Karnuter (lat. Carnutes l. Carnuti). 1. En gallisk folkstam i norra Italien under romerska tiden. — 2. En folkstam i mellersta Gallien kring det nuv. Chartres, som har sitt namn efter dem. Deras hufvudstad Autricum (nu Chartres) ansågs för ”den keltiska jordens medelpunkt” och var det i religiöst hänseende, i det hela Galliens druider årligen där höllo en församling. På karnuternas område låg vid Loire äfven den befästa staden Genabum (Orléans l., enligt Napoleon III:s undersökningar, Gien). I likhet med öfriga galliska fylken måste äfven karnuterna underkasta sig Cæsar, men gåfvo genom mord på alla romare i Genabum uppslaget till den farliga resning, för hvilken arvernerna under Vercingetorix trädde i spetsen (53—52 f. Kr.). Till straff för sitt affall plundrades Genabum af Cæsars här och lades i aska. Se för öfrigt Galler och Vercingetorix. S. F. H.* Karo, namn på de japanske landsfurstarnas förnämsta ämbetsmän under Tokugawaväldet. Se Japan, sp. 1458 och 1486. Karobe, bot., detsamma som johannesbröd (se Ceratonia). Karobin, kem., ett geléartadt upplagskolhydrat i väggarna af karobe, d. v. s. frukterna af Ceratonia siliqua, johannesbrödträdet. Ger vid spjälkning mannos (se d. o.) och något galaktos. H. E. Karola (Carola), drottning. Se Karolina, drottning af Sachsen. Karolath (K.-Beuthen-Schönaich) l. Carolath, mediatiseradt furstendöme i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), har en areal af 250 kvkm., med omkr. 15,000 inv., och omfattar en stad, Beuthen, vid vänstra stranden af Oder, en köping, K., vid Oder, snedt emot nämnda stad, samt ett tjugutal byar. Furstendömet tillhör furstliga ätten K.-Beuthen. (J. F. N.) Karoli församling i Malmö stad, som under 1883 blef territoriell, är ett regalt-privilegieradt pastorat i Lunds stift, Oxie kontrakt, och hade vid 1909 års slut en folkmängd af 15,667 personer.

Fig. 1. Karolin af guld, slagen för Karl XV, 1868.

Karolin (af lat. Carolus, Karl). 1. Benämning på Karl XII:s krigare. — 2. Namn på svenska mynt. A) Karoliner af guld (fig. 1) präglades vid myntverket i Stockholm åren 1868, 1869, 1871 och 1872, på grund af k. förordn. 31 juli 1868, enligt hvilken detta myntstycke skulle i guldvärde, halt och vikt noggrant motsvara det af Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz genom den s. k. latinska myntkonventionen 1865 antagna 10-francsstycket. Det innehöll i prägeln såväl benämningen ”Carolin” som det internationella värdet ”10 francs”. Dess diameter var 19 mm., dess vikt 3,2258 gr. och dess halt 9/10. Remedium så i halt som vikt fick utgöra högst 2 tusendelar öfver eller under rätta halten och vikten. — Ehuru detta mynt fick präglas äfven för enskildas räkning, mot en myntskatt af 2/10 proc., kom det föga i bruk. Anledningen därtill torde böra sökas i den omständigheten att, så länge silfver ännu var värdemätare i landet, ett guldmynt icke kunde ha ett bestämdt värde, när guldets värde i förhållande till silfrets ständigt förändrades. Myntet mottogs icke ens af Sveriges riksbank till samma pris som det, under hvilket det utsläpptes i rörelsen, utan något därunder. — Då riksdagen afslog bankdirektören A. O. Wallenbergs motion, att karolinen måtte blifva Sveriges myntenhet och tiondelen däraf, under benämning 1 mark, räkneenheten, blef karolinen icke ett hufvudmynt och förfelade därför sitt ändamål, som var att förmedla Sveriges öfvergång till ett internationellt myntsystem. Genom lagen om öfvergång till det nya myntsystemet 30 maj 1873 upphäfdes visserligen den åt enskilda personer medgifna rättigheten att låta utmynta karoliner, men detta mynt medförde dock en ej ringa fördel för svenskar under resor i utlandet, där det ganska snart tillvann sig förtroende. Såsom ett bevis därpå må nämnas, att det 1872 lyckades ofvannämnde Wallenberg hos dåv. presidenten Thiers utverka, att karolinen skulle till sitt prägelvärde (10 fr.) emottagas i alla offentliga kassor inom Frankrike. Detta den franska regeringens påbud lär sedermera icke blifvit återkalladt. — Hela det utmyntade antalet karoliner är 81,200. Enligt den nu gällande myntfoten har karolinen ett oföränderligt värde af 7 kr. 20 öre. — B) Ett annat guldmynt med samma namn slogs vid myntverket i Stockholm åren 1606—10 på ”16 marck swenska”, motsvarande 4 daler silfvermynt, enligt myntordningen 22 mars 1604. — C) De markmynt, som efter 1664 års myntordning slogos i silfver, gingo i rörelsen under den gemensamma benämningen karolinmynt. De buro i prägeln 8, 4, 2 och 1 mark samt benämndes i myntordningen dubbel, hel, half och fjärdedels svensk daler resp. Det var 2-marken, som kallades karolin (fig. 2) och i följd däraf kallades 4-marken dubbel karolin, 8-marken fyrdubbel karolin (kallas i allmänna rörelsen ofta dukaton) och 1-marken half karolin. Den dubbla karolinen eller 2 karoliner kallades daler karolin. Dukatonen eller 8-marken var af finare halt än de öfriga, i det den höll 14 3/4 lod eller 922 tusendelar fint silfver, under det de öfriga höllo endast 11 1/9 lod eller 694 tusendelar, men var i dess ställe af proportionsvis lägre vikt, så att finsilfvervikten blef den riktiga. Karolinmyntet hade följande vikt: 4 karoliner — 652 118/215 ass; 2 karoliner — 432 80/81 ass; 1 karolin — 216 40/81 ass; 1/2 karolin — 108 20/81 ass,

Fig. 2. Karolin (2-marksmynt) af silfver, slagen för Karl XII, 1718.