allmänna kapitalet (hvilket likväl vissa författare på otillräckliga grunder förneka, under det åter andra, i synnerhet socialister, beteckna just omsättningsmedlen som kapital i egentligaste mening). Pappersmynt, banksedlar och andra kreditpapper äro dock ej verkligt kapital, fastän de ofta representera sådant. Frågan huruvida den brukade jorden själf är ett kapital löper egentligen ut i en ordstrid. Enligt ofvanstående definition kommer den i bruk tagna jorden obestridligt att falla under begreppet kapital, och härtill finnes så mycket mer skäl, som ju arbete blifvit på all sådan jord användt, och arbetsprodukter (t. ex. dikning och andra jordförbättringar) ofta på ett sådant sätt införlifvats med jorden, att de icke kunna från densamma skiljas, åtminstone icke utan att jordens egenskap af produktionsmedel helt eller delvis upphäfves. Men om ock jorden kan vara ett verkligt kapital, är den detta endast i den mån den är ett lydigt redskap i människans hand. I all äfven produktivt använd jord verkar äfven en af mänsklig vilja oberoende naturfaktor eller en komplex af naturkrafter, som icke kunna inordnas under begreppet kapital. Emellertid kan svårligen i detta hänseende uppdragas någon bestämd gräns mellan jord och andra af människan i besittning och bruk tagna naturföremål, hvilka allmänt pläga anses såsom kapital (t. ex. nyttiga husdjur). Man skiljer vanligen mellan fast och flytande l. rörligt kapital. Skillnaden mellan dessa båda slags kapital plägar angifvas antingen så, att det fasta kapitalet endast småningom förbrukas vid produktionen, under det att det flytande eller rörliga kapitalet förbrukas på en gång, eller ock så, att det förra i regel förblir i samma producents besittning, men det senare går ur hand i hand. Icke alldeles sammanfallande med denna indelning är den i anläggningskapital, som erfordras för påbörjandet eller utvidgandet af ett produktionsföretag, och drift- l. rörelsekapital, som har till uppgift att hålla företaget i gång. Gränserna mellan å ena sidan det fasta kapitalet och anläggningskapitalet, å andra sidan det flytande eller rörliga kapitalet och rörelsekapitalet kunna stundom endast med svårighet uppdragas; men det är för hvarje särskild hushållning af stor praktisk betydelse, att ett väl afpassadt förhållande eger rum mellan dessa olika slags kapital. J. Lr. Kapitalbehållning. Se Bokföring, sp. 952. Kapitalbildning eger rum, eller kapital uppkommer, när sakliga nyttigheter icke omedelbart förbrukas eller lämnas obegagnade, utan användas i produktionens tjänst. Nyttigheter, som kunna produktivt användas, men faktiskt icke så användas ”dödt kapital”), äro i själfva verket icke kapital i ofvanstående betydelse. Kapitalbock, jaktv. Se Kapitalhjort. Kapitalförsäkring i ”ränte- och kapitalförsäkringsanstalter” (se d. o.) skiljer sig från insättning i sparbank därigenom, 1) att de en gång inbetalta medlen jämte räntor icke få efter uppsägning uttagas och 2) att om den, som tagit kapitalförsäkringen, aflider före den för kapitalets utfående bestämda tiden, ärfva andra försäkringstagare i anstalten antingen hela det inbetalta beloppet eller åtminstone all därå upplupen ränta och ränta på ränta. Se Lifförsäkring, J. Lr. Kapitalhjort, Kapitalbock, Kapitaltjur, jaktv., benämning på de äldre med starka och väl utbildade horn försedde hannarna af hjortdjuren. G. G. Kapitalisera (se Kapital), hand. 1. Lägga räntan till kapitalet (hufvudstolen), göra fruktbärande som kapital. — 2. Omräkna till kapital, beräkna, hvilket kapital ett regelbundet utgående belopp motsvarar efter viss räntefot. Ett t. ex. med 350 kr. per år utgående belopp blir, kapitaliseradt efter en räntefot af 5 proc., enligt den vanliga ränteräkningsformeln r = ktp/100 eller k = 100 r/tp (jfr Intresseräkning), 7,000 kr. 1 o. 2. Å. W:son M. Kapitalism (se Kapital). 1. Vanligen detsamma som privatkapitalism, d. v. s. den sidan af det ekonomiska samhällslifvets organisation i nutida civiliserade länder, att den allmänna produktionen till hufvudsaklig del är förvärfsverksamhet, går ut på ”profit” för enskilda personer eller föreningar (af olika slag), hvilka som ”företagare”, själfständig näringsidkare eller (enl. socialistisk terminologi) ”kapitalister” blifva egare af produkterna, medan de vid produktionen medverkande, rättsligt frie arbetarna erhålla endast genom individuella eller kollektivavtal bestämd lön. Jfr t. ex. Sombart, ”Sozialismus und soziale bewegung” (6:e uppl. 1908, s. 4 ff.). — 2. Någon detsamma som ”kapitalistisk” produktion