anslogo i anledning af hans förslag 3,000 rdr b:ko till ett institut för bildande af fältläkare och i sammanhang härmed 1,825 rdr b:ko till ett garnisonssjukhus. 24 maj 1810 tillsattes för behandling af denna och en del andra medicinska frågor en k. kommitté, som i utlåtande 9 juli 1810 föreslog bl. a. följande: ett institut till danande af fältläkare och ett med institutet förenadt garnisonssjukhus böra inrättas i Stockholm; för detta ändamål böra, förutom de redan befintliga professurerna, två nya inrättas, den ena i de teoretiska delarna och den andra i utöfningen af såväl utvärtes som invärtes läkarvetenskapen; practices professorn, som förut bör hafva beklädt någon betydligare medicinsk syssla i fält, skall bestrida sjukvården vid det föreslagna garnisonssjukhuset och därstädes meddela undervisning åt institutets elever särskildt rörande de sjukdomar, som äro vanligast i fält; efter fullgjord kurs aflägges examen, och ifall denna godkännes, förklaras eleven af Collegium medicum för chirurgiæ studiosus och kan sedan erhålla förordnande som underläkare i fält. 17 nov. 1810 förklarade Sverige krig med England. Frågan om det föreslagna institutet blef därför nu brännande, och kommittén ingaf 8 dec. 1810 en ny skrifvelse i ämnet. 13 dec. 1810, hvilken dag kan betraktas som Karolinska institutets egentliga stiftelsedag, beslöt K. M:t, att ett ”institut till danande af skickliga fältläkare” skulle inrättas och att de två föreslagna professurerna skulle tillsättas. 14 februari 1811 förordnades E. Gadelius och C. F. Weltzin att vara, den förre medicinæ theoretices professor och den senare medicinæ practices professor vid Institutet för fältläkares danande, den senare blef tillika öfverfältläkare vid Stockholms garnison. I k. förordn, af 13 dec. 1810 finnes intet nämndt om, att de förutvarande professurerna i Stockholm skulle tillhöra det nya institutet. I de officiella kalendrarna för 1812 och 1813 äro också endast Gadelius och Weltzin upptagna som professorer vid Medico chirurgiska institutet, såsom det då kallades. Det nya institutets elever åtnjöto dock undervisning äfven af professorerna i anatomi och i farmaci, hvilkas undervisning, såsom förut nämnts, stod öppen för både medicine och kirurgie studerande. I Collegii medici protokoll för 1811 räknas anatomie professor Hagström och farmacie professor Berzelius som professorer vid det nya institutet. Det nya institutets elever skulle få sin medicinska utbildning vid ett garnisonssjukhus. I början afsågs att för undervisningen tills vidare skulle upplåtas Andra lifgardets (numera Göta lifgardets) sjukhus, men redan 1811 öppnades ett provisoriskt garnisonssjukhus i en f. d. kasern på Kungsholmen (det nya, 1812 beslutade garnisonssjukhuset, se Allmänna garnisonssjukhuset, blef färdigt först 1834). 25 april 1811 bestämdes genom ett k. bref, att en direktion för garnisonssjukhuset skulle tillsättas, hvilken direktion skulle utgöras af ett antal officerare, en assessor i Collegium medicum och institutets två professorer. I juni 1811 lät Collegium medicum införa i tidningarna en annons af innehåll, att ynglingar, som vid skolor, gymnasier eller akademier inhämtat kunskap i språken och nödiga vetenskaper och vore hågade att utbilda sig till underläkartjänster, skulle erhålla fri undervisning och dagtraktamente af 16 skillingar banko, äfvensom att föreläsningarna skulle börja 1 juli. 17 juni 1811 utfärdade Collegium medicum en instruktion för undervisningen vid institutet, hvaraf framgår, att eleverna borde inhämta de första elementerna af anatomi, af sjukdomsdiagnostik och af terapi, hvarefter de skulle examineras af professorerna under kontroll af kollegiet för att sedan utsändas som underläkare i fält. 1 juli 1811 antogos institutets nio första elever. 1811—12 fortgick undervisningen hufvudsakligen efter denna plan. 1813 utvidgades institutet högst väsentligt och fick betydligt större uppgifter. I det k. br. af 27 jan. 1813, hvarigenom Collegium medicum förändras till Sundhetskollegium, heter det bl. a.: ”för att befria Sundhetscollegium från göromål, hvilka upptaga tid och tjänligare af andra kunna bestridas, och för att vinna en sammanstämning mellan de flera här i staden varande undervisningsverk i den inre och yttre läkarekonsten samt i synnerhet för att gifva åt Medico-chirurgiska institutet mera fullkomlighet och verksamhet hafva vi beslutat: 1) att de redan här inrättade professurer, nämligen anatomiæ och chirurgiæ, artis obstetriciæ samt chemiæ och pharmaciæ... böra anses såsom lärare vid Medico-chirurgiska institutet; 2) medicinæ theoretices och practices professorerna vid själfva institutet förblifva vid den befattning, som dem redan är uppdragen;... 4) collegium behåller ... öfverinseendet vid institutet ..., men alla examina, som hittills blifvit anställda vid Collegii medici sessioner, komma hädanefter att förrättas af vederbörande professorer... 6) Serafimerordenslasarettet skall vara tillgängligt för institutets elever...” Först 6 dec. 1815 fastställde K. M:t reglemente för Medico-chirurgiska institutet, hvars föremål är att ”undervisa i läkarekonstens såväl teoretiska som praktiska delar med särdeles afseende på tilldanande af läkare för armén och flottorna”. Enligt detta reglemente skulle vid institutet finnas 6 professorer med hvar sin adjunkt, nämligen i naturalhistoria, i kemi, i anatomi, i obstetrik, i teoretisk medicin och kirurgi, i praktisk medicin och kirurgi. De två sistnämnde professorerna meddelade undervisning på garnisonssjukhuset, den förre i patologisk anatomi vid obduktionerna, den senare i klinisk medicin och kirurgi. För att antagas till elev vid institutet erfordrades antingen mediko-filosofisk examen, som aflagts vid något universitet, eller ock en motsvarande vid institutet aflagd elevexamen. Vid institutet aflades tre mediko-kirurgiska examina. Den första omfattade naturalhistoria, kemi, anatomi och fysiologi. Den andra, för hvars afläggande fordrades betyg öfver tjänstgöring å garnisonssjukhuset och å Serafimerlasarettets medicinska afdelning (Serafimerlasarettets båda öfverläkare tillhörde ej institutet), omfattade teoretisk och praktisk medicin, kirurgi och obstetrik samt medicinallagfarenhet. Den tredje examen, för hvars afläggande erfordrades intyg öfver tjänstgöring å Serafimerlasarettets kirurgiska afdelning och å Allmänna barnbördshuset, innefattade läran om kirurgiska operationer och förband samt instrumentförlossningar. Alla examina förrättades af institutets professorer i närvaro af deputerade från Sundhetskollegium. Efter aflagd tredje examen fick eleven af Sundhetskollegium diplom som kirurgie magister och legitimerad läkare. Den, som vid svenskt universitet blifvit med. licentiat eller med. doktor, behöfde, för att bli kirurgie magister,