planer sökte bevara den europeiska freden och jämvikten. Trots K:s och Oxenstiernas fredskärlek stod kriget en och annan gång för dörren. 1683 hotade Frankrike i förbund med Danmark och Brandenburg; 1688 var Sverige nära att för Holsteins skull komma i fejd med grannen vid Sundet, och under det stora europeiska kriget på 1690-talet gjordes af det franska partiet under Nils Bielkes ledning väldiga försök att rycka K. in i förbundet med Ludvig XIV och på samma gång in i den stora striden. K. höll likväl fast vid Oxenstiernas politik och bevarade Sveriges neutrala ställning.

Fig. 2. Karl XI:s likkista i nedre Karolinska grafkoret i Riddarholmskyrkan.

K. gifte sig 6 maj 1680 på Skottorp i Halland med den begåfvade och ädelsinnade Ulrika Eleonora (f. 1656, d. 1693), dotter till konung Fredrik III af Danmark. I detta äktenskap föddes sju barn, af hvilka endast tre nådde mogen ålder, nämligen sonen Karl (sedermera Karl XII; f. 1682) samt döttrarna Hedvig Sofia (f. 1681) och Ulrika Eleonora (f. 1688). De öfriga voro Gustaf (1683—85), Ulrik (1684—85), Fredrik (1685) och Karl Gustaf (1686—87). K. ligger begrafven i Karolinska grafkoret i Riddarholmskyrkan (se fig. 2). Hans staty (mod. af Börjeson) restes 1897 på Stortorget i Karlskrona (se fig. 3 o.4). Litt.: F. F. Carlson, ”Sveriges historia under konungarne af Pfalziska huset. Carl XI” (bd 2—5, 1856—79), G. R. Fåhræus, ”K. XI:s personlighet och lifsgärning” (1897) och skildring af K. XI i ”Sveriges historia intill tjugonde seklet”, 6:e afd. (1906), samt O. Sjögren, ”K. XI och svenska folket på hans tid” (1897—98). — K. har jämförelsevis sällan blifvit skönlitterärt behandlad. Utom den beryktade grafsången öfver honom (”Kungaskald”) af Gunno Eurelius-Dahlstierna äro att nämna Zeipels roman ”Carl XI, Rabenius och hexeriprocessen” (1845) och K. D. Arfwedssons roman ”Konung Carl XI och hans gunstlingar” (s. å.) samt J. T. Hagbergs skådespel ”Karl den elfte” (1866) och N. Kroks liknämnda drama 1908. Äfven i Palmblads ”Aurora Königsmarck och hennes slägt” (1846—49) är K. skildrad. — ”Karl XI:s syn” är namnet på en i många upplagor spridd folkskrift (äfven öfv. till da., ty., eng. m. fl. språk), som skildrar en visionär tilldragelse, hvilken skulle egt rum på Stockholms slott 1693 och hvari framtida händelser inom Sveriges konungahus skulle ha uppenbarats för K. Skriften tros författad på 1740-talet i partisyfte. Den ligger till grund för en novell af Prosper Mérimée 1829. Hjr. (R. F.)

Fig. 3 o. 4. Karl XI:s (af Börjeson modellerade) staty på Stortorget i Karlskrona, sedd från två sidor samt utan och med sockel.

6. K. XII, den föregåendes och Ulrika Eleonoras af Danmark son, jämte Gustaf II Adolf Sveriges mest berömde krigarkonung, tillika en af de ifrigast omstridda gestalterna i svensk historia, föddes å Stockholms slott 17 juni (g. st.) 1682. Under föräldrarnas ledning fick han en synnerligen vårdad uppfostran; bland hans lärare märkas särskildt Uppsalaprofessorn Andreas Nicolai (Norcopensis), adlad Nordenhielm, kanslirådet, sedan k. rådet T. Polus, kammarherren, senare riksrådet G. Cronhielm, ingenjörofficeren K. M. Stuart (den senare berömde generalen) samt Strängnäsbiskopen E. Benzelius d. ä. Begåfvad med starkt minne och klart förstånd, blef K. genom denna undervisning väl förtrogen med latinska och tyska språken, äfven med franskan, samt vann goda insikter i de då lifligt uppmärksammade teologiska frågorna; särskildt intresserade han sig emellertid för matematiken och den militära undervisningen. Samtidigt som han sålunda fullkomnades i allt, hvad till en dåtida furstes vetande hörde, härdades han till kroppen genom tidigt deltagande i faderns jakter och långridter. Efter drottning Ulrika Eleonoras frånfälle och då Karl XI synnerligen strängt sysselsattes af riksangelägenheterna, blefvo prinsen och hans båda systrar mest ställda under änkedrottningen Hedvig Eleonoras omvårdnad; starka band af djup vördnad knöto ock för framtiden de tre kungabarnen till deras farmoder, liksom syskonens inbördes tillgifvenhet varade lifvet ut.