arbeten om den polska operans historia (1859), Mozarts lefnad (1868) och en i flera afseenden förtjänstfull Chopinbiografi, i tysk edition Friedrich Chopin, sein leben, seine werke und briefe (1877; 3:e uppl. 1881). A. L.* Karasu (”svart vatten”), namn på flera floder i Turkiet och i andra af turkisk-tatariska folk bebodda länder. De mest bekanta äro: 1. K. l. Struma i Rumelien, vilajetet Saloniki (se Struma). — 2. Den norra af Eufrats båda källarmar. Se Eufrat. — 3. Biflod till Kizil-Irmak i Mindre Asien, flyter förbi Kaisarie. (J. F. N.) Karasubasar, stad i ryska guv. Taurien, på Krim, nära floden Karasu. 12,961 inv. (1897), armenier, greker, judar, tatarer och (ett mindre antal) ryssar. Staden har 24 moskéer, af hvilka flera äro förfallna, och många karavanserajer samt är, till följd af sitt läge i en bördig trakt och vid den stora vägen mellan Simferopol och Kertj, en af de förnämsta handelsstäderna på Krim, ehuru dess handel nu alltmer aftager. Sin mest blomstrande period hade staden, då den tillhörde genueserna (14:e och 15:e årh.). 1784 var den en kort tid Krims hufvudstad. (J. F. N.) Karasutsas, Joannis, nygrekisk skald, f. 1824 i Smyrna, d. 1873 i Aten, utgaf diktsamlingarna Lyra (1839), Mausa telatsusa (1840), Esthiani melodiai (1846), Poietikon apaithioma (1849) och He barbitos (1860) samt den berättande dikten Kleonike (1868). Karasången, Kårakvädena. Se Hrómundar saga Gripssonar och Kara Halfdansdotter. Karat (om ordets betydelse och härledning se Ceratonia), en förr begagnad viktenhet vid handel med ädelstenar och guld, hvilken ännu nästan allmänt nyttjas som enhet för juvelvikten. En guldviktskarat var 1/24 af en kölnisk mark, = 9,744 gr. En juvelkarat = omkr. 200 mg., något olika i olika länder. På grund af k. proposition antog svenska riksdagen 1910 en bestämmelse, att metrisk karat, = 200 mg., skall utgöra viktenhet vid handel med äkta pärlor och ädelstenar. — I Sverige betecknas med karat guldets finhetsgrader, i det att guldet tänkes deladt i 24 delar l. karat. Rent guld håller således 24 karat; om 3/4 äro rent guld, håller det 18 karat o. s. v. Hvarje karat delas i 12 grän. L. A. F.* Karatag, stad i Buchara, vid öfversta delen af Surchan, en biflod till Amu-darja. Omkr. 4,000 inv. K. förstördes genom en jordbäfning i okt. 1907, hvarvid 2,500 människor omkommo. J. F. N. Karategin, landskap i östra Buchara. Omkr. 11,000 kvkm. På norra gränsen ligga Hisar l. Serafschanbergen (Pic Baba 6,000 m.), på den södra Peter I kedjan (7,600 m.), mellan dem flyter Kysylsu l. Surchab. Bergen äro skogbevuxna, jordbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringarna. Befolkningen (omkr. 60,000) utgöres af tadsjiker (som äro jordbrukare) och karakirgiser. Fursten, som kallas schah, bor i Harm (Garm) vid Surchab och är vasall under emiren af Buchara. J. F. N. Karatheodory, Alexandros (turk. Iskender pascha), turkisk statsman, f. 20 juli 1833 i Konstantinopel af ansedd grekisk släkt, d. 26 jan. 1906, anställdes i turkiska diplomatiens tjänst och blef 1876 understatssekreterare (”musteschar”) i utrikesdepartementet. I juni 1878 sändes han till Berlinkongressen som den förste af Portens fullmäktige, samtidigt hugnad med balavärdighet. Efter kongressens slut förde han Portens underhandlingar i Wien om Österrikes ockupation af Bosnien och Hercegovina, utnämndes i nov. s. å. till generalguvernör öfver Kreta, men kallades 4 dec. till utrikesminister, i hvilken befattning han skickligt sökte värna Turkiets intressen vid den definitiva freden med Ryssland (febr. 1879) och vid konventionen med Österrike ang. Bosnien och Hercegovina (21 april). Då storvesiren Kereddin pascha i slutet af juli 1879 nedlade sitt ämbete, följde K. exemplet. Sedan en kortare tid minister för de offentliga arbetena, blef han 1885 furste på Samos (till 1895) och var 1895—96 guvernör på Kreta. Karatjev, kretsstad i ryska guv. Orel, vid Snjesjet, en biflod till Desna, och järnvägen Smolensk—Orel. 15,842 inv. (1897). Handel med landtmannaprodukter (i synnerhet hampa), olja och sejlarvaror. J. F. N. Karatsu, hamnstad i ken (länet) Saga, på norra kusten af japanska ön Kiushiu, vid Genkai-bukten. Omkr. 8,000 inv. 1889 öppnades K. för utlänningar. J. F. N. Karauli [kärålī'], vasallstat i brittiska Indien, Rajputana. 3,217 kvkm. 156,786 inv. (1901). Hufvudstaden K. hade 23,482 inv. 1901. Wbg. Karavan (pers. karvan, lastdragande djur, handlande, karavan, af kar, sak, göromål) betyder i allmänhet i Orienten hvarje samling af resande, som med sina på kameler, åsnor eller hästar lastade saker färdas genom sådana trakter, där inga banade vägar finnas. Särskildt utgöra karavaner i Asiens och Afrikas muhammedanska länder den regelmässiga formen för varutransporten mellan betydande platser, i synnerhet där denna har att passera vattenfattiga, folktomma eller af kringströfvande rofgiriga stammar oroade trakter. Sådana karavaner kunna ofta bestå af hundratals människor och ända till tusen kameler. På de smala stigarna i bergstrakter gå dessa alltid en och en efter hvarandra, men på vida slättmarker oftast i flera tiotal bredvid hvarandra, emedan de på detta sätt finna mer af den af tistlar, torra örter och kvistar bestående föda, som de under marschen oupphörligt söka till höger och vänster om stigen. En sådan slätt finner man då liksom randad af de otaliga smala parallellt löpande stigarnas ljusa band. Är karavanen undantagsvis i gång under natten, förenas kamelerna vanligen med hvarandra genom tåg från den enes svans till den andras hufvud och bilda då en enda oöfverskådligt lång kedja. Karavanerna, som ledas af en inom hvarje karavan vald karvan-basji (”karavan-hufvud”), ha sina af ålder bestämda halt- och lägerplatser i regel vid en källa, där de äfven ofta finna en karavan-seraj (se d. o.) till sitt förfogande. Den vanliga kamelbördan utgör omkr. 200 kg. och dagsmarschen 35 à 40 km. på 8 à 9 timmar, då kameldrifvarna, hvilka oftast äro egare till de af köpmännen förhyrda kamelerna, i regel gå till fots. Karavanerna, som utan tvifvel utgöra den äldsta formen för förmedlandet af det internationella varuutbytet — de omnämnas redan af Herodotos —, förbinda stundom vidt skilda platser med en i bestämda afgångstider ordnad trafik, så t. ex. Damaskus med Aleppo och Smyrna, Bagdad och Teheran,