Karlin, stad. Se Karolinenthal. Karlin, Georg Fredrik Johanson, kulturhistoriker, f. 23 apr. 1859 i Norra Åkarp, Skåne, aflade studentexamen i Lund 1879 och blef som ung student indragen i den då mäktiga folkmålsrörelsen. Han var själen i den krets af studenter, som började insamla kulturhistoriska föremål från Skånebygden, och blef på så sätt grundläggaren af Kulturhistoriska museet i Lund, hvars föreståndare han varit och allt fortfarande är. Hans namn är oupplösligt fäst vid denna betydande institution, som helt tillkommit genom hans synnerligen energiska arbete och samlarförmåga. 1884 vardt han sekreterare hos den 1882 stiftade Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. K. har äfven sysslat med konstindustri och därvid verkat för upplifvandet af gamla traditioner. Sedan 1886 är han föreståndare för den med museet förenade konstslöjdanstalten. Karlister (Carlister), anhängare af de spanske tronpretendenterna don Carlos (se d. o.). Karl Jensson Jämte, biskop i Hamar stift i Norge 1500—12, f. i Jämtland, stod i stor ynnest hos konung Hans. Men då han blef misstänkt för delaktighet i Herlog Huvudfats uppror, öfverrumplade prins Kristian (sedermera konung Kristian II) biskopsgården och satte K. i hårdt fängelse (1508). Under ett misslyckadt försök att fly bröt K. sitt ena ben, och följderna däraf, grämelsen och misshandlingen lade honom i grafven någon tid efter sedan han åter blifvit satt på fri fot. O. A. Ö. Karl Johans förbundet kallas ett sällskap i Uppsala, som enligt sina nuv. stadgar (af 1906) ”har till ändamål att hålla i vördnad och tacksamt erkännande minnet af hjältekonungen Karl XIV Johan” och som vill särskildt verka för denna uppgift genom att med stöd af sina samlade fonder ”belöna förtjänstfulla arbeten öfver Nordens historia och utdela understöd åt däraf förtjänta män, som önska för samma ändamål göra forskningsresor”, hvarvid särskild uppmärksamhet bör skänkas åt ”de arbeten och forskningsresor, som hafva Karl Johans person och tid eller Nordens historia efter 1809 till föremål”. Dessa utdelningar skola enligt regeln ega rum hvart 4:e år, räknadt från 1907. Sällskapets första upphof var en hyllning, som inom en trängre krets i Uppsala under Israel Hwassers ledning 8 mars 1848, årsdagen af Karl Johans död, bragtes hans minne. Då detta upprepats de följande åren, konstituerades 1851 ett fast sällskap med ofvan angifna ändamål och namn. 1857 började premiefonden bildas genom frivilliga sammanskott, och enligt ett 1862 antaget reglemente skulle största delen af dess 1894 besparade räntor då användas till att belöna författaren till den bästa framställningen på svenska eller norska språket af Karl Johans historia, hvarefter hvart 10:e år på samma sätt en belöning skulle gifvas åt den bästa afhandlingen öfver något ”skifte uti brödrafolkens historia”. 1858 hade på initiativ af historikern P. A. Munch en norsk afdelning af förbundet bildats i Kristiania. Till sin död (1860) var Hwasser själen i förbundet, dess ordf. och talare och gjorde det till uttryck för sin entusiastiska Karl-Johansbeundran. 1861 antog förbundet sina första formliga stadgar (delvis omarbetade 1872, 1895 och 1906). Förbundets högtidsdag var 8 mars till 1860, då den i Sverige förlades till 11 maj, Karl Johans kröningsdag, hvarefter den norska afdelningen antog föreningsdagen 4 nov. till sin högtidsdag. I förbundets handlingar ha åtskilliga bidrag till Karl Johans historia publicerats. Som intet uttömmande arbete öfver Karl Johans historia utkommit 1894, kunde det stora priset (18,000 kr.) då ej utdelas, men i stället gåfvos två hederspris, hvartdera på 4,500, för förtjänstfull behandling af delar af Karl Johans historia åt professorerna O. Alin och Y. Nielsen, och 1895 antogs en stadgeändring, som i hufvudsak ligger till grund för bestämmelserna i 1906 års stadgar ang. belöningarna och understöden åt historiska forskningar (se ofvan). Efter unionsbrottet 1905 ombildades förbundet genom 1906 års stadgar till en enbart svensk förening och den norska afdelningen bortföll. På senare tiden har förbundets verksamhet gått ut på att med anknytning till Karl Johans minne främja fosterländsk häfdaforskning och fosterländska tänkesätt i allmänhet. — Karl Johans af Fogelberg modellerade byst, som 1854 uppställdes i Karolinaparken i Uppsala, har bekostats af förbundet. 1860 präglade detta en medalj till minne af Karl Johans ankomst till Sverige. Förbundet har publicerat: ”Carl-Johans-förbundets handlingar” (19 hftn, 1861—1910) för åren 1860—1909 och ”Tal m. m.” (1852. 1857—59, 1864). S. B. Karl Johans församling i Göteborgs stad, sedan 1 maj 1883 territoriell och särskildt pastorat, omfattande en del af Majorna, är ett regalt-privilegieradt pastorat i Göteborgs stift, Domprosteriets södra kontrakt. Folkmängden var vid 1909 års slut 19,538 personer. Karl Johans kyrka kallas, förutom K. J. församlings i Göteborg, äfven kyrkan i Skeppsholms församling i Stockholm och mindre ofta kyrkan i Törnevalla i Linköpings stift. Karl Johans medaljen, i silfver, hvilken Oskar I urspr. lät prägla för utdelning åt de svenska och norska arméernas deputerade, som bevistade aftäckandet af Karl XIV Johans bildstod i Stockholm 4 nov. 1854, tilldelades sedan slutet af 1855 alla de officerare och civilmilitärer af armén och flottan, som deltagit i fälttågen under Karl Johans, dåv. kronprinsens, befäl i Tyskland och Norge 1813—14. Medaljen visar på åtsidan Karl XIV Johans bröstbild och på frånsidan denne konungs af B. E. Fogelberg modellerade ryttarstod. Karl Johans pris (Det af konung Karl Johan stiftade kungliga priset l. endast Kungliga priset), en belöning, som Svenska akad. hvarje år tilldelar en författare, ”vare sig för någon särdeles värderik skrift, som under årets lopp utkommit, eller såsom bevis af aktning för förtjänster om vitterheten och språket eller slutligen såsom understöd åt någon ung författare af lofvande anlag”. Detta pris utgör i penningar dubbelt så mycket som Svenska akad:s vanliga stora belöningsmedalj, hvilken förr hade 26 dukaters vikt och beräknades till 50 karoliner 1869—72 samt nu har ett värde af 400 kr. Karl Johans pris stiftades 1835 af Karl XIV Johan, akademiens beskyddare, och har fortfarande anvisats af hans efterträdare. Det gafs första gången (1836) åt A. M. Strinnholm och har sedan tilldelats såväl skönlitterära som vetenskapliga författare. Karl Johans stad. Se Haparanda.