föreslog Franc-Sparre en murad befästning med donjon å Västra Hästholmen; men utom å sjökastellen resulterade allt detta endast i en mindre befästning å Västra Hästholmen, ett par torn, Kurrholmen och Godnatt (se d. o.), å skär i inre redden och ett batteri vid Djupasund, hvarjämte en del försänkningar i inloppen utfördes, allt för en summa sedan 1822 af omkr. 1,600,000 kr.; men å andra sidan upphörde nu kronohamnens och varfvets försvarsverk att räknas till K:s befästningar. 1861 års kommitté beräknade kostnaden för fullständigandet af K:s befästningsverk till omkr. 3 mill. kr., och 1863 förstärktes försvaret vid södra och västra inloppen. Slutligen föreslog af Kleen 1865 bepansradt försvar vid stora inloppet, men blott en del af den härför begärda summan beviljades, och 1867 års kommitté föreslog försänkning i stora inloppet, bepansradt fäste på Inre Hjortgrundet, förstärkning af Kungsholmen, permanenta skansar på Tjurkö och Aspö, fullbordandet af skansen vid västra inloppet, befästning vid Hvita Krog å norra Vämmö samt försänkningar och stängselflottar, men Drottningskär skulle endast bibehållas som logement och förrådsrum. Intet anslag beviljades dock, och under 1868—70 lågo arbetena vid K. nere; men 1871 anslogos 3,750,000 kr. för befästningarnas fullbordande efter en något förändrad plan, och arbetena härmed påbörjades 1872 samt afslutades fullständigt 1882 med anläggandet af Oskarsvärnslinjerna (se d. o.) å norra Vämmö. 1878 års befästningskommittés förslag till K:s försättande i fullständigt och tidsenligt försvarsskick ledde ej till påföljd, och i början på 1890-talet måste såväl befästningar som bestyckning vid K. anses otidsenliga. 1891 och 1892 hade dock nya bestyckningsplaner fastställts, och dels 1890—91, dels 1895—97 beviljades mindre summor till några särskildt nödvändiga förstärkningsarbeten. 1897 års befästningskommitté föreslog vissa försvarsåtgärder för omkr. 5 mill. kr.; 1898 års riksdag beviljade endast en mindre del häraf, men följande riksdagar (till 1906) beviljade ytterligare anslag, så att 1909 samtliga af 1897 års befästningskommitté planlagda arbeten vid K:s sjö- och landfronter slutfördes. Hdl. S. C:son S. L. W:son M. Karlskrona artillerikår, afsedd till besättning i Karlskrona befästningar och tillhörande flottan, började uppsättas 1893 och utgjordes af 4 kompanier med tillsammans 360 man, värfvade och i ständig tjänstgöring. Kåren ingick 1902 i det då bildade Kustartilleriet (se d. o.). C. O. N. Karlskrona grenadjärregemente, ett infanteriregemente (n:r 7), som bildades 1902 af förutvarande Smålands grenadjärkår, hvars nummer det erhöll, och Blekinge bataljon. Regementet, som har endast två bataljoner och erhåller sitt värnpliktiga manskap från Blekinge och östra delen af Kristianstads län, utgör infanteribesättning i Karlskrona fästning och är ständigt tjänstgörande (under en tredjedel af året dock endast befälet). C. O. N. Karlskrona kustartilleriregemente. Se Kustartilleriet. Karlskrona län. Se Blekinge. Karlskronatidningen Karlskrona veckoblad, Sveriges äldsta landsortstidning, daglig morgontidning, med vecko- och månadsbilaga, för Blekinge län. Upplagan uppgifves till 7,000 ex., prenumerationspriset på posten är 6,50 kr. 5 jan. 1754 utkom första numret af ”Carlscronas wekoblad”, som under något växlande titel 1798 utvidgades till en halfvecko- och 1874 till hvarannandagstidning samt 1904 vardt daglig. Se B. Lundstedt, ”Sveriges periodiska litteratur”, I, sid. 33 ff. (1895). Karlskrona veckoblad. Se Karlskronatidningen Karlskrona veckoblad. Karlskrona—Växjö järnväg (sign. C. W. J.), normalspårig (1,435 m.), 113,6 km. lång, tillhörig Karlskrona—Växjö järnvägsaktiebolag, är med 41 km. belägen inom Blekinge län, med 16,8 km. inom Kalmar län och med 55,8 km. inom Kronobergs län. Järnvägen sträcker sig från Karlskrona i nordlig riktning till Emmaboda, ändpunkten för Kalmar järnväg, och därifrån i nordvästlig riktning öfver Lessebo, från hvilken station den smalspåriga (0,6 m.) Kosta järnväg utgår, till Växjö. Genom den normalspåriga Växjö—Alfvesta järnväg står Karlskrona—Växjö järnväg i förbindelse med Södra stambanan och bildar tills. med denna och de likaledes normalspåriga Borås—Alfvesta och Göteborg—Borås järnvägar en viktig kommunikationsled mellan Karlskrona och Göteborg. Vid Karlskrona står den, ehuru ej direkt, i förbindelse med Mellersta Blekinge och Östra Blekinge järnvägar och i Växjö med Växjö—Tingsryds och Växjö—Klafreströms—Åsheda järnvägar, samtliga smalspåriga. Från Karlskrona station utgår en omkr. 2 km. lång, statsverket tillhörig, normalspårig järnväg till flottans varf därstädes. Karlskrona—Växjö järnväg, som öppnades för trafik 5 aug. 1874, har som bidrag utan återbetalningsskyldighet åtnjutit dels statsanslag af 1,100,000 kr., därest vissa villkor med hänsyn till banans begagnande för militära ändamål uppfylldes, dels extra statsanslag af 30,000 kr. för brobyggnad vid Hvita Krog, dels andra bidrag af tills. 570,080 kr. Vid 1908 års slut utgjorde bokförda byggnadskostnaden 6,261,692 kr., aktiekapitalet 801,400 kr. och reservfonden 219,433 kr. Järnvägsbolagets styrelse har sitt säte i Karlskrona. A. d’A. Karlskrönikan l. Nya krönikan kallas en på knittelvers affattad framställning af Sveriges historia under åren 1389—1452. Skriften utgöres eg. af en bearbetning af en äldre, i sin ursprungliga form numera förlorad rimkrönika, som haft Engelbrekt till föremål och behandlat tiden 1389 till 1436, samt en fortsättning däraf, skildrande Sveriges öden från 1436 till 1452. Det senare partiet, den egentliga Karlskrönikan, afser väsentligen att förhärliga Karl Knutsson och är tydligen författadt af någon dennes anhängare. Äfven bearbetningen af Engelbrektskrönikan är tydligen gjord i samma syfte, men har ej kunnat fördunkla den starka sympati för folkhjälten och den demokratiska tendens, som tydligen präglat den ursprungliga Engelbrektskrönikan. Karlskrönikan i sin helhet är som litterärt verk betydligt underlägsen Gamla krönikan l. Erikskrönikan. Stilen är torr, oöfverskådlig och utan flykt. Genomgående för densamma är en stark patriotisk tendens, som dock slår öfver till ett vildt danskhat. Trots partiskheten är krönikan som källskrift af vikt, då tydligen såväl den ursprungliga Engelbrektskrönikan som den egentliga Karlskrönikan författats af samtida, som stått händelserna nära. Originalhandskriften till Karlskrönikan med de antagligen omedelbart efter