hälsotillståndet, dels genom att låta försäkringen träda i full kraft först efter ett par år; vanligt är då, att vid dödsfall under det första året utbetalas endast de erlagda premierna, vid dödsfall under andra året halfva försäkringssumman, och först fr. o. m. tredje året erhålles hela försäkringsbeloppet vid inträffande dödsfall. Är dödsfallet förorsakadt af olycksfall, utfaller vanligen i hvarje fall hela försäkringssumman. Erfarenheten har visat, att en dylik karenstid kan ersätta läkarundersökningen, som eljest är ett villkor för afslutande af ett lifförsäkringsaftal. Lifförsäkringsbolagen ha därför sedan flera år infört karensförsäkringen äfven inom den s. k. stora försäkringen, vid försäkringssummor till hvilka belopp som helst. Orsaken härtill är, utom den att karenstiden visat sig kunna uppväga den risk, hvilken läkarundersökningen afser att eliminera, att det finnes flera kategorier af personer (särskildt härvidlag kvinnor), hvilka ogärna af olika anledningar vilja underkasta sig läkarundersökningen. N. V. E. N. Karenstid. Se Karensförsäkring. Karer. Se Karien. Karessera (fr. caresser, af lat. carus, kär, älskad), smeka; smickra. — Karesser, smekningar, ömhetsbetygelser. Karesuando, det numera officiella namnet på Enontekis (se d. o.). Karet l. Karret (it. carretta, kärra, af lat. carrus, fordon), eg. en till alla sidor stängd vagn på fyra hjul och med fönster; stor, otymplig vagn, vagnskrälle. Karettsköldpadda, zool. Se Sköldpaddor. Karf, skogsv. Se Ribbtugg. Karf, bergverksby i preussiska prov. Schlesien, 4 km. v. n. v. från Beuthen. 5,099 inv. (1905). Järnvägscentrum; kolgrufvor, zinkbergverk. Karfolit, A. G. Werner (af grek. karfos, halm, och lithos, sten), miner., halmgula, sidenglänsande kristallnålar af vattenhaltigt aluminium-mangansilikat, förekommande vid Schlaggenwald, vid Wippra i Harz o. s. v. A. Hng. Karfologi (af grek. karfos, hö, strå, och legein, plocka, samla), med., en ofrivillig rörelse hos sjukas händer och fingrar, som synas vilja plocka små föremål i luften. Detta symtom iakttages stundom hos personer med djupt sjunkna krafter, vid medvetslöshet, och ses ofta före den annalkande döden. F. B. (I. H.) Karfstock, ett stycke trä, vanligen i form af en fyrkantig staf eller pinne, afsedt att genom i detsamma anbragta, vissa enheter betecknande skåror eller hack hålla räkning på någonting. I äldre tider synas karfstockar ha haft en mycket vidsträckt användning såväl för ensidiga anteckningar rörande kvantiteter af något slag (enkel karfstock) som för ömsesidiga räkenskaper (delad karfstock), och liksom fallet är med många andra primitiva hjälpmedel, ha de här och där hållit sig kvar ända till vår tid. Besläktad med den enkla karfstocken är den s. k. runstafven (hvars runor i själfva verket äro af senare datum än de dagarna angifvande skårorna). De delade karfstockarna, som äro en senare utvecklingsform, uppkommo på det sätt, att då en på en karfstock gjord anteckning angick två parter (t. ex. rörde lämnade och mottagna varor, penningar eller tjänster), stocken, sedan vederbörliga skåror anbragts, klöfs midt itu tvärs öfver skårorna, hvarefter hvardera parten behöll en halfva. Senare tillskuros till sådant ändamål afsedda karfstockar från början i två, ofta på ett konstfullt sätt i hvarandra infällda halfvor, som hopsattes vid skårornas anbringande (se fig.). Dessa delade karfstockar voro sålunda ett slags primitiva kontraböcker, men dock fullt betryggande, i det inga underslef genom skårors tilläggande eller borttagande kunde förekomma, då de båda stockhalfvorna med sina skårhalfvor måste fullständigt passa ihop för att ega giltighet. I Sverige synas karfstockar af olika slag ha varit i allmänt bruk i alla landsändar. Synnerligen vanliga tyckas de ha varit i Dalarna, där de bl. a. användes för kontroll af byamännens användning af den gemensamma sågen och kvarnen, af det arbete en hvar hade att utföra till gärdsgårdarnas underhåll, vid byggandet af kyrkbåten o. s. v. I de gamla skånska landskapen förekommo hos åldermannen förvarade karfstockar, s. k. knäflingar (knäfringar), å hvilka byamännens böter antecknades medelst skåror, hvilka vid pliktens gäldande åter utplånades. Samma bruk var också allmänt gängse i Danmark. Namnet på den gamla franska allmogeskatten (la taille, eg. skåra, karfstock) bär vittne om, att karfstocken en gång användes vid dess upptagande. De mest bekanta delade karfstockar äro de, som ända in på 1800-talet, och sannolikt alltsedan den anglosaxiska tiden, användes af den engelska riksskattkammaren, the Exchequer, dels för kontroll af sheriffernas inbetalningar, då den halfva, som sheriffen fick, gällde som kvitto, dels som skuldförbindelser vid kronans upptagande af lån. Den karfstockshalfva, som långifvaren i sådant fall erhöll och hvilken han å sin sida kunde afyttra, kallades stock (hvilket ord däraf sedan fått betydelsen af statspapper, fonder, jfr stock-exchange, fondbörs), den i skattkammaren förvarade counterstock. Delade karfstockar ha f. ö. användts på många andra håll till olika ändamål (hos oss bl. a. rätt allmänt för att hålla räkning på utgjorda dagsverken) och äro flerstädes ännu i bruk, särskildt för kontroll af leveranser. Så t. ex. skola karfstockar ännu användas af mjölkbuden i en del franska städer, och vid leverans af vedlaster från vedskutorna i Stockholms hamn förekomma sådana ännu (1910) allmänt. I Nordiska museet i Stockholm finnas karfstockar af olika slag (se fig.) från flera trakter af Sverige, särskildt från Dalarna. Å. W:son M.

Delad karfstock för leverans af kol, från Småland. (Nordiska museet.)

Karfve, forntida, mindre krigsfartyg, tillhörande långskeppens klass, men mindre än draken, med endast 12 till 15 roddarbänkar. Karfvens framstam pryddes vanligen med ett varghufvud. L. H.* Karfvel, skpsb. Se Däck. Karger, Karl, österrikisk målare, f. 1848 i Wien, målade karaktärsfulla bilder från stadslifvet — På sydbangården (1873, Hofmuseet), Graben — och från hoflifvet. K. har målat äfven plafonder i Hofburgteatern och religiösa bilder i Graz. Han är