sedan 1887 professor vid konstindustriella läroverket och har där utbildat en egen modern riktning. K. är ock illustratör. G—g N. Kargilliter, skotsk sekt. Se Cameron, R. Kargo. Se Cargo. Kargång. Se Holmgång. Kariais (Karyais), hufvudort i munkrepubliken på halfön Athos (se d. o.), har omkr. 1,000 inv. och är säte för den heliga synoden (protaton) och för en turkisk aga. (J. F. N.) Kariber (Karaïber), en af Syd-Amerikas mest utbredda indianstammar, vid Amerikas upptäckt den mäktigaste på fastlandet från Essequibo till Maracaibosjön samt i synnerhet på Små Antillerna, som af äldre geografer kallades Karibiska öarna. Frågan om deras ursprungliga hemort har genom K. von den Steinens Xinguexpeditioner 1884 och 1887 fått sin lösning, i det att den af Martius, den förste, som verkligen sökte reda ut förhållandet mellan stammarna i Brasilien, Guyana och Venezuela, framkastade förmodan, att de kommit vandrande söderifrån, visade sig vara riktig. Von den Steinen fann, att de vid Xingus källor boende bakaïri och nahuqua voro karibiska folk. Man fann icke blott sägner om vandringar mot n., utan Ehrenreich lyckades också ådagalägga, att sådana vandringar nyss egt rum. Det råder således intet tvifvel, att karibernas urhem är i Central-Brasilien, ehuru det är att märka, att von den Steinen icke anser de af honom påträffade bo just vid detta, utan endast närmare det än de andra. Kariberna äro ett kraftigt, välväxt folk med en ganska väl utvecklad kultur, ehuru deras kannibalism förskaffat dem dåligt rykte. De ha ju t. o. m. gifvit upphof till ordet kannibal (se d. o.). Genom sitt kraftiga motstånd förskaffade de européerna ett drygt arbete på Antillerna, där de ock till sist alldeles utrotades. De viktigaste karibfolk äro: de sydligaste de ofvan nämnda bakaïri och nahuqua, i Guyana: makusi, arekuna, paravilhana, i Venezuela: guayquiris och tamanaker vid öfre Orinoco och kariquires på södra stranden af Maracaibosjön. E. Rld. Karibiska bergen, en bergskedja, som följer norra kusten af Venezuela och utgör en fortsättning af Merida-kordillererna. I trakten af Rio Unares utlopp delas bergen genom en till hafvet nående slätt i två hälfter. Den västra består af två parallellkedjor, som omsluta den stora Valencia-sjön och af hvilka den norra i Silla de Carácas når 2,801 m.; den östra hälften kulminerar i Turumiquire (2,048 m.). Bergen fortsätta ut på halfön Paria och ön Trinidad. J. F. N. Karibiska hafvet, den del af Atlantiska hafvet, som är belägen mellan Antillerna samt Syd- och Central-Amerika. På fastlandet intränger det med Honduras-, Darien-, Maracaibo- och Pariavikarna. Till Mexikanska viken går den stora utfartsvägen genom det 120 km. breda Yucatansundet, till den egentliga Atlanten genom Windward-passagen och Mona-passagen på ömse sidor om Haïti samt mellan Trinidad och Grenada. Ekvatorialströmmen intränger mellan de små Antillerna i hafvet. Från nov. till juni blåser nordöstpassaden, under regntiden (juli—okt.) växla vindstillor med västliga och sydliga vindar. Därunder uppstå ofta våldsamma orkaner (hurrikaner). Hafvet, med ett medeldjup af mer än 2,000 m., når på två ställen 5,000 m.; i norra delen, skild från den södra genom en från Honduras öfver Jamaica till Haïti gående bred ås, har det smala Bartlettdjupet i Caymangrafven nära Grand Cayman 6,270 m. och i södra delen Curaçãodjupet 5,200 m. J. F. N. Karibiska strömmen. Se Atlantiska hafvet, sp. 339, och Golfströmmen. Karibiska öarna, ett numera mindre brukligt namn på Små Antillerna. Karibun, zool. Se Rensläktet. Karien (grek. Καϱία lat. Caria) var fordom namnet på det sydvästra kustlandskapet i Mindre Asien, begränsadt i n. af Lydien, i n. ö. af Frygien och i ö. af Lycien. Ned mot kusten sträcka sig åtskilliga från det västliga Tauros utgrenade bergskedjor, bland hvilka Latmos är den mest betydande. Delvis utlöpa dessa i långt utskjutande berguddar (Mykale m. fl.), mellan hvilka ligga djupt inskärande hafsvikar (den latmiska, iassiska, keramiska). Hufvudfloden är den från Frygien kommande och i den latmiska hafsviken utfallande Meander (grek. Maiandros), hvars breda floddal utmärkes genom synnerlig fruktbarhet. F. ö. är landet till stor del bergigt. Karerna (grek, kares), hvilka af några räknas som ett semitiskt, af andra som ett ariskt folk, stodo i dåligt rykte dels som sjöröfvare, dels under senare tider som föga pålitliga legotrupper. I det inre landet bodde fryger, pisider och lyder. Efter år 1000 f. Kr. nedsatte sig i kusttrakterna och på de utanför belägna stora öarna Kos och Rhodos ett stort antal grekiska nybyggare af dels jonisk, dels dorisk nationalitet. Bland de joniska städerna på norra delen af västra kuststräckan märkas Miletos och Magnesia. Längre mot s. lågo de betydande doriska städerna Halikarnassos och Knidos, hvilka tillika med städerna Ialysos, Lindos och Kameiros på Rhodos samt Kos på den liknämnda ön bildade ett statsförbund, det s. k. doriska hexapolis. K. lades af Kresus under det lydiska riket och sedermera af Kyros under det persiska. Genom grekernas segrar öfver perserna frigjordes de kariska kuststäderna och slöto sig till Atens sjöförbund, men återföllo efter dess upplösning ånyo under persiskt välde. Mestadels styrdes dock K. af inhemska härskare, hvilka mera till namnet än i verkligheten voro persiska lydfurstar. Mest bekanta bland dessa äro Mausolos (377—353 f. Kr.) samt hans gemål och syster Artemisia, hvilken efterträdde honom i regeringen. Efter Alexander den stores död var landet ett tvistefrö mellan åtskilliga af hans fältherrar, men införlifvades omsider med det seleucidiska riket. Under romarnas välde var det en tid (efter 189 f. Kr.) öfverlåtet åt rhoderna, men sedermera förklarades dess städer för själfständiga. Inom det nuv. Osmanska riket bildar det en del af vilajetet Aidin. A. M. A. Karierad, angripen af caries. Se Benröta och Tändernas sjukdomar. Karies (lat. caries), patol. Se Benröta. Kariioki. Se Bötom. Karikal, en Frankrike tillhörig stad jämte område på sydöstra kusten af Främre Indien, belägen i Cauveris mynningsområde inom brittiska distriktet Tanjore, presidentskapet Madras. Areal 135,15 kvkm. 56,595 inv. (1901), fördelade på 3 kommuner, hvaraf staden K. hade 8,167. Området producerar mycket ris. Fransmännen köpte K. 1738 af rajan i Tanjore. J. F. N. Karikatyr (fr. caricature, it, caricatura, af mlat.