hans poetiska reseskildringar Podróż z Dobiecka na Skałę. Dessutom skref han intressanta memoarer, Pamiętniki (tr. 1834). Han försökte sig ock som dramatisk författare (sorgspelet Judyta m. fl.) samt öfversatte Davids psalmer. Hans dikter utkommo 1780—84 (5:e uppl. 1896, med inledning af Chmielowski). A—d J. Karplöss, Branchiura, zool., en till ordn. Copepoda bland kräftdjur räknad grupp, som utmärkes genom följande egenskaper: flat kropp med sköldformig cephalothorax, stora sammansatta ögon, lång, utsträckbar gadd framför munnens sugrör, fyra par långsträckta simfötter, klufven abdomen. Karplössen lefva som parasiter på flera arter sötvattensfiskar; de sakna dock ingalunda förmåga af själfständig ställförflyttning. En mycket vanlig karplusform är Argulus foliaceus, som uppnår en kroppslängd af 6 mm. L—e. Karpo, grek. myt. Se Horerna, sp. 1104. Karpofor (af grek. karpos, frukt, och foros, bärande), bot., den sprötliknande del af en klyffrukt, vid hvars spets delfrukterna någon tid blifva sittande, t. ex. hos Umbelliferer, Erodium, m. fl. G. L—m. Karpogon l. Carpogonium (af grek. karpos, frukt, och stammen gon-, aflande), bot. Se Florideæ och Lafvar. Karpokrates. Se Gnosticism, sp. 1372, och Karpokratianer. Karpokratianer, gnostisk antinomistisk sekt, stiftad i förra hälften af 2:a årh. e. Kr. af Karpokrates från Alexandria, hvars son Epifanes vidare utbildade systemet. Se Epifanes och Gnosticism, sp, 1372. P. F. (Hj. H—t.) Karpolit, paleobot. Se Carpolithus. Karpolog (af grek. karpos, frukt, och logos, kunskap), en som egnar sig åt studiet af frukterna. — Karpologi, läran om frukterna. — Karpologisk, som har afseende på fruktkännedom, t. ex. karpologiskt museum. G. L—m. Karpospor (af grek. karpos, frukt, och sporos, såning), bot. Se Florideæ. Karpotropisk, bot. Se Karpotropism. Karpotropism (af grek. karpos, frukt, och trope, vändning), bot., rörelser (karpotropiska rörelser) hos hylleblad, fruktskaft eller stjälkar, hvarigenom ett skydd beredes den mognande frukten eller frönas spridning underlättas. G. L—m. Karprygg, veter., kallas den felaktighet i ryggens form, som visar sig däri, att profilkonturen i ländtrakten bildar en mer eller mindre tydlig båge uppåt. Uppåtböjningen beror stundom endast på mer än vanligt höga tornutskott från ländkotorna och benämnes i så fall vanligen åsnerygg, en form, som ofta förekommer hos hästar, tillhörande den kirgisiska rasgruppen och är att betrakta endast som skönhetsfel, men anger eljest stor styrka hos ryggen. Beror konturstöringen åter på en böjning af själfva ryggraden, som oftast är en följd af för tidig användning i ansträngande arbete, innan ryggen ännu vunnit tillräcklig stadga, medför den vanligen en viss stelhet i rörelserna, som alltid, särskildt hos ridhästar, är att betrakta som fel. E. T. N. Karpsläktet (Cyprinus Art.), zool., fisksläkte, som vanligen betraktas som typen för karpfiskarnas talrika familj, innefattar i det omfång man numera gifver detsamma blott en art, karpen (Cyprinus carpio L.; se fig.). Från det närstående rudsläktet skiljes karpen därigenom, att nosen är försedd med fyra skäggtömmar samt att nedre svalgtänderna sitta i tre rader innanför hvarandra (3. 1. 1—1. 1. 3). Ryggfenan är lång och försedd med en stark, sågad taggstråle. Fjällen äro stora. Till färgen är karpen ofvan mer eller mindre mörkt skiffergrå, stundom öfvergående i olivgrönt, undertill hvit eller hvitgul. Fenorna äro mörkgrå, de undre samt stjärtfenan med rödaktig anstrykning mot spetsarna. Flera varieteter finnas, bland hvilka de mest bemärkta äro spegelkarpen (C. carpio var. rex cyprinorum), med blott några få stora fjäll längs sidolinjen, samt läderkarpen (C. nudus), som h. o. h. saknar fjäll. Karpen når hög ålder och betydlig storlek. Den uppges kunna nå en längd af 1 1/3 m. samt en vikt af ända till 20 kg. Huruvida karpen är inhemsk i Europa, är ej med säkerhet kändt. Günther anser, att dess hemland är östra Asien, hvarifrån den blifvit införd till Europa. Enligt andra författare är karpen urspr. vild i mellersta Europas sjöar och floder. Hvad man emellertid med säkerhet vet är, att den blifvit inplanterad i Nord-Tyskland, Skandinavien, England och Frankrike. Uppgifterna angående tiden härför äro något växlande. Enligt några författare skall karpen redan under den katolska tiden ha odlats i dammar vid flera kloster i vårt land, enligt andra skall den först under 1500-talet ha införts till Skåne. Nu odlas karp ej blott i Skåne, utan flerstädes i mellersta Sverige, ända upp till Värmland (se Fiskodling, sp. 447). Sedan gammalt finnes karpen förvildad i Ringsjön, Vombsjön och ett par åar i Skåne. Utomlands, synnerligast i Tyskland, skattas karpen som en stor läckerhet. Hos oss är denna fiskart mindre känd än den förtjänar. Den har äfven blifvit öfverförd till Nord-Amerika, där den hålles som dammfisk och trifves förträffligt. Karpen är den enda fisksort, som kan sägas ha öfvergått till verkligt husdjur och har sin egentliga betydelse som sådant. Uppfödning af karp i dammar utgör sedan århundraden tillbaka i vissa delar af kontinenten en ganska omfattande handtering och har äfven på senare åren med framgång återupptagits hos oss (se vidare Karpdammar). R. L. (G. G.)

Karpen (Cyprinus carpio).

Karpus (af fr. capuce, kapucinmunkarnas spetsiga hufvudbonad, dim. af mlat. capa, kåpa), mössa med nerfällbara klaffar på sidorna; i allmänhet hufvudbonad af tyngre, groft tyg. Karr, Jean Baptiste Alphonse, fransk romanförfattare, publicist, f. 24 nov. 1808 i Paris, d. 29 sept. 1890 i Saint-Raphaël, gjorde sina studier vid Collège Bourbon, där han sedermera någon tid var underlärare. Hans första roman, Sous les tilleuls (1832), bakom hvars händelser det är lätt att