1872—84 var han led. af tyska riksdagen och slöt sig till det nationalliberala partiet. Bland hans skrifter må nämnas Der soldatenhandel deutscher fürsten nach Amerika (1864; 2:a uppl. 1874), Geschichte der deutschen einwanderung in Amerika (bd 1, 1868), och Aus und über Amerika. Thatsachen und erlebnisse (2 bd, 1876). Jfr G. v. Bunsen, ”Fr. K.” (1885). Kappa, Hvalfkappa, bygnk. Se Hvalf, sp. 1397. Kappadocien (grek. Καππαδοϰία, lat. Cappadocia, fnpers. Katpatuka) kallades i äldre tider hela den östra delen af Mindre Asiens högland mellan Pontos Euxeinos (Svarta hafvet) i n. och Tauruskedjan i s. samt floderna Halys i v. och Eufrat i ö. Under det persiska väldets dagar var detta vidsträckta område deladt i två höfdingedömen (satrapier): K. vid Pontos samt det Inre eller Sydliga K. (äfven Stor-K.). Namnet inskränktes sedermera till den södra delen, och i denna omfattning kvarstod K. såväl i Alexanders och Seleucidernas rike som sedermera inom det romerska efter att under en mellantid ha utgjort ett eget rike under konungar, af hvilka de fleste hette Ariarathes och Ariobarzanes. K. är till stor del uppfylldt af berg, bland hvilka Argaios (nu Erdjijas dag) och Antitaurus äro de högsta. Hufvudfloden är Halys (Kizil Irmak). De forntida invånarna, sannolikt tillhörande den semitiska (chetitiska) stammen och ofta kallade ”hvita syrer” (leukosyroi), stodo på en tämligen låg bildningsgrad och voro illa beryktade som trolösa och vinningslystna. F. n. tillhör K. Osmanska riket och bildar där vilajetet Sivas. A. M. A. Kappadociske fäderna, De tre store kappadocierna. Se Basileios, sp. 1023, Gregorius af Nyssa och Gregorius af Nazians. Kapparidéer, bot. Se Capparidaceæ. Kappe, rymdmått för torra varor i det äldre svenska måttsystemet, innehållande 1 3/4 kanna (= 4,58 l.). Det kubiska kappmåttets kant var 5,593 dec. tum. 32 kappar utgjorde en tunna löst mål, eller struken tunna, 36 kappar en tunna fast mål, eller rågad tunna. Kappmåttet afskaffades genom 1855 års förordning om mått och vikt. L. A. F.* Kappel. 1. By i schweiziska kant. Zürich, bekant genom frederna 26 juni 1529 och 24 nov. 1531, hvilka bilade striderna mellan de reformerta kantonerna (Zürich och Bern) och de katolska (Unterwalden, Schwyz, Luzern, Zug och Uri), samt genom katolikernas seger därstädes 11 okt. 1531. Zwingli, som deltog i striden, stupade. 697 inv. (1900). — 2. By i schweiziska kant. S:t Gallen. 737 inv. (1900; 2,175 i hela kommunen). Tillverkning af väfnader och strumpvaror. (J. F. N.) Kappeln, stad i preussiska reg.-omr. Schleswig, på norra stranden af Schlei. 2,566 inv. (1905). Landtbruksskola, hafsbad, mekanisk verkstad, cement- och tegeltillverkning, fiske. K. är hufvudstad i landskapet Angeln. J. F. N. Kappelshamn. Se Kapellshamn. Kapper, Siegfried, österrikisk författare, f. 1821 i närheten af Prag, af judiska föräldrar, d. 1879 i Pisa, studerade medicin i Prag och Wien. Efter börjad läkarpraktik företog han upprepade resor i de sydslaviska länderna, beskrifna i Südslavische wanderungen (1851), och gjorde sig nära förtrogen i synnerhet med Serbiens folklif, språk och litteratur. Som frukter af dessa studier utgaf han en episk dikt, Fürst Lazar (1851), Gesänge der serben (serbisk folkpoesi i tysk öfv.; 2 bd, 1852; utdrag ur denna samling i Laboulayes ”L’Allemagne et les pays slaves”) samt Serbische nalionalpoesie (2 bd, 1871). Han var sedan 1854 bosatt i Böhmen och utgaf ett par topografiska arbeten rörande detta land. Redan 1846 utkommo på tjechiska hans Ceské listy (Tjechiska blad). K. skref f. ö. romaner och en historisk-politisk studie: Christen und türken (1854), öfversatte Königinhof- och Grünberghandskrifterna (1859) samt utgaf en samling dikter (Gusle, 1874). Lll.

Kappgåsen l. Hönsgåsen, Cereopsis Novæ Hollandiæ, zool., hör till de egentliga andfåglarnas familj och ordn. Anseriformes bland fåglarna. Den har mycket undersätsig kropp, tjock och kort hals, litet hufvud, mycket kort, stark, vid roten hög näbb, som ända inemot den böjda och liksom afstympade spetsen är betäckt med vaxhud, långa tarser, korta tår med djupt urringad simhud och stora, starka klor, breda vingar, med mycket utvecklade skulderfjädrar, och kort, afrundad stjärt. Fågeln är vackert askgrå, skimrande i brunt och på ryggen försedd med runda, svartbruna fläckar; armpennornas yttre hälft, stjärten och dess undre täckfjädrar äro brunsvarta, näbben svart, med gröngul vaxhud, och benen svartaktiga. Hela längden stiger till 90 cm. Kappgåsen är hemma i södra Australien och på de där utanför belägna öarna. Den lefver mestadels på land, simmar ogärna och tämligen dåligt samt flyger tungt. Den kan lätt tämjas och fortplantar sig utan svårighet i tamt tillstånd, hvarför den också underhållits på en mängd gårdar i Australien. Köttet lär vara synnerligen godt. En nära besläktad, mycket stor, utdöd form (Cnemiornis) från Nya Zeeland hade förlorat flygförmågan. C. R. S.* Kapplake (holl. kaplaken, eg. kläde till en mössa, af kap, mössa, och laken, kläde; det motsv. franska ordet är chapeau, eg. hatt), en viss procent (vanligen 2—5) af bruttointäkten eller nettovinsten af ett fartygs intjänta frakter, hvilken enligt öfverenskommelse mellan redaren och fartygsbefälhafvaren tillkommer den senare som inkomst utöfver hans fasta lön. H. W—l. Kappland, föråldradt svenskt ytmått = 1/32 tunnland = 1,750 kv.-fot = 154,27 kvm. Kap-plommon, bot., namn på frukterna af Blighia sapida (se Blighia).