genom ovårdsam behandling blifva rätt hälsovådlig. Tiden för ett vanligt karbad brukar växla från 15 till 20 min. Prolongerade bad äro sådana, som, tillsatta med något medicinskt ämne (tjära, svafvelväte o. d.), skola en längre tid få inverka på huden vid vissa hudsjukdomar. Permanenta kallas bad, som tagas dagar och veckor, ja månader i sträck och begagnas på de s. k. hudklinikerna i Tyskland. En badform, som på senare tid kommit i bruk, är japanska bad, som tagas vid 42°—45° C. under 2 min. Före nedstigandet öfversköljes nacke och hufvud med vatten af samma temperatur, omkr. 25 stora skopor. Efter badet följa lätt aftorkning och afkylning i form af luftbad. En annan form af japanskt bad består däri, att man efter ett vanligt karbad låter temperaturen ökas så hastigt, som patienten tål, till 43 à 45°, men ej under längre tid än 1 minut. Man använder dessa bad för att åstadkomma en kraftig, hastigt öfvergående hudretning. På andra ställen brukas dylika bad under längre tid för att åstadkomma en konstgjord feber, men det är ett bruk af kvacksalfvarna, som därigenom påstå sig bota allehanda lidanden, och torde vara ganska farligt, i synnerhet för personer, som öfverskridit 50 år. Ln. Karbas (lånord, antagl. från lty. karbatsche; jfr po. karbacz; ordet lär från turk. lånats till de slaviska språken), rotting eller ris att aga barn med. Karbenning, socken i Västmanlands län, Gamla Norbergs bergslag. 13,990 har. 1,634 inv. (1909). K. utgör ett konsist. pastorat i Västerås stift, Väster-Färnebo kontrakt. Karbid (af lat. carbo, kol), kem., betecknar i allmänhet en direkt förening mellan kol och ett metalliskt grundämne. Äfven vissa icke metalliska grundämnens kolföreningar benämnas dock karbider, t. ex. kiselns. Exempel på tekniskt viktiga karbider äro carborundum (se d. o.) och kalciumkarbid (se d. o.). I metallurgien äro andra karbider af stor betydelse, såsom järnkarbiden (se Järn, sp. 382). Jfr äfven Kol. G. H—r. Karbidkol, metall. Se Anlöpa och Härdning. Karbidkväfve, Kalkkväfve, landtbr., ett konstgödselmedel, hvars verksamma beståndsdel är kalciumcyanamid (se Cyanamid). Det är ett svartgrått pulver, som innehåller omkr. 20 proc. kväfve, hvilket i jorden antagligen under inverkan af bakterier öfvergår till ammoniumsalt, som direkt eller efter omsättning till nitrat kan tjäna till växtnäring. — Karbidkväfve framställdes först af tysken A. Frank, men senare ha förändrade framställningsmetoder uppfunnits dels af tysken Polzeniusz, dels af svenskarna A. och F. Carlsson, hvilka nedbringat reaktionstemperaturen genom tillsats, den förre af klorkalcium, den senare af fluorkalcium. Den härvid erhållna produkten (den enligt Polzeniusz’ metod framställda kallas kväfvekalk) är till sina egenskaper alldeles lik det äldre preparatet. Enligt Carlssonska metoden framställes karbidkväfve vid Månsbo kloratfabrik i Dalarna. — Som gödselmedel är karbidkväfve närmast att jämföra med svafvelsyrad ammoniak, men dess verkan har varit mer växlande, delvis troligen på den grund, att cyanamiden eller af densamma härrörande sönderdelningsprodukter verkat som växtgift, hvarför karbidkväfve bör inmyllas i jorden någon tid före sådden, så att det hinner öfvergå till ammoniumsalt, förrän det träffar växtrötterna. H. J. Dft. Karbin (fr. carabine), krigsv. Se Handeldvapen, sp. 1311. Karbinol (af lat. carbo, kol), kem., en af Kolbe för metylalkohol, CH₃ OH, föreslagen benämning. Andra alkoholer kunna uppfattas som karbinol, i hvilken en eller flera af metylgruppens väteatomer äro ersatta af kolvätegrupper; så kan man t. ex. beteckna isobutylalkohol som isopropylkarbinol; sekundär butylalkohol kan kallas metyletylkarbinol. P. T. C.* Karbitz, stad i Böhmen, vid foten af Erzgebirge. 5,473 inv. (1900). Brunkolsgrufvor. J. F. N. Karbolfuksin, bot., en i den bakteriologiska färgningstekniken allmänt använd lösning af fuksin i utspädd alkohol, tillsatt med något fenol. G.L—m. Karbolineum (af lat. carbo, kol), trädg., är en blandning af olika destillationsprodukter ur stenkols- och trätjära. Det började användas först som impregneringsmedel för trävirke, men då det föga motsvarat de förväntningar, som ställts på dess förmåga att skydda trä för röta, är dess användning för detta ändamål numera af ringa betydelse. I stället har det på senare tid fått användning i fruktträdgårdarna. Ämnet har med mycken reklam angifvits vara ett universalmedel mot snart sagdt alla sjukdomar och skador på fruktträd och bärbuskar. Noggranna undersökningar ha emellertid gifvit vid handen, att karbolineum gör ganska liten nytta mot sådana parasitsvampar och skadeinsekter, som angripa trädens blad och frukter, då det måste användas i starkt utspädda lösningar för att icke skada trädens gröna delar. Däremot synes det lämpa sig bra för användning under vintertiden till bekämpande af gallkvalster, vissa slag af sköldlöss, äppelbladloppor m. fl. samt dessutom till förgörande af mossor och lafvar på träden. Äfven anses det som ett godt medel till bestrykning af vissa slags sår på träden. Vanligt karbolineum är icke lösligt i vatten och kan sålunda icke omedelbart användas till besprutning. Till användning i trädgårdar utbjudes numera en stor mängd vattenlösliga karbolineumpreparat, innehållande tillsatser af linolja, soda, såpa m. m. I Sverige mest kända bland dessa äro lohsol, arbolineum och defensolat. C. G. D. Karbolsyra (af lat. carbo, kol), kem., farm. Se Fenol. Karbonado, miner. Se Carbonado. Karbonarisk, som har afseende på carbonari (se d. o.). — Karbonarism, åskådning eller handlingssätt, som kännetecknar carbonari (se d. o.). Karbonat (af lat. carbo, kol). 1. Kem., salt af kolsyran. De neutrala karbonaten äro i allmänhet sammansatta enligt formeln R₂ CO₃ och således metakarbonat. Af ortokarbonat, R₄ CO₄, känner man blott några esterarter inom den organiska kemien. Karbonaten äro i allmänhet olösliga eller föga lösliga i vatten, men lösa sig under utveckling af kolsyregas lätt i syror. Lösliga karbonat ha blott alkalimetallerna. Vid upphettning sönderdelas de flesta i kolsyra och oxid, dock icke alkalimetallernas. De sura karbonaten, RH CO₃, äro stundom lösligare än de neutrala, såsom fallet är med järnets och med kalkens. När dessa sura karbonat i luften