sistnämnda kaponjärer anordnades ett starkt jordskydd mot den fientliga sidan. Den vid eskarpen liggande kaponjären utsattes emellertid alltmera för kasteldens verkan, hvarför den flyttades till kontereskarpen såsom reverskaponjär, för så vidt ej en pansarkaponjär användes, hvilket för förbindelsens skull var särskildt ändamålsenligt vid våta grafvar. Brialmont bibehöll dock reverskaponjären och anordnade skyddad förbindelse mellan densamma och eskarpen. Stundom anlades kaponjärer äfven i fortens ryggsida, där de numera vanligen anordnas som traditorbatteri (se d. o.). — Kaponjärfront, en fästningsfront, där grafflankeringen utgår från en eller flera kaponjärer. O. A. B. (L. W:son M.) Kaponjärfront, fortif. Se Kaponjär. Kaponjärsystem, fortif. En fästning är anlagd enligt kaponjärsystem, då dess fronter fortgå i raka eller på midten obetydligt brutna linjer, som sidoförsvaras från kaponjärer (se d. o.). Detta system, som uppkommit under jämförelsevis sen tid, kan anses ha följande fördelar framför bastions- och tenaljsystemen: utstakningen blir enkel; omslutningslinjen får den minsta längden; det flankerande artilleriet är bättre skyddadt och medgifver, då det placerats på frontens midt, längre fronter, hvarigenom anfallspunkterna aflägsnas från hvarandra; grundvinklarna kunna göras mindre, linjerna undandragas bättre enfilerande eld; och fästningens inre blir jämförelsevis rymligare. Däremot medför systemet den olägenheten, att anfallsfältet ej kan beskjutas med korsande eld, utan att särskilda utanverk härför anläggas. De flesta under 1800-talet byggda enceinter äro anlagda enligt kaponjärsystemet. Jfr Fästning, sp. 314 ff. och fig. 6 å sp. 316. L. W:son M. Kaposi [ka'påʃi], Móric (Moriz), ungersk läkare, f. 1837, d. 1902, studerade i Wien hos dermatologen Hebra och blef där docent i dermatologi och syfilis 1867 samt 1875 e. o. professor, 1881 ledare af dermatologiska universitetskliniken i Wien och 1895 ord. professor. Han utvecklade i betydlig grad den af Hebra omskapade dermatologien, uppställde flera nya sjukdomsformer och utvidgade kunskapen om många andra. Resultatet af sina forskningar nedlade han dels i större handböcker och monografier, t. ex. Pathologie und therapie der hautkrankheiten (1880; 5:e uppl. 1897), dels i ett hundratal mindre uppsatser i tidskrifter. F. S—n. Kaposvár [-ʃvār], hufvudstad i ungerska komitatet Sogomy, vid den kanaliserade Kapos, en biflod till Donau. 18,218 inv. (1900). Gymnasium, döfstuminstitut. Sockerfabrik. Vin- och tobaksodling, stora hästmarknader. (J. F. N.) Kapott (fr. capote), grof soldatkappa; långkappa med kapuschong, fruntimmers-regnkappa. — Kapotthatt, ett slags liten fruntimmershatt (nackhatt) med hakband.

Kapp. 1. Artill., den ”hätta”, som omsluter spetsen på moderna pansarbrytande projektiler (pansargranater och halfpansargranater), afsedda för pjäser af medel- och grof kaliber (se fig.). Kappen ökar projektilens genomträngning i ythårdt pansar — vid vinkelrätt eller i det närmaste vinkelrätt anslag med omkr. 20 proc. Kappens inflytande anses i allmänhet ej göra sig gällande förrän vid anslagshastigheter större än 400—500 m.; konstaterade afvikelser härifrån ha dock påvisats. För kappens verkan finnes äfven en öfre hastighetsgräns, den s. k. ”3:e kritiska hastigheten”, hvilken dock med hänsyn till nu i praktiken använda hastigheter har uteslutande teoretiskt intresse. Många teorier ha framställts till förklaring af kappens förmåga att öka projektilens inträngning i ythårdt pansar. Vid beskjutning af icke ythårdt pansar nedsättes, om kapp användes, genomträngningsförmågan i någon mån, enär kappen i detta fall ger spetsen en för genomträngning mindre lämplig form. Oberoende af hvad slags pansar, som beskjutes, anses kappen vid snedt anslag af projektilen mot plåten såtillvida inverka förmånligt, att den minskar det värde på anslagsvinkeln (vinkeln mellan plåtens yta och projektilens axel), vid hvilket projektilen i stället för att intränga i plåten glider af densamma. Kappens form synes ej ha nämnvärdt inflytande på dess verkan; i allmänhet har därför också hvarje tillverkare sin särskilda modell på kapp. De viktigaste detaljerna vid kappens tillverkning hemlighållas af fabrikanterna; följande torde dock kunna anföras ang. tillverkningen i fråga. Kappen tillverkas af stål af ungefär samma kvalitet som det för själfva projektilen använda, men torde dock i allmänhet hållas något mjukare än projektilmaterialet; kappen fästes till projektilspetsen antingen genom lödning, vid hvilken måste användas ett ämne med så låg smältpunkt, att projektilspetsens hårdhet genom lödningen ej förminskas eller ock därigenom, att viss del af kappens gods inhamras eller inpressas i en på projektilspetsen upptagen ränna; som nämnda ränna naturligtvis försvagar spetsen, måste densamma göras mycket grund. Det är af den största vikt, att kappen fästes säkert, enär det i annat fall kan inträffa, att densamma vid projektilens ”ansättning” eller vid skottlossningen skakas loss, hvilket kan ha till följd, att projektilens gång genom loppet hindras och kanonen därigenom skadas, ja, t. o. m. spränges. 2. Skpsb., ursprungligen skydd af impregnerad eller oljemålad duk vid däcksluckor och nedgångar för att hindra nedträngandet af vatten, uppbygges numera vanligen af trä eller plåt och förses med dörrar. Kapp benämnes äfven den plåtbyggnad, som sträcker sig från det lägst belägna däcket till lämpligt stycke öfver det öfversta däcket och omger skorstenarna (skorstenskapp) eller är uppbyggd omkring den stora öppning i däcken, som finnes öfver maskinrummet (maskinkapp). För att å pansardäckade örlogsfartyg bereda skydd mot krevader äfven åt de delar af fartyget, som äro belägna under någon kapp, förses denna ofta i höjd med pansardäcket med ett pansargaller, bestående af på högkant ställda plattstål och så anordnadt, att det under fredliga förhållanden kan uppslås och då icke hindrar kommunikationen i kappen. 1. S. 2. C. K. S. Kapp, Friedrich, tysk-amerikansk historieskrifvare, f. 1824 i Hamm, d. 1884 i Berlin, egnade sig åt den juridiska banan, men måste 1849 fly ur Tyskland till följd af sitt deltagande i 1848 års oroligheter i Frankfurt am Main och var 1850—70 praktiserande advokat i New York. Han återkom därefter till Tyskland och bosatte sig i Berlin.