under det att eljest kapitälkorgen i allmänhet
bibehåller kolonnens rundning ända upp under
plattan. En säregen grupp för sig bilda de
joniska kapitälen med sina asiatiska prototyper,
utgörande olika slag
af konsolkapitäl. Dessa kapital äro utbildade,
efter den i träbyggnadskonst vanliga och
naturliga konsolkonstruktionen (se fig. 8),
åt två håll i den burna balkens längdriktning;
de äro icke lika åt alla fyra sidorna, utan ha
en framsida och en likadan baksida
samt två sinsemellan lika kortsidor. Typen egnar
sig därför synnerligen illa till hörnkolonner. De
grekisk-joniska templens hörnkapitäl förete
också en mycket abnorm anordning (se fig. 9
A)
med den yttre hörnvoluten utböjd och voluterna
i innerhörnet skärande in i hvarandra; denna olägenhet ledde
till konstruerandet af fyrsidigt likformigt
utbildade volutkapitäl (se fig. 9
D o.
C)
med alla hörnvoluterna utsvängda och plattan
följande denna form.
<img<Fig. 4.
A romersk-korintiskt kapitäl,
Pantheon, Rom;
B romerskt komposita-kapitäl,
Titusbågen, Rom.
Fig. 5. Ofvanstående korintiska,
A,
och komposita-kapitäl,
B, utan ornering och
sedda perspektiviskt.
Fig. 6. Bysantinska kapitäl: A
Sofiakyrkan, Konstantinopel; B Teotokoskyrkan,
Konstantinopel.
Fig. 7. A romanskt, B moriskt tärningskapitäl.
Fig. 8. A träkonstruktion; B grekiskt kapitäl
från Efesos; C persiskt kapitäl från Xerxes’
pelarhall, Persepolis.
Öfversta delen af ett kapitäl består af en
tjockare eller tunnare
platta l.
abacus. I de
egyptiska kapitälen (se fig. 1) ligger den som
ett fyrkantigt stenblock mellan kapitälkorgen
och balken (arkitraven) och har samma bredd som balken. I nästan
alla senare kapitälbildningar, med undantag för
en del muselmanska, springer abaken utanför
arkitravens eller arkivoltens lif och kunde
därför tjäna som upplag för ställningar och
hvalfstommar under byggnadstiden. Abaken är
fyrkantig utom i korintiska,
komposita- och fyrsidigt likformigt
utbildade volutkapitäl. I alla dessa kapitäl
äro plattans fyra sidor insvängda. Hörnvoluten
tillkom tydligen för att ur såväl konstruktiv
som estetisk synpunkt stödja den fyrkantiga
plattans utöfver den runda kapitälkorgen starkt
springande hörn (se fig. 9
B), men förorsakade
på samma gång denna omformning af abaken. I den
grekiska och romerska byggnadskonsten hängde
kapitälets form och dekorering strängt samman
med kolonnens och entablementets utbildning i
öfrigt, så att ett doriskt kapitäl icke kunde
sättas samman med ett kolonnskaft eller ett
entablement af jonisk eller korintisk typ och
tvärtom. Genom fastslagna