Jerusalem och Kairo, så äfven Buchara
och Samarkand å ena sidan samt Chiva och
Orenburg å andra sidan med Persiens och Indiens
handelsplatser, för att ej tala om de ofantliga
pilgrimskaravanerna, som hvarje år sätta de
heliga orterna Mekka och Medina i förbindelse
med Marokko i v. och Kina i ö. De
äldsta karavanvägarnas uppdagande bildar i
våra dagar en intressant sida af den historiska
forskningen, och ännu i vår tid ega karavanerna
i Asien och Afrika en stor, om också småningom
aftagande betydelse för världshandeln. Jfr Andree,
”Geographie des welthandels” (2:a uppl. 1881),
och Vambéry, ”Sittenbilder aus dem Morgenland”
(1876). — Karavaner kallades också förr
malteserriddarnas sjöfärder mot de otrogne.
H. A.*
Kamelkaravan i norra Afrika.
Karavankerna (
Caruanca), en östlig fortsättning
af Karniska alperna, utefter Draves södra
strand på gränsen mellan Kärnten och Krain
från Gail i v. till Misslingbach i ö. (öfver
100 km.). K. äro en kal kalkstenskedja,
hvars högsta topp är Stou (Hochstuhl, 2,239
m.), öfver det 1,370 m. höga Loibl-passet
för en väg från Laibach till Klagenfurt.
J. F. N.
Karavan-seraj (pers.
karvan seraj, karavanhus;
se
Karavan) l. oftare
Chan (”hus”) kallas i
Orienten de för alla tillgängliga byggnader, som
äro bestämda att gifva skydd åt resande. Vid de
allmänna stråkvägarna och i de små byarna består
en karavan-seraj, som alltid är belägen vid
en källa eller har en särskild vattenledning,
af en eller flera öppna hallar af sten, med
hvälfdt tak, utan fönster och dörrar samt utan
annat golf än marken, där
såväl djur som människor finna tak öfver
hufvudet, men också ingenting mer. Tillräckligt
ljus erhålles genom de stora öppningarna
mellan de pelare, af hvilka en eller flera
hallar bildas. Till dessa hallar ansluta sig
vanligen några små cellika rum med stengolf och
dörr, men oftast utan fönster. I allmänhet äro
dessa härbärgen upptagna endast af de resande,
som komma och gå; men understundom händer det,
att en kafévärd slår sig ned där för någon
tid (naturligtvis utan hyra) med sina enkla
husgeråd, några stolar och mattor af halm för
att mot en ringa afgift förskaffa den resande
kaffets och tobakens njutningar. Uppbyggandet
af dylika offentliga härbärgen anses för en
särdeles förtjänstfull handling; många kalifer
och sultaner ha förvärfvat sig ett namn hos
eftervärlden genom storartade och mången gång
arkitektoniskt stilfulla byggnader af detta slag,
hvilka ännu i dag bestå och bära deras namn. I
alla handelsstäder i Orienten finnas äfven
”chaner”, ofta af betydande omfång och vanligtvis
byggda i fyrkant, med arkader kring en öppen,
med brunn försedd gård, samt med en mängd större
och mindre rum i två våningar med ingång från
pelargångarna kring gården. Dessa härbärgen, för
hvilkas begagnande bestämda afgifter erläggas,
stå under uppsikt af en af myndigheterna
tillsatt portvakt och motsvara den västerländska
grosshandelns magasin, lagerrum och kontor. I de
största städerna, såsom Konstantinopel, Smyrna,
Damaskus, Kairo, Aleppo m. fl., finnas flera
sådana byggnader, som då i regel äro bestämda
för hvar sitt särskilda slag af varor och handel.
H. A.*
Karavan-seraj i Turkestan, vid afghanska gränsen.
Karavan-te. Se
Te.
Columbus’ två smärre fartyg (karaveler) vid
Hispaniola (Haïti)
Karaveler (sp.
carabela), namn på de smärre af
de tre fartyg, som af Columbus användes på hans
