Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 927-928 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kardiograf ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bomullsfabriker, vanligen kallad doffer) afkammade
floret ledas genom en tratt och i form af en 20
à 40 mm. bred tåga (sliver) uppsamlas i en hög,
smal kanna. Till grofva garnnummer är en kardning
till fyllest, men till finare nummer behöfvas
två kardningar. I sistnämnda fall sammanföres en
mängd slivers från förkardan och vecklas i en
särskild maskin (Derby-doubler) kring en vals,
som sedermera bringas till finkardan, d. v s. den
andra kardmaskinen. Se vidare Bomullsindustri.
G. A. W.

Kardnock, text. Se Kardning.

Kardol [-då̄l], bot. farm. Se Acajou.

Kardonen, bot. Se Cynara.

Kardorff, Wilhelm von, tysk politiker, f. 1828
i Neustrelitz, d. 21 juli 1907 i Niederwabnitz
(Schlesien), tog redan 1853 afsked från
ämbetsmannabanan och blef riddargodsegare
i Schlesien, var 1884—95 landtråd, satt
1866—76 och 1888—97 i preussiska landtdagens
deputeradekammare och tillhörde tyska riksdagen
från 1867 till kort före sin död som medlem af
rikspartiet. K. var ifrig protektionist, deltog
1876 i grundandet af Zentralverband deutscher
industrieller och slöt sig på 1890-talet till
Bund der landwirte, hvarur han dock utträdde,
när dess styrelse uppträdde emot 1902 års
tulltariff. K:s namn är politiskt närmast
förknippadt med det af vänsterpartierna
häftigt bekämpade förslag om tariffens
behandling i klump (”antrag Kardorff”),
som blef riksdagens beslut 11 dec. 1902 och
möjliggjorde den starkt protektionistiska
tariffens antagande några dagar senare.
V. S—g.

Kardtisteln, bot. Se Dipsacus.

Karduan, förvrängd form för korduan
(fr. cordouan, sp. cordoban, hörande till staden
Córdova), ett slags logarfvadt läder, som urspr.
skall ha beredts af araber i Córdova och däraf
fått sitt namn. Se Läder.

Karducher. Se Kurderna.

Kardull, finhårig, kort och krusig ull, som
lämpar sig till förfärdigande af klädesartade,
valkade tyg med filtaktig yta, såsom kläde,
flanell, fris, kasimir etc. Kardull bör utsträckt
vara kortare än 100 mm. Jfr Appretera, Kamull
och Ull.
(G. A. W.)

Karduniaš, namn på Babylonien (se d. o.,
sp. 574).

Kardus (it. cartoccio, strut, af lat. charta,
papper), ett vanligen af papper eller
papp förfärdigadt och med fabriksmärke
försedt omhölje för en viss kvantitet tobak,
tändstickor, krut, hagel e. d.; den i detta
omhölje förvarade kvantiteten tobak, hagel
etc. — Kardus, som innesluter en för ett
kanonskott afvägd krutmängd (jfr Laddning),
gjordes förr af papp, ylletyg eller tältduk,
numera af silkesaffallstyg eller ännu hellre af
tyg tillverkadt af krut. Af vikt är nämligen,
att kardustyget fullständigt förbrinner samt
om möjligt äfven bidrar till gasutvecklingen.
G. af Wdt.

Karduspapper (se Kardus), ett slags groft, gulbrunt omslagspapper.

Kare (isl. Kári), nord. myt., son till
Fornjot (se d. o.), vindens gud, troligen
samma ord som svenska kåre, vindkåre, hvaraf
sjömansuttrycket: Blås Kajsa! torde vara en
skämtsam förvrängning. Som mansnamn är det
förkortning af sammansatta namn, t. ex. Styrkar,
och motsvaras af kvinnonamnet Kara (isl. Kára).
B—e.

Kareby, socken i Göteborgs och Bohus
län. Inlands södre härad. 3,655 har. 1,205
inv. (1909). K. bildar med Romelanda ett
regalt pastorat i Göteborgs stift, Älfsyssels
södra kontrakt.

Karéer, judisk sekt. Se Karaiter.

Karelens vapen.

Karelen (fi. Karjala). 1. I inskränkt
mening finskt landskap med titel hertigdöme,
näst Österbotten Finlands största landskap, är
beläget mellan 60° 10′—63° 50′ n. br. samt 27°
20′—32° 47′ ö. lgd (fr. Greenw.). Det gränsar
i n. till Österbotten, där vattendelaren
mellan Ladogas och Bottenvikens tillflöden,
äfven kallad Suomenselkä, är naturlig gräns,
i n. ö. och ö. till guv. Olonets i Ryssland,
i s. till Systerbäck och Finska viken samt
i v. till Nyland och Savolaks. Största längden, i
n. v. och s. ö., är omkr. 430 km. Bredden växlar
mellan 180 och 90 km. Arealen är omkr. 53,000 kvkm.,
hvaraf 6,500 kvkm. upptagas af vatten. K. utgör det
finska sjölandets sydöstra sluttning, till
följd hvaraf vattendragen löpa i sydlig
och sydöstlig riktning. I östligaste delen
upprinna några smärre tillflöden till Onega,
men det öfvervägande flertalet vattendrag
utfaller i det sydöstra finska vattensystemets
centralsjö, Saimen. Den största af hithörande
sjöar är Pielisjärvi (95 m. ö. h.), som
genom den kanaliserade Pielisälf utfaller i
Pyhäselkä. Ö. om Pielisjärvi, mellan ryska
gränsen och Suomenselkä, höjer sig landet
till mer än 150 m. ö. h. Vattendelaren,
äfven kallad Maanselkä, faller inom
guv. Olonets. Landet sänker sig småningom
mot Ladoga och Finska viken, vid hvilka och
mellan hvilka något kuperade lågländer utbreda
sig. I norra K. genomstrykes landet af medelhöga
(200—300 m. ö. h.) bergryggar, gående i
riktning n. v.—s. ö., hvilka ge landskapet ett
i stort sedt strimmigt utseende. Flera långa
rullstensåsar draga genom K., hufvudsakligast i
riktningen n. n. v.—s. s. ö. En lång ås med
flera biåsar går ö. om Joensuu till Ladogas
strand vid ryska gränsen. De två stora
sydfinska ändmoränerna komma ö. om Saimen in
i K. Den nordligare afbrytes vid Joensuu,
men uppträder åter i östra K. Den södra, kallad
Salpausselkä, upplöses nära Värtsilä bruk. Ännu
en stor ändmorän, Jaamankangas, sträcker sig
s. om Höytiäinen sjö. Namnet Salpausselkä
(”fördämningsåsen”) syftar på, att denna
höjdsträckning bildar ett, endast vid Imatra
genombrutet, stängsel mellan de inre sjöarna
och hafvet. Jordmånen utgöres i allmänhet af
en med småsten blandad sandmylla, som endast
genom flitig skötsel blir gifvande. Lerjord
finnes dels som svårbrukad jäslera, dels äfven
som fruktbar lermylla längs stränderna af
Finska viken, Ladoga och Vuoksen. Marken är i
synnerhet i n. alltigenom kuperad. På de många,
långsamt sluttande bergryggarna (”vaarat”)
och vid sjöstränderna ligga byarna och åkrarna;
de trånga dalsänkningarna äro fyllda af kärr,
mossar och gungfly. Landskapets östligaste
nejder, i synnerhet socknarna Suojärvi och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>