Komsberg, Nieuwveld-bergen, Koudedeveldbergen, Sneeuwberget (med toppen Kompassberg 2,600 m.), hvilka mot ö. fortsättas af Zuurbergen, Stormbergen samt de mot n. ö. gående väldiga Quathalamba- l. Drakbergen, som dock ligga utom K:s gräns. Denna rad af berg bildar vattendelare mellan kustfloderna och Oranjes tillflöden. N. om den sänker sig nämligen landet ned mot denna flod. Ytan är här mestadels jämn, med isolerade toppar. Denna del af K. är ett öde, nästan människotomt område och öfvergår slutligen i Kalahariöknen. — Större delen af K. är vattenfattig: endast östra delen är rikare på källor och större vattendrag. Bäckar och floder innehålla mest endast regnvatten och utsina under den torra årstiden, hvaremot de under regnperioden hastigt svälla upp till ofantlig höjd. K:s längsta flod är Oranjefloden l. Garib på norra gränsen, den enda, som har vatten under hela året. Bland kustfloderna äro Olifant, Breede, Stora Fiskfloden och Kei de största. Sjöar finnas icke; blott grunda pölar (vleis), som under den torra sommaren betäckas med gräs, om de icke äro salta (pans, saltpannor). Heta källor och mineralkällor förekomma flerstädes. Klimatet växlar i landets olika delar. Västra kusten har vinterregn, i trakten af Taffelberget 600—750 mm., längre in 400—500 mm. Medelårstemperaturen är i Kapstaden 16,3° med en januari-(sommar)temperatur af 20,6° och julitemperatur af 12,3°; de absoluta extremerna ha där varit 36,5° och 3,2°. Mellersta delen af K. är ett öfvergångsområde med vår- och höstregn (300—790 mm.) och en årstemperatur af 16°—18°. Längre in följer ett område med sommarregn (510—770 mm.) och en medelårstemperatur af 16°—18°. Snö faller blott i de högre delarna af K. Man har blott en gång sett Taffelberget snöbetäckt. Stormar förekomma rätt ofta, under vintern mest från n. v., under sommaren från s. ö. J. F. N. K:s flora med sina 8,000 fanerogama växtarter är en af de rikaste på jorden, särskildt hvad angår endemiska arter. Längst i s. v. möter en ständigt grön buskregion, där träd träffas endast på vissa platser, men deras höjd sällan når öfver 7—9 m. Utmärkande för denna trakt är silfverträdet (Leucadendron argenteum) som i Kap användes i likhet med vår julgran. Det största skogsbeståndet är Zizikamma i distriktet Knysna på sydkusten ö. om Mossel bay, där bl. a. växa Podocarpus, flera Olea-arter, Ocotea bullata, Millettia caffra, utmärkta för sitt hårda eller sega virke. Icke mindre än 784 erikacéer förekomma i K., dessutom flera växter, som uppvisa likhet med australiska växtformer. Karrooregionen har fullständig stäppkaraktär. Under regntiden prunkar den i de vackraste färger, men under den torra tiden förvandlas den till en öken. Det är särskildt en mängd lökväxter, pelargonior, arter af Oxalis, Aloë och Mesembryanthemum och proteacéer, som där förekomma, dessutom buskar, klädda med taggar (Acacia horrida o. a.); den s. k. rhenoster-bos, rhinocerosbusken (Elytropappus rhinocerotis) har blifvit ett så hinderligt ogräs, att man genom lagar sökt åstadkomma dess utrotande. De stora grässlätterna kallas af boerna veld. Högslätterna (hoogeveld) äro sådana trädlösa marker. Längst i n. möter Kalaharis stäppvegetation (se Kalahari). De bästa fårbetena träffas i de mellersta och nordöstra distrikten. Nästan alla europeiska sädesslag och andra kulturväxter äro införda; i slutet af 1600-talet planterade franska hugenotter vinrankor och gåfvo därmed upphof till en ganska omfattande vinodling i sydvästra K., hvars drufvor räknas till de finaste på jorden (Constantia, Pontac, Steen och Hanepoot). Många kapska växter odlas allmänt sedan länge hos oss som prydnadsväxter, såsom Erica-arter, liljor (Agapanthus, Clivia, Vallota, Gladiolus m. fl.), pelargonierna, Sparmannia, kallan, m. fl. — Flera större och mera betydande af de vilda djur, som fordom gjorde K. till ett omtyckt jaktområde, ha dragit sig undan för den framträngande civilisationen och träffas nu ej inom K:s gränser. Några få elefanter och bufflar bevaras i Knysnaskogen i sydligaste K. Däremot finnas hyenor, leoparder samt mindre rofdjur och idisslare. Karakteristisk är frånvaron af stora apor; den största är en babian (Cynocephalus porcarius). Andra karakteristiska djurarter äro den s. k. gemsbocken (Oryx gazella), damanen (Hyrax capensis), guldmullvaden, jordsvinet (Orycteropus capensis), en myrkott (Manis Temminckii), bland fåglar många stäppfåglar, såsom trappar, frankolinhöns, sandhöns (Pterocles) och andra hönsfåglar. Bland giftiga ormar äro pufformen (Echidna arietans) och ett par glasögonormar (Naja haje) de mest fruktade. Myror, såväl egentliga myror som termiter, och vandringsgräshoppor äro stormakter bland de lägre djuren. Vid landets upptäckt egde infödingarna får, nötkreatur och hundar; sedermera ha hästar och getter införts jämte förbättrade får- och nötkreatursraser, (G. L—m. L—e.) Af mineral märkas guld i Zwarteberg, koppar i Lilla Namaland, s. om nedre Oranje, diamanter i West Griqualand (Kimberley) samt stenkol i de kantberg, som i n. begränsa Stora Karroo. Befolkning. Landets urinvånare voro hottentotter och buschmän, hvilka undanträngdes först genom kaffrer och betsjuaner, sedan af européer och nu utgöra endast en ringa del af befolkningen. Först bland européerna kommo holländarna (från 1602), hvilkas ättlingar kallas boers (se Boerfolket), senare tyskar, franska hugenotter och engelsmän samt af dessa införda malajer och negrer. En stark folkblandning har alltså egt rum, och längst i n. har det t. o. m. uppstått ett s. k. bastardfolk (se Griqualand). Under de senaste årtiondena har folkmängden varit i stark tillväxt. Under de 13 åren 1891—1904 hade hela befolkningen ökats med 39,01 proc. eller 3 proc. årligen, européerna med icke mindre än 51,05 proc. eller 3,93 proc. per år. 1904 var hela K:s befolkning 2,409,804 pers. (3 på 1 kvkm.), hvaraf 579,741 hvita (55 proc. män) och 1,830,063 färgade; på den egentliga K. kommo 1,489,691 pers., af hvilka 553,452 voro hvita. Af den hvita befolkningen voro 87,761 födda i Storbritannien och Irland och 12,137 i Ryssland; af den färgade voro 15,682 malajer och 298,334 en blandning af olika raser; de öfrige voro hottentotter, kaffrer och betsjuaner. Vid slutet af 1907 beräknades hela folkmängden till 2,507,500, hvaraf 610,680 européer. De största städerna voro 1904: Kapstaden (med förstäder) 169,641, Kimberley 34,331, Port Elizabeth 32,959 och East London 25,220. 1,305,453 voro (1904) protestanter (399,487 holl. reformerta, 281,433 episkopaler, 290,232