Karnal [kanā'l]. 1. Distrikt i divisionen Delhi, Punjab, Indien, begränsadt i ö. af floden Jumna. 6,320 kvkm. 883,225 inv. (1901). — 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, 11 km. från högra stranden af Jumna. 23,559 inv. (1901). Bomullsindustri, Wbg. Karnallit (Carnallit), miner., mineral, som 1856 af H. Rose upptäcktes bland saltprof från Stassfurt nära Magdeburg. Det är ett dubbelsalt mellan kalium- och magnesiumklorid, hvars kemiska sammansättning motsvaras af formeln K Mg Cl₃ + 6 H₂O. Saltet är färglöst eller rödfärgadt af inblandad järnoxid och löses med lätthet i vatten samt upptager ur luften fuktighet och flyter sönder. Vid Stassfurt bildar det mäktiga lager i öfre delen af därvarande, till permiska systemet hörande saltformation. Det träffas äfven i Persien. I början ansågs detta ämne ej allenast värdelöst, utan äfven skadligt för de underliggande saltlagren. Numera tillvaratages det i ofantlig skala. Karnalliten bildar vårt viktigaste kali-råmaterial. 1900—04 brötos årligen i medeltal öfver 1,8 mill. ton karnallit i de tyska kaliverken, hvaraf nära 9/10 användes till tekniska ändamål, återstoden till jordbruket. Karnallit är uppkalladt efter den om det preussiska bergsbruket högt förtjänte Rudolf von Carnall (f. 1804, d. 1874), 1855—61 direktör vid oberbergamtet i Breslau. A. E. N.* Karnap, ett med tak och fönster försedt altan- eller tornlikt utsprång från en större byggnad, stundom kalladt altantorn, hängtorn. Ett karnap hvilar vanligen på från väggen framspringande konsoler eller på en utefter densamma uppdragen pelare; stundom är det dock direkt neddraget ända till marken. Karnap förekomma å senare medeltidsbyggnader, äfvensom ofta i den nordiska (tyska, holländska, danska) renässansen. I Sverige var bl. a. Gripsholms slott fordom försedt med flera karnap (ett restaureradt se Gripsholm, fig. 2). Ett gammalt sådant (ett s. k. burspråk; se d. o. med fig.) finnes ännu å huset n:r 51 vid Kornhamnstorg i Stockholm, i hvilken stad nya liknande utbyggnader ej längre äro sällsynta. — Ordet karnap förekommer hufvudsakligen i äldre skrifter och härledes af mlat. canapeum, som urspr. betecknade ett myggnät (jfr Kanapé), men slutligen ett af förhängen på alla sidor omslutet rum. Upk.* Karnap, by i preussiska reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), nära Essen. 4,755 inv. (1900). Stenkolsgrufvor. J. F. N. Karnata l. Karṇāṭaka, sanskritisk namnform (eg. dravidiskt ord med bet. ”svart land”) för det folk af dravidisk stam i Syd-Indien, som vanligen går under benämningen Kanarese l. Kanaresiska folket (se Dravida, sp. 836) och ett gammalt hindurike, som sträckte sig från Gandigama till Kap Comorin och upplöstes på 1000-talet. Det nuv. 1. Karnatik (Carnatic) i södra delen af presidentskapet Bombay, med nära 3 mill. inv. och hufvudort Hubli, omfattar det gamla Karṇāṭa jämte Chota och Pāṇḍya och var en del af det af Vetala grundade rājpūtriket Vijayanagar med hufvudstaden Vijayavanpura, som i midten på 1500-talet eröfrades af de muhammedanske härskarna af Vijapur och Golkonda och sedan införlifvades med Aurangzibs (1686) rike. Omkr. 1750 var K. en nästan själfständig småstat under navaben af Arkot; 1856 införlifvades det med det brittisk-indiska riket. 2. Karnatik är äfven namn på ett landskap i presidentskapet Madras vid Bengaliska viken och omfattar distrikten Nellor, Chengalpat, norra och södra Arkot, Salem, Trichinopoli, Tanjore, Madura och Tinnivelli med öfver 18 mill. inv. af dravidisk stam talande tamil- och teleguspråk. K. F. J. Karnataka. Se Karṇaṭa. Karnatik. Se Karṇaṭa. Karnation (af lat. caro, genit. carnis, kött) kallas inom målarkonsten återgifvandet af färgen eller färgverkan hos de nakna delarna af människokroppen. Karnaubapalm, bot. Se Copernicia. Karnaubavax, bot., kem., ett vax, som erhålles af bladen af Copernicia cerifera (se Copernicia). Det är hårdt och sprödt, af smutsigt gulgrön färg och blir genom gnidning glänsande. Blekt karnaubavax är nästan hvitt. Smältpunkten ligger vid 83—91°. Karnaubavax, som innehåller cerotinsyra C₂₆ H₅₂ O₂, karnaubasyra C₂₄ H₄₈ O₂, dels fria, dels förenade med myricylalkohol C₃₀ H₆₁ OH och cerylalkohol C₂₆ H₅₃ OH, har stor användning i industrien, såsom till vaxfernissor, i skoputsningsmedel, i sigillack, till polering af kaffebönor, i bonvax m. m. Ett liknande vax erhålles af en annan palm, Ceroxylon (se d. o.), men kommer sällan i handeln i Europa. H. E. G. L—m. Karnaval. Se Karneval.

Karneades. Efter en antik byst.

Karneades (grek. Καϱνεάδης, lat. Carneades), grekisk filosof, f. omkr. 214 i Cyrene i Afrika, d. 129 f. Kr. i Aten, åhörde stoikerna och akademikerna i Aten samt blef med tiden ledare af Nya akademien, på hvars åsikter han dock tryckte en särskild prägel, så att Cicero kunnat tala om K. som stiftare af en ”Tredje akademi”. Jämte stoikern Diogenes och peripatetikern Kritolaos utförde K. 156 en politisk beskickning till Rom och väckte därunder hos romarna intresse, men tillika hos en och annan dygdig man, såsom Cato, rädsla för den grekiska filosofien och talarkonsten. K:s lärosatser äro kända endast genom senare filosofers skrifter. Åt den skeptiska riktning, i hvilken Arkesilaos infört akademien, sökte K. ge större fasthet, i det han icke blott, i strid mot stoikerna och peripatetikerna, nekade möjligheten af ett säkert kännetecken på sanningen, utan ock uppställde grader af sannolikhet, allteftersom en föreställning endast hänförde sig till något föremål eller därjämte kunde sammanställas med andra sammanhängande föreställningar eller tillika rent af bekräftades af dessa. Stoikernas gudsbegrepp synes han ha angripit hufvudsakligen från synpunkten af dess antropomorfistiska karaktär. Viljans frihet försvarade han, men såg i ”det rätta” endast en konventionell dygd, emedan en i