nedskrifvandet företagna ändringarna och
uteslutningarna befinner sig i k. biblioteket i
Stockholm. Den är utgifven af G. E. Klemming i
hans samling af ”Svenska medeltidens rimkrönikor”
(1866).
L. S.
Karlskyrka. 1. Socken i Stockholms län. Se
Söderby-Karl. — 2. Socken i Västmanlands län. Se
Kung Karl. — 3. Namn gifvet åt kyrkan i
Oppeby (se d. o.).
Karlslund, gods invid Örebro stad, i Längbro,
Ånsta och Vintrosa socknar af Örebro härad och
län, omfattande 1,300 har, hälften åker, hälften
äng, tax. till 500,000 kr. (1909), hvartill komma
kraftstation vid Svartån, tax.-v. 200,000 kr.,
samt stor valskvarn, tax.-v. 86,500 kr., och
såg. Den elektriska kraftstationen, som anlades
i början af 1900-talet och drifves genom ett
11 m. högt vattenfall, bildadt genom en längre
gräfd kanal, förser medelst en 10 km. lång
ledning järnvägens centralverkstäder och norra
järnvägsstationen i Örebro, äfvensom Örebro stads
vattenverk i Ånsta samt K. m. fl. egendomar med
erforderlig elektrisk energi för belysning och
kraft. Gården, som ligger vid Svartån på en höjd
med vidsträckt utsikt, är synnerligt väl bebyggd,
med en stor, slottslik manbyggnad af sten (se fig.).
Godset egdes på 1700-talet af släkten Günther, och manbyggnaden
uppfördes af löjtnanten K. E. Günther (d. 1815);
sedermera tillhörde det grefvarna Anckarsvärd,
såldes af J. A. Anckarsvärd till statsrådet
J. Wærn, generalmajoren frih. C. H. Leuhusen
och bruksegaren G. E. af Geijerstam, hvarefter
det 1874 såldes till grosshandlaren i Malmö
J. H. Dieden, hvars son vice häradshöfding
Th. Dieden sedan 1879 egt detsamma.
Wbg.
Karlslunds herrgård.
Karlslunda, socken i Kalmar län, Södra Möre
härad. Omkr. 12,000 har. 1,441 inv. (1909). Annex
till Arby, Kalmar stift, Södra Möre kontrakt.
Karlsohn, Anna Margareta, operasångerska,
f. 10 mars 1852 i Gällstad, Älfsborgs län,
tog organistexamen i Skara, blef elev vid
konservatoriet i Stockholm 1872 och anställdes
vid K. operan 1879, efter att året förut ha
debuterat som
Cherubin i ”Figaros bröllop”. Hon
har varit mycket använd och alltid väl mottagen
både i gossroller, såsom
Siebel i ”Faust”,
Jemmy i ”Wilhelm Tell”, och subrettpartier,
såsom
Micaela i ”Carmen”,
Zerlina i ”Don Juan”,
Mirza i ”Lalla Rookh”,
Jenny i ”Hvita frun”,
hvarjämte hennes flinka koloraturfärdighet äfven
möjliggjort öfvertagandet af sådana uppgifter
som
Philine i ”Mignon”,
Rosina i ”Barberarenv,
Nürnbergerdockan o. s. v.
A. L.*
Karlson, Karl Fredrik, präst, skolman,
författare, f. 19 mars 1831 i Nyköping, d. 13 juni
1900 på Stenbro kyrkoherdeboställe nära Nyköping,
vardt student i Uppsala 1848, filos. doktor 1857,
utnämndes 1858 till hufvudlärare i främmande
lefvande språk vid Nyköpings högre elem.-läroverk
och 1864 till lektor i latin och svenska vid
Karolinska högre elem.-läroverket i Örebro,
aflade 1873 pastoralexamen och prästvigdes
1874 samt vardt s. å. regementspastor vid
Närkes regemente. 1882 vardt han kyrkoherde i
Nyköpings Östra och Allhelgona församlingar
samt 1884 prost. Han var led. i styrelsen
för Örebro läns folkhögskola 1873—83 och för
samma läns döfstumskola 1877—83. K. var känd
som vältalare. Han författade bl. a.
Blad
ur Örebro skolas historia (i detta läroverks
program 1871, 1872, 1875 samt 1899 och 1900;
afslutad af J. Wahlfisk), som mycket lofordats
af pressen, utgaf I. A. Börks ”Darius” (1874)
och latinskalden K. E. A. Söderströms ”Valda
dikter” (med lefnadsteckning; 3 dlr, 1895—96)
samt lämnade af honom gjorda stora samlingar
till belysning af studentlifvet i Uppsala,
särskildt inom Södermanland-Närkes nation,
från 1839 till midten af 1860-talet. 1862—82
var K. med föredrag och tal nitiskt verksam
inom sällskapet ”Konkordia” i Örebro.
Karlson, Axel Magnus Valfrid, arkitekt,
f. 26 jan. 1855 i Stockholm, studerade
vid konstakademien 1875—79, blef assistent
vid Tekniska högskolan 1885, öfverlärare
vid Tekniska skolan 1887 och lektor i
byggnadskonst vid Tekniska elementarskolan
i Borås 1896. Vid täflingen för operahus i
Stockholm vann K. första priset 1888, och vid
täflingen för nytt riksdagshus 1889 vann han
äfvenledes första priset. Han fick dock ej
utföra någondera af dessa byggnader. K. har
lämnat ritningar till privathus i Stockholm och i
Borås till varmbadhus, brandstation m. m. K. har
utgifvit
Lärobok i husbyggnadskonstruktioner
närmast afsedda för de tekniska elementarskolorna..
III. Timmermansarbeten (1904).
G—g N.
Karlsruhe [kārlsrohe]. 1. Krets i storhertigdömet
Baden. 1,527 kvkm. 368,750 inv. (1905). —
2. Hufvudstad i storhertigdömet Baden, 8
km. ö. om Rhen, vid den till största delen
af ek och barrskog bestående Hardtwald, som
nästan omsluter staden. 111,249 inv. (1905),
af hvilka omkr. 40 proc. katoliker. Efter några
grannkommuners inkorporering 1907 uppgick
folkmängden till 118,000 pers. Altstadt
är anlagd i form af en solfjäder. Fjorton
gator börja vid den framför slottet liggande
Schlossplatz, som prydes af storhertig Karl
Fredriks staty (af Schwanthaler; se fig. 1),
utgå därifrån liksom radier och skäras först af
Kaiserstrasse, en tvärgata, som förr utgjorde
stadens gräns, och sedan af flera tvärgator. I
de nya stadsdelarna är solfjädersformen
öfvergifven. Hela staden bär karaktären
af regelbundenhet och modern elegans samt
innehåller många praktfulla offentliga och
enskilda byggnader i vacker stil. Bland dem
må särskildt nämnas det 1751—76 i gammalfransk
stil uppförda residensslottet (fig. 1) i stadens
norra del, framför hvilket ligga i en halfcirkel
ministerierna, Prins Vilhelms palats, konsthallen
och enskilda praktbyggnader. V. om slottet
ligga hofteatern (fig. 2), vinterträdgården och
orangeriet, omslutande den botaniska trädgården,
i ö. hofstallet. Vid stadens centrum, Marktplatz
(vid den ofvannämnda Kaiserstrasse och midtför
slottet), med en till minne
