Jockeyklubben (se Jockejklubb) bildats 1890, inträdde åter ett ordnadt kapplöpningsväsen, om man än på grund af totalisatorsförbud (se Totalisator) och härigenom orsakad brist på medel till pris måst afstå från en på inhemsk fullblodsafvel baserad kapplöpningssport. I stället öfvergick man till att genom praktiskt anordnade täflingar på hinderströdd bana söka inverka upplifvande på ryttarandan och att främja ridskickligheten i de beridna truppslagens led. Det blef särskildt de olika fältridtklubbarna, som under Jockeyklubbens ledning togo hand om hästsporten. Jockeyklubbens reglemente för kapplöpningar är numera i Sverige öfverallt gällande; det utarbetades 1890 i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett 1878 af en svensk-dansk kommitté författadt ”Nytt reglemente för kapplöpningar och därmed sammanhängande förhållanden i Sverige och Danmark”. Öfver kapplöpningarna utgifves sedan 1890 årligen af Jockeyklubben ”Svensk kapplöpningskalender”. Den första kapplöpningskalendern utgafs i England 1750; sedan 1773 har mr Weatherbys världsberömda kapplöpningskalender (”Racing calendar”) årligen utgifvits oafbrutet inom Weatherbys familj. Kapplöpningsväsendets utveckling i Sverige under senaste tid framgår af följande statistiska uppgifter. 1890 anordnades 5 meeting, nämligen vid Malmö, Hälsingborg, Kristianstad, Linköping och Stockholm; i pris utdelades 17,480 kr. och 28 hederspris; 28 ryttare och 34 hästar erhöllo pris. 1908 anordnades 15 löpningsdagar, nämligen vid Malmö (3 dagar), Hälsingborg, Kristianstad, Ystad, Ränneslätt, Göteborg, Sköfde, Stockholm (3 dagar), Uppsala, Sundsvall och Östersund; i pris utdelades 50,195 kr. och 99 hederspris, hvaraf vid slätlöpningar 11,340 kr. och 25 hederspris samt vid hinderlöpningar 38,855 kr. och 74 hederspris; 74 ryttare och 144 hästar erhöllo pris. Dessutom ha sedan 1894 utdelats afvelspris till ”uppfödarna” (personer, i hvilkas ego hästen födts eller en importerad häst befann sig vid första lefnadsåret) af vid löpningarna ”placerade” hästar (de främsta hästarna till ett antal lika med prisen i löpningen). Vid kapplöpningarna 1894—1908 utdelades i afvelspris 48,870 kr. och 55 hederspris för inalles 160 inhemska hästar. De relativt små prisen uppvägas till någon del däraf, att officerare åtnjuta för tjänstehästar, som anmälts till löpning, och för hästskötare afgiftsfri transport på statens järnvägar från hemorten till kapplöpningsorten, hvarjämte svensk egare tillhörig häst, som icke är tjänstehäst, för transport på statens järnvägar åtnjuter afgiftsfri återtransport från täflingsorten till hemorten. Till hästkapplöpningssportens rationella bedrifvande erfordras bl. a. äfven lämpliga banförhållanden, och i utlandet började man redan tidigt anlägga storartade kapplöpningsbanor, medan man i Sverige fått nöja sig med helt primitiva anordningar på våra militära öfningsfält. Det 1907 bildade aktiebolaget Skånes galopp- och trafbana anlade emellertid s. å. en förstklassig kapplöpningsbana på den omkr. 5 km. från Malmö belägna, för ändamålet inköpta egendomen Jägersro, omfattande särskilda banor för slätlöpning, hinderlöpning och traflöpning samt dessutom en träningsbana. Där finnas äfven åskådartribun, restaurationslokal, bostäder för funktionärer, hofbeslagssmedja, stallar för ett stort antal hästar, vattenledningsanläggning m. m. Täflingarna anordnas af Skånska fältridtklubben. Sveriges trafsport har i jämförelse med galoppöfningssporten länge haft en mera anspråkslös tillvaro, ehuru äfven denna har gamla anor i vårt land (se Traflöpning). B. C—m. Kapprodd. Se Roddidrott. Kapproddbåt. Se Roddidrott. Kapproddsgigg. Se Roddidrott. Kappsegling. Se Segling. Kappseglingskanot. Se Kanot. Kappsejsa (eng. capsize), sjöv., vända omkull, kantra rundt; nyttjas stundom i betydelsen kantra (om fartyg). R. N.* Kappsimning. Se Simidrott. Kappsläde. Se Traflöpning. Kapraina. Se Chaironeia. Kapriciös [-ʃȫs], fr. capricieux, nyckfull, ombytlig, beroende af sina egna hugskott. Se Kapris. Kaprifikation (af Caprificus, vilda fikonträdet), bot., åtgärd för odlade fikons befruktning. Se Fikonsteklar, sp. 187. Kaprifoliacéer, bot., växter inom fam. Caprifoliaceæ. Kaprifoliebusken, bot. Se Lonicera. Kaprinsyra (af lat. capra, get, emedan kaprinsyra framställts ur smör af getmjölk), kem., en enbasisk fettsyra, C₉ H₁₉ CO₂ H, som i rent tillstånd bildar färglösa, vid 31° smältande nålar, hvilka utmärkas af lukt af svett. Syrans glycerinester ingår i kokosnötolja. P. T. C.* Kapriol (fr. capriole), eg. bocksprång (af lat. caper, bock), luftsprång; dansk., sådant språng, under hvilket benen slås emot hvarandra; ridk., ett s. k. skolsprång, hvarvid hästen, efter att först ha lyft sig på bakbenen såsom till pesad (se d. o.), kastar sig upp från marken med ryggen vågrätt och slår rakt bakut med båda bakbenen, så att bakhofvarna blifva mera uppåt- än bakåtvända (se fig.). B. C—m.

Kapris (fr. caprice, eg. någonting oväntadt, liksom bockens språng, af lat. caper, bock), nyck, plötsligt infall, hugskott. Kapris, bot. Se Capparidaceæ. Kaprisbusken, bot. Se Capparidaceæ. Kapronsyra, kem. Se Fettsyror. Kapsaffran, bot., ett saffransurrogat bestående af de torkade blommorna af Lyperia crocea (fam. Scrophulariaceæ) och Tritonia aurea (fam. Iridaceæ), båda växande i Syd-Afrika. Kapsaffran liknar till lukt, smak och färgningsförmåga äkta saffran. G. L—m.