som gärna ville alla väl. Man begagnade sig ock
däraf genom att i stor utsträckning anlita hans
hjälpsamhet, och det intresse för ekonomiska
frågor, som var honom medfödt som fransman,
hindrade då ej, att betydande summor offrades
åt olika håll till institutioner och personer,
framför allt till en stor skara enskilda
understödstagare.
Fig. 3. Karl XIV Johans ryttarstaty på Karl
Johans torg i Stockholm, modellerad af Fogelberg.
I jan. 1844 insjuknade han plötsligt i krämpor,
som ålderdomen förde med sig, och afsomnade 8
mars. ”Ingen har fyllt en bana liknande min”,
kunde han med fog säga under sin sista sjukdom
och därvid särskildt erinra om den uppryckning
den skandinaviska halfön genom honom fått ur dess
svåra kris 1808—10. I sitt äktenskap hade han
blott ett barn, sonen Oskar, som efterträdde
honom på tronen. — K. ligger begrafven i
Bernadotteska grafkoret i Riddarholmskyrkan
i Stockholm (se fig. 2). Tre statyer ha rests
öfver honom, i Norrköping (1846, modellerad af
Schwanthaler), i Stockholm
(1854, ryttarstaty af Fogelberg, på Oskar I:s
bekostnad, se fig. 3) och i Kristiania (1875,
ryttarstaty af Br. Bergslien). Hans byst finnes
i Karolinaparken i Uppsala (1854, af Fogelberg,
bekostad af Karl-Johans-förbundet). I Borås
restes 1859 en obelisk till hans minne, och
i Hälsingborg finnes i hamnen ett monument
till hågkomst af hans första ankomst till
Sverige. K. J:s namnteckning meddelas på pl. III
till art.
Autograf.
Någon uttömmande framställning af K. J:s
historia ega vi ännu icke. Utförligast är
hans svenska tid skildrad i de af hans förre
adjutant, öfverste B. von Schinkel, samlade,
af olika författare redigerade eller bearbetade
”Minnen ur Sveriges nyare historia” (del. 5—12,
1854—93), men de första banden lämna i precision
och tillförlitlighet åtskilligt öfrigt att önska
och de sista (af Alin, mycket förtjänstfulla)
äro hufvudsakligen riksdagshistoria. Modernare
öfversikter finnas af S. Clason i ”Sveriges
historia intill tjugonde seklet”, 9:e
afd. (1910), och O. Sjögren, ”Karl Johan och
skandinaviska halfön” (1906); en beaktansvärd
karaktärsstudie är Chr. Schefers ”Bernadotte roi”
(1899; ”Konung Karl Johan”, 1900). Särskilda
perioder eller spörsmål finnas tecknade
i t. ex. F. U. Wrangel, ”Från Jean Bernadottes
ungdom” (1889), A. Blomberg, ”Marskalk
Bernadotte” (1899), O. Alin, ”Carl Johan och
Sveriges yttre politik 1810—15”, I (1899,
med en ingående skildring af tronföljarvalet),
K. Warburg, ”Johan Gabriel Richert, hans lefnad
och uttalanden” (2 bd, 1905, särskildt belysande
för liberalismens frambrytande och genombrott)
m. fl. Memoarförfattare af betydelse för K:s
tid äro Trolle-Wachtmeister, von Engeström,
Stenhammar, Dalman, Ulfsparre, Suremain,
Fåhræus, Holst, Vogt m. fl., och bland
samtida stridsskrifter, anonyma eller icke,
märkas sådana af Crusenstolpe, Lindeberg,
Anckarsvärd, Livijn, Theorell, Wallmark
(”Historisk-statistisk återblick” etc., 1843),
von Beskow o. s. v. För unionshistorien finnes
en rik litteratur med arbeten af bl. a. Alin,
Rydin, Kjellén, Clason, Reuterskiöld m. fl. samt
från norskt håll särskildt Y. Nielsen och Sars.
— Crusenstolpes arbete ”Carl Johan och svenskarne”
(4 bd, 1845—46) skildrar K. J. polemiskt och
angripande. Annars var han föremål för liflig
hyllning af de svenske skalderna både som
kronprins och konung. Nämnas må Böttigers
1845 af Svenska akad. belönta sång öfver
K. J. och festspel (”Nationaldivertissement”,
”En majdag i Värend” och ”Asarne i Delfi”)
samt Geijers, Tegnérs, Malmströms och
Sturzen-Beckers dikter. Bland talen öfver
K. J. efter hans bortgång märkas Atterboms och
H. M. Melins 1844 samt Svedelius’ 1864. Bland
utländska författares verk om K. J. kan påpekas
Gutzkows karaktärsteckning af honom. Jfr vidare
Karl-Johans-förbundet.
S. C.
9. K. XV (K.
Ludvig Eugen), den
föregåendes sonson, konung Oskar I:s och
Josefinas af Leuchtenberg äldste son, föddes
3 maj 1826 på Stockholms slott och utnämndes
vid döpelsen till
hertig af Skåne. Som förste
infödde ättling af det nyvalda konungahuset
hälsades han med jubel redan vid sitt inträde i
lifvet, och hans utveckling följdes med stort
intresse i alla delar af landet. Tidigt fick
han på resor åtfölja sina föräldrar; han var sin
gamle farfaders synnerliga gunstling och gjorde
sig snart känd för hurtighet och själfrådighet.
