Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapkolonien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfv. 4:e uppl. 1900), ”History of South
Africa”, 3 bd (1903—05), ”Progress of
South Africa in the century” (1902), alla
från holländsk-afrikander-synpunkt, samt
”Records of Cape colony” (23 bd, 1897—1904),
Worsfold, ”The story of South Africa” (1898),
Lucas, ”Historical geography of the british
colonies”, del IV (1899, ny uppl. 1904), Bryce,
”Impressions of South Africa” (3:e uppl. 1899),
V. Söderberg, ”Engelsmän och holländare i
Syd-Afrika” (1900) och ”Den sydafrikanska
krisens historiska förutsättningar” (i
”Hist. tidskr.”, s. å.), E. F. Knight,
”South Africa after the war” (1903),
Trotter, ”Old Cape colony” (s. å.), Bryden,
”History of South Africa, 1652—1903” (1904)
och Colquhoun, ”The afrikander land” (1906).
V. S—g.
Kaplake. Se Kapplake.
Kaplan l. Kapellan (lat. capellanus;
se Kapell 1) kallades under medeltiden den
vid en borg eller ett slott som själasörjare
anställde prästen, emedan han förrättade mässan
i slottets kapell. Äfven biskoparna brukade
ha egna kaplaner, hvilka tillika voro deras
sekreterare. Inom påfliga kurian förekommo
tre slags kaplaner: titulärkaplaner, vid
festerna assisterande kaplaner och påfvens
egna, i enskilda värf använda kaplaner. Till
en del finnas dessa ämbeten ännu kvar i den
katolska kyrkan. Nu kallas äfven de i de större
församlingarna antingen stadigvarande eller
tillfällige hjälpprästerna kaplaner. Visserligen
skulle enligt tridentinska mötets beslut
hvarje församling ha endast en pastor, men
prästerliga biträden medgifvas honom dock, där
så erfordras. I Frankrike t. ex. förekomma två
slag af dessa hjälppräster, les desservants
och les vicaires, enl. ”Articles organiques
de la convention” af 8 april 1802. Deras
till- och afsättning är lagd i biskoparnas hand. Det
senare gäller äfven om andra katolska länder,
ehuru bestämmelserna om dessa präster i
allmänhet äro tämligen sväfvande. — Äfven
i de protestantiska länderna förekommer
namnet kaplan som benämning på underordnade
präster. I England begagnas fortfarande här och
där huskaplaner. Hvad särskildt Sverige angår,
förekommer namnet kaplan i 1686 års kyrkolag
äfvensom i de äldre konungabrefven som benämning
på präst i kapell- eller annexförsamling och
på ord. hjälppräst i större församling, men i
senare tider har denna benämning blifvit utbytt
mot kapellpredikant eller komminister. Den
förekommer numera officiellt blott om en
vid K. M:ts orden tjänstförrättande präst,
ordenskaplan. Äfven inom enskilda ordenssamfund
finnes stundom en kaplan. — I Norge och Danmark
finnas inom vissa (vidsträcktare) församlingar
fasta kaplansämbeten, hvilka beklädas af
residerende kapellaner, som aflönas af
staten och inneha boställe (jämförliga med de
svenske komministrarna). Personelle
kapellaner kallas sådana prästmän, hvilka äro
förordnade till biträde åt en bestämd sognepräst
(kyrkoherde), som på grund af sjuklighet eller
af annan orsak icke ensam kan fullgöra sina
ämbetsåligganden. Den personelle kapellanen
aflönas af sogneprästen. Kaldskapellaner
(sockenkaplaner) äro anställda i en viss bestämd
socken, och deras ställning är således icke
beroende af, huruvida den sognepräst, hvilken
de biträda i göromålen, förblir vid sitt
ämbete. Däremot måste de, likasom de
personelle kapellanerna, utföra alla
förrättningar, som sogneprästen uppdrager åt
dem. De ha icke boställe och äro till största
delen aflönade af sogneprästen. Stiftskapellaner
äro präster, hvilka antagas för ett helt stift
och inom detsamma skickas att tjänstgöra,
hvarhelst en annan prästs sjukdom, ett större
tillopp af människor (t. ex. vid järnvägsarbeten,
under fiskeperioder o. s. v.), ett pastorats
ledighet o. s. v. framkallar behofvet af
e. o. prästerlig tjänstgöring. De lyda direkt
under stiftets biskop och sändas af honom
dit, där han finner deras tjänst behöflig.
J. P.
Kaplandet. Se Kapkolonien.
Kaplansbol, kam., benämning på
ett slags ecklesiastika boställen,
motsvarande komministersboställen. De
s. k. äldre kaplansbolen tillkommo vid
reformationens införande genom förvandling
af gamla klockarbol. De yngre förskrifva
sig från Karl XI, som för ändamålet
anvisade kronohemman. Se Klockarbol.
Kbg.
Kaplejonet, zool. Se Lejonet.
Kapmolnen, astron., Magalhães’ska molnen,
Magalhães’ska fläckarna (lat. Nubecula major
och Nubecula minor), två på södra himmelshemisfären
belägna, för blotta ögat synliga ljusmoln,
bestående af anhopningar af svagare stjärnor
och nebulosor. Det större molnet är beläget i
Svärdfiskens, det mindre i Tukanens stjärnbild,
båda omkr. 20° från södra himmelspolen. Det
förra betäcker en yta af 40, det senare 10
kvadratgrader, d. v. s. mer än 200, resp. 50
gånger fullmånens yta. Kapmolnen höra till de
märkvärdigaste himmelsföreteelserna, utan något
motstycke på hela stjärnhimlen. På grund af sitt
sydliga läge voro de okända i den klassiska
antiken. Det stora Kapmolnet omtalas först af
den persiske astronomen Al Sufi (900-talet), som
kallar det ”den hvita oxen” (el bakar). Namnet
Kapmolnen kom efter Goda Hoppsuddens kringsegling
i bruk hos portugisiska och holländska
sjöfarande. Efter Magalhães’ världsomsegling
uppkallades de äfven efter denne. Genom sitt
läge i en f. ö. mycket stjärnfattig trakt af
himlen, långt från Vintergatan, äro de lätt i
ögonen fallande och bidraga i hög grad till den
sydliga stjärnhimlens praktfulla anblick. En
noggrannare kännedom om Kapmolnen vanns först
genom de observationer, som J. Herschel anställde
i Kapstaden på 1830-talet. Herschel fann, att de
icke äro stora nebulosor, utan att de i själfva
verket utgöra mäktiga anhopningar af ljussvagare
stjärnor, stjärnhopar och små nebulosor. Ehuru
de synas ligga fullkomligt isolerade från
Vintergatan, torde de dock i verkligheten
vara till Vintergatans system hörande
bildningar, hvilka på grund af sina relativt
små afstånd från oss kunna synas projicierade
på himlen långt ifrån Vintergatans midtlinje.
B—d.
Kapnikbánya [ka’pnikbānja], kommun i
komit. Szatmár i nordöstra Ungern, med
bekanta, gamla guld- och silfvergrufvor. 4,665
inv. (1900).
K. B. W.
Kapnist, Vasilij Vasiljevitj,
rysk skald, f. 1757, d. 1823, härstammade från
en gammal grekisk adelsätt på Korfu, beklädde
åtskilliga statsämbeten och lefde sedan på sitt
gods i Lill-Ryssland. Släkting och vän till
Derzjavin, tog han denne till mönster, skref
pseudoklassiska oden, förnämligast i elegisk ton,
samt öfversatte Horatius. Stort uppseende väckte
han genom en litterär Satir (1780) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
