ångbåtstrafik med Southampton och London. Table
bay bildar en dålig naturlig hamn, som är utsatt
för vinterns nordliga och nordvästliga stormar,
men en ganska god konstgjord hamn har med stora
kostnader bildats, som skyddas af en 1,100 m. lång
vågbrytare och har flera dockor. En yttre hamn
med ett djup af minst 8,2 m. har anlagts de
sista åren. Utförseln öfver K. steg 1907 till 29
mill. pd st. och införseln till 4,9 mill. K. är
säte för guvernören öfver Kapkolonien, för en
anglikansk ärkebiskop och en katolsk-apostolisk
vikarie. -- K. anlades 1652. <tab><tab>J. F. N.
Fig. 2. Sydafrikanska Standardbankens hus
i Kapstaden.
Kapströmmen l.
Agulhasströmmen. Se
Agulhas.
Kapståndare (eng.
capstan),
sjöv. Se
Gångspel.
Kapsuloid, farm., järnmedel i limkapslar,
innehåller intorkadt, rödt blodfärgämne
(hemoglobin), uppblandadt med härsket fett.
Medlet, som lancerats af ett bolag
i London, har oskäligt utbasunerats;
hemoglobinet däri är mer än 8 gånger
så dyrt som hemoglobinet i fullgoda
blodfärgämne-preparat. Ett typiskt
humbugsmedel. Se
Hemliga medel.
C. G. S.
Kapsyl (fr.
capsule, af
lat.
capsula), huf, kapsel; särskildt sådan,
som sättes öfver buteljkorken för att hindra
lufttillträde.
Kapsåg, skogsv. Se
Sågning.
Kapten (fr.
capitaine, it.
capitano,
af lat.
caput, hufvud). 1. Officer inom
armén med rang närmast öfver löjtnant.
Kaptenen för vanligen befäl öfver ett
kompani infanteri eller ett batteri artilleri.
Benämningen förekom redan ganska tidigt under
medeltiden och gällde då högste befälhafvaren
inom ett område, en stad e. d. Med de
stående härarna, hvilka började upprättas
under senare hälften af 1400-talet, inkom
benämningen som utmärkande befälhafvaren för
enheten vid såväl infanteriet som kavalleriet,
hvilken enhet först kallades kompani, därefter
fana och från senare hälften af 1500-talet åter
kompani, hvars styrka då likväl var vida mindre
än förut, I Tyskland ersattes benämningen under
1600-talet af
hauptmann (af
haupt, hufvud).
I Frankrike fanns på 1600-talet
capitaines
généraux (generalkaptener), hvilka hade värdighet
näst efter marskalkarna. Under konsulatet användes
benämningen för en del militära befälhafvare
i kolonierna, såsom fallet ännu är i Spanien.
(Det franska språket använder ännu i dag
capitaine i bemärkelsen af härförare,
t. ex. ”un grand capitaine”.) I Frankrike
användes benämningen vid alla trupper, äfven
kavalleriet. —
Kaptenlöjtnant kallades i
Sverige en mellan kapten och löjtnant stående
officer, som förde befälet öfver något af de
kompanier, som egentligen hade regementschefen,
öfverstelöjtnanten eller majoren till chef (samma
förhållande egde före revolutionen rum äfven i
Frankrike). 1750 ersattes kaptenlöjtnanterna
af
stabskaptener, hvilkas antal, då den
s. k. sekundmajoren 1757 tillkommit, blef fyra
vid hvarje infanteriregemente. Stabskaptenerna
räknade tur bland kaptenerna. Saken och
namnet försvunno genom 1833 års lönereglering. —
I ryska armén förekommer en lägre kaptensgrad,
hvars innehafvare kallas stabskaptener. — 2.
Sjöofficer med rang närmast öfver löjtnant och
närmast under kommendörkapten af 2:a graden.
Fordom kallades chefen på ett örlogsfartyg
alltid kapten, likasom fallet ännu är på
handelsfartyg. I äldre tider hade kaptenen på
ett fartyg detsamma ständigt under sin tillsyn
och skulle svara för såväl fartyget som dess
inventarier. — Kaptenernas tjänstebefattningar
i land äro numera kompanichef, adjutant,
lärare, instruktionsofficer m. m. samt
om bord chef på mindre fartyg, såsom
torpedkryssare, jagare, torped- och
undervattensbåtar samt kanonbåtar, 2:a och
3:e kl. pansarbåtar, eller sekond å 1:a
kl. pansarbåtar och pansarkryssare, äfvensom
flaggadjutant å flotta, eskader, afdelning
eller division, samt — hvad yngre kaptener
vidkommer — jämväl artilleriofficer,
navigeringsofficer och vakthafvande
officer å större fartyg. — Kaptenerna
vid kustartilleriet motsvara kaptenerna
vid armén och flottan samt åtnjuta likasom
dessa lön i 2:a klassen. — Före 1866 hade
kaptenerna vid flottan högre rang
och motsvarade då arméns majorer.
Hvad som nu kallas kapten kallades
då
kaptenlöjtnant. — 3. Befälhafvare på
handelsfartyg. Rätteligen tillkommer denna
titel endast den, som innehar
befälhafvarbref
eller, under vissa förhållanden,
styrmansbref,
eller den befälhafvare på handelsfartyg,
hvilken aflagt antingen sjöofficers- eller
ångfartygsbefälhafvarexamen. Befälhafvare å
ångslupar o. d. smärre farkoster benämnas
emellertid äfven vanligen kapten.
— För erhållande af befälhafvarbref fordras
enligt k. förordn, ang. befälet å svenska
handelsfartyg 22 nov. 1878 a) att ha fyllt
21 år och vara svensk undersåte, b) att ha
erhållit styrmansbref och därefter farit till
sjöss i 15 månader, af dessa minst 6 i utrikes
sjöfart som förste styrman eller befälhafvare
och återstoden antingen i samma egenskap
i inrikes sjöfart eller som andre styrman
i utrikes sjöfart, c) att ha aflagt den i
reglementet för navigationsskolorna i
riket föreskrifna sjökaptensexamen
eller, i enlighet med förut gällande
bestämmelser, skeppar- eller sjökaptensexamen
af 1:a klassen. Befälhafvarbref berättigar
till befäl å alla fartyg, till alla delar af
jorden. Bestämmelserna ang. befäl å svenska
handelsfartyg torde med snaraste komma att ändras
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med härför
redan utarbetade förslag. Se vidare
Navigationsskola,
Sjökrigsskolan,
Styrman,
