ingick i tidigare farmakopéers Decoctum lignorum, som dracks mot diverse kroniska invärtes sjukdomar (dyskrasier). O. T. S. (C. G. S.) Kardec, Allan, pseudonym för Hippolyte Léon Denizard Rivail, fransk spiritist, f. 1803 i Lyon, d. 1869 i Paris. Han skref ett antal arbeten, afsedda att utbreda de spiritistiska lärorna i Frankrike; af hans verk må nämnas Revue spirite, Le livre des esprits (1857; ”Andarnes bok”, 1877), Le livre des médiums (1861) och L’évangile selon le spiritisme (1864; ”Evangelium enligt spiritismen”, 1880). Kardel, sjöv. 1. Se Kabel, Tross och Tågvirke. — 2. Ett tjockt tåg, hvarmed underrårna upp- och nedtagas. Kardelen ”skäres” genom två å rån och ett under märsen sittande block, de förstnämnda kallade kardelblock och det senare råhangarblock. L. H.* Kardell, Sven Johan, skolman, riksdagsman, f. 30 jan. 1842 i Avesta, student i Uppsala 1861, filos. doktor 1866, blef s. å. adjunkt vid läroverket i Falun och var 1868—1907 lektor i historia och latin i Östersund samt är sedan 1876 bibliotekarie vid det af honom ordnade och katalogiserade Jämtlands bibliotek (se Frösön). Han är ock sekreterare i Jämtlands läns fornminnesförening sedan dess bildande 1887 och utgifvare af föreningens tidskrift sedan 1906 samt var några år ordf. i styrelserna för länets folkhögskola och Östersunds arbetarinstitut. Han är äfven mångårig stadsfullmäktig och landstingsman samt har varit led. (sedan 1880) och vice ordf. (sedan 1886) i styrelsen för riksbankens afdelningskontor i Östersund. K. representerade Östersund och Hudiksvall i Andra kammaren 1888—1901 och ingick som afgjord frihandlare 1888 i stadscentern, var styrelseled. i den vid 1894 års riksdag bildade liberala klubben, som 1895 ombildade sig till folkpartiet (se d. o.), och blef s. å. led. af partiets niomannaråd. Då folkpartiet jan. 1900 uppgick i liberala samlingspartiet, valdes han till en af de s. k. förstärkningsmännen. Han var led. af särskilda utskottet för läroverksfrågor (1890), i lagutskottet (1894—95) och vice ordf. i första tillfälliga utskottet (1900) samt led. af befästningskommittén (1897—98). Som riksdagsman intresserade han sig i synnerhet för kultur- och undervisningsfrågor, men äfven för gruflagstiftning, arrendelag, dödsstraffets borttagande, lappfrågan etc. Bland K:s tryckta skrifter må nämnas Om Frösö trivialskola (1871), Real-katalog öfver Östersunds h. allm. läroverks bibliotek (1882—84), Katalog öfver Jämtlands biblioteks småskrifter (1885—88), Minnen från fjällbygden och Fyrisvall, Professor Carl Zetterström och hans tid (1886), Prosten Tidemans dagbok (1895), Tvänne Dalaresor 1765 och 1799 (1909). T—s.

Fig. 1. Malabarkardemumma.

Fig. 2. Ceylonkardemumma.

Fig. 3. Frukt (kardemumma) af Amomum cardamomum.

Kardemumma, Fructus Cardamomi, bot., farm., kallas frukterna af Elettaria cardamomum Wh. o. Mat., en mångårig ”kryddlilja” af fam. Zingiberaceæ, som växer ymnigt vild å de skuggiga, mycket fuktiga sluttningarna af bergen i södra delen af främre Indiens västkust. Den odlas i Västindien och på Ceylon, där en varietet, som har längre frukter, växer i skogarna. Växten är en ört med krypande rotstock, som mycket liknar ingefärsväxten, men de bladbärande stjälkarna äro högre och de blommande stjälkarna äro grenade. Blommorna äro grönhvita, frukten (fig. 1) är en tresidig, trerummig kapsel med omkr. 20 frön. Dessa frukter, som insamlas, innan de äro fullt mogna och läggas ut till eftermognad och torkning, äro de officinella kardemummorna, hvilkas kapselväggar äro pappersartade, gulaktiga, glatta, längdstrimmiga, omkr. 1 cm. långa, med de tre sidorna något konvexa och med en grund intryckning i midten. Kapselns spets är utdragen i ett kort spröt med rest af stiftet. De mycket hårda fröna äro omslutna af ett hinnaktigt hylle (arillus). Deras färg är röd- eller gråbrun; längden är 3—4 mm. och bredden 2 mm. De ha oregelbundet tärningslik form och äro groft tvärskrynkliga. Lukten är starkt kryddartad, likaså smaken, som erinrar något om kamfer. Den viktigaste beståndsdelen är en flyktig olja. Askan af kardemummor, likasom af flera andra kryddliljor, är märkvärdigt rik på magnesia. — Af kardemumma finnas två slag: Malabarkardemumma (fig. 1), den ofvan beskrifna sorten, som är den bästa, och Ceylonkardemumma (fig. 2), som erhålles af den på Ceylon växande varieteten och är betydligt längre (ända till 4 cm.) och af mer brunaktig färg. Den kardemumma, som erhålles af arter af det närstående släktet Amomum (se d. o. och fig. 3), kommer sällan i handeln i Europa. Kardemummor användas i den kryddblandning, som benämnes Curry powder, som krydda till mat, särskildt i bröd, och i drycker (glögg) samt ingå i åtskilliga sammansatta medikament, för att förbättra deras smak. Kardemumma förfalskas genom oljans afdestillering. O. T. S. (G. L—m.) Kardia (grek. kardia, magmun), anat., gränstrakten mellan matstrupen och magsäcken, där den förra plötsligt vidgad öfvergår i den senare; äfven topografiskt däremot svarande region af bukhålan och främre bukväggen. G. v. D.* Kardialgi (af grek. kardia, magmun, och algos, smärta), Magkramp, Gastralgi, Gastrodyni, kallas en smärta i maggropen, som beror på en retning af magsäckens sensitiva nerver, ”magneuralgi”, och som uppträder anfallsvis eller mera ihållande, merendels som symtom af någon sjukdom i magsäcken, t. ex. kräfta, magsår, magkatarr, eller endast af en digestionsrubbning, dyspepsi, vid närvaro af retande, skarpa, osmältbara födoämnen, eller ock beroende af en allmän rubbning i nervsystemet, såsom vid anemi och bleksot, hysteri m. fl. sjukdomar. Att botemedlen måste rätta sig efter orsakerna och äro lika mångfaldiga som dessa, faller af sig själf. F. B. (I. H.) Kardinal (lat. cardinalis, af cardo, eg. dörrhake, hufvudpunkt, ”kring hvilken allt vänder sig”). 1. Adj., ypperst, hufvudsaklig, hufvud-. — 2. Subst., innehafvare af den högsta värdigheten inom romersk-katolska hierarkien. Urspr. användes kardinal som adjektivattribut till präst i samma betydelse af ”hufvud-”, som det ännu har i sammansättningar. Kardinalpräster förekommo i äldre tider ej blott vid kyrkorna i Rom och trakten