enl. E. Böhm von Bawerks terminologi, d. ä. sådan ekonomisk verksamhet, som ej omedelbart (utan nämnvärda produktionsmedel) frambringar ”nyttigheter af första (eller närmaste) ordningen”, hvilka kunna direkt användas för tillfredsställande af personliga behof, utan gör ”produktionsomvägar”, d. ä. frambringar ”mellanprodukter”, som först efter flera eller färre efterföljande produktionsomvägar ”mogna till” eller genom produktivt mänskligt arbete resultera i nyttigheter af första ordningen. Jfr t. ex. Leffler, ”Det ekonomiska samhällslifvet”, 1 (1894), s. 406, not 1. 1 o. 2. J. Lr. Kapitalist (se Kapital), en person, hvars inkomster uteslutande eller öfvervägande utgöras af räntan på hans kapital; egare af en mer betydlig förmögenhet; en person, som utlånar sitt kapital åt idkare af produktiv industriell verksamhet. — Enligt ortodox socialistisk uppfattning är det utmärkande för kapitalisten, icke blott att han som egare af kapital har en arbetslös inkomst, utan att han får denna därigenom, att han direkt eller indirekt låter lönearbetare arbeta åt sig för en ersättning, som ej står i rimligt förhållande till arbetsresultatets ”verkliga värde”. Då kapitalisten sålunda ”förhåller” arbetaren en stor del af det genom arbetet frambragta värdet, blir han en ”utsugare”, en ”parasit” o. s. v., hvars inkomst består i af andra utfördt, ”obetaldt arbete”. Denna uppfattning hvilar på den definitivt vederlagda dogmen om arbetet som källa till allt värde (Marx), enligt hvilken f. ö. allt privatkapital till sitt ursprung just är sådant obetaldt arbete. Å. W:son M. Kapitalkonto, det konto i hufvudboken (se d. o.), som innehåller uppgift om förmögenheten och de förändringar, som den kan ha undergått under den period kontot afser. Kapitalkontot krediteras för förmögenhetssumman vid periodens början och för eventuell ökning under perioden samt debiteras för eventuell minskning och för förmögenhetssumman vid periodens slut. Å. W:son M. Kapitallinje (fr. capitale, hufvudlinje), befästningsk., en rät linje, som tänkes dela midt itu den vinkel, som tvenne fästnings- eller förskansningslinjer bilda med hvarandra. O. A. B.* Kapitalräkning. Se Kreditanstalt. Kapitalränta. Se Ränta. Kapitalstraff (af lat. caput, hufvud), jur., dödsstraff (se d. o.). Kapitaltjur, jaktv. Se Kapitalhjort. Kapitani. Se Kapitano. Kapitano, plur. kapitani (se Kapten), nygr., höfvitsman, t. ex. för äldre tiders armatoler (se d. o.), äfven för röfvarband på Balkanhalfön i äldre och nyare tider. Kapitationsafgift (lat. capitatio, hufvudskatt, af caput, hufvud) l. Koppskatt (af ty. kopf, hufvud) heter en efter hufvudtalet utan afseende på klass eller förmögenhet utgående skatt af medborgare, som uppnått en viss lefnadsålder. Under denna benämning började man 1812 uttaga en frivillig årlig afgift af ridderskapets och adelns medlemmar (se Riddarhusafgift). Jfr Hufvudskatt, Mantalspenningar, Personella skatter och Personlig skyddsafgift. H. L. R. (Kbg.) Kapitel (lat. capitulum, dim. af caput, hufvud). 1. Hufvudinnehållet af en skrift (hvilket angafs i början af densamma och således på visst sätt kunde kallas dess hufvud); afdelning af en skrift (emedan vid början af hvarje sådan afdelning innehållet plägade i korthet angifvas). Kapitelindelningen tillhör en jämförelsevis ny tid. Äldst är densamma i den Heliga skrift, hvars nuv. kapitelindelning förskrifver sig från midten af 13:e årh. I profanförfattarnas skrifter infördes detta indelningssätt af Reuchlins lärare, Johannes de Lapide, i slutet af 15:e årh. — 2. I kristna kyrkan församling af andlige, som tillhöra ett och samma kloster eller stift. Se Domkapitel. — 3. Församling af medlemmar, tillhörande en andlig eller världslig orden (ordenskapitel). Kapitelskjöb, da. Se Kapitelstaxt. Kapitelstaxt (”kapiteltaxa”) kallas i Danmark det årligen för hvarje stift (eller särskild del af ett stift) officiellt fastställda priset på de viktigaste spannmålsslagen och vissa andra landtmannaprodukter. Efter kapitelstaxten betalas de afgifter, som urspr. erlades in natura, således företrädesvis tionden, men stundom äfven på enskildt aftal grundade prestationer (t. ex. arrendeafgifter). Kapitelstaxten bestämmes till medeltalet af de pris, som i olika trakter af distriktet varit gällande under månaderna sept.—jan. Den fastställes af ”stiftsövrigheden” (stiftsamtmannen och biskopen, endast på Bornholm amtmannen och prosten) i början af febr. (”före Kyndelsmässan”) med ledning af de rapporter, som hvarje månad afgifvas dels af prästerna och ”underövrighederne” (domarna) i landsorterna, dels af en man i hvarje kommun, utsedd af dess kommunalförsamling. Kapitelstaxt sättes allestädes för råg, korn och hafre samt därjämte i Lolland-Falsters stift och på Möen för hvete och ärter, i Ribe stift för bohvete, smör, fläsk och honung samt i Aarhus’ stift för bohvete och smör. — Urspr. kallades kapitelstaxten kaptielskjöb och var det pris, hvartill förvaltare af kyrkors och offentliga stiftelsers egodelar egde rätt att sälja dem tillfallande tiondespannmål o. s. v. eller mottaga vederlag i penningar i stället för naturaprestationer. Namnet lär härleda sig därifrån, att priset (”taxten”) under den katolska tiden bestämdes af biskopen och hans kaniker, hvilka tillsammans utgjorde ”kapitlet”. — Jfr Markegång. E. Ebg. Kapitolium. Se Rom och Washington. Kapitulant. Se Kapitulation. Kapitular (lat. capitularis; se Kapitel 2), ledamot af ett domkapitel. Kapitularier (lat. capitularia), sing. Kapitulare, kallades de af den karolingiska ättens regenter utfärdade förordningarna (af lat. capitula, d. v. s. paragrafer, i hvilka de voro indelade). De bilda en fortsättning af de stadgar (edicta, decreta, constitutiones), som redan de merovingiske konungarna efter de romerske kejsarnas föredöme utfärdat. Man skilde mellan tre grupper af kapitularier. 1) Capitula legibus addenda voro tillägg till eller ändringar i de gamla folklagarna; då dessa icke fingo ändras utan folkets samtycke, fordrades för sådana kapitulariers giltighet folkets samtycke på tingen eller möjligen på riksförsamlingar af de mönstringsskyldige värnpliktige (Mars- l. Majfält. Se Karl, romerska kejsare 1). 2) Capitula per se scribenda, egentliga kungliga förordningar, voro allmänna förvaltningsföreskrifter (ej lagar,