(se Afrika, sp. 251) uppbyggda, till största delen stäpplika taffellandet i Syd-Afrika mellan Zwartebergen och Kalahari, hvilket i ö. sträcker sig in i Oranjeflodskolonien, Transvaal och Natal; i mera inskränkt mening de steniga, vattenfattiga slätterna (Stora K.) mellan Zwarte- och Nieuweveldbergen. Wbg. Karroodoorn, farm., tekn. Se Kapgummi. Karrooformationen, geol., i Central- och Syd-Afrika förekommande, horisontellt liggande aflagringar, tillhörande den yngsta paleozoiska och äldre mesozoiska tiden samt afgjordt en sötvattensbildning. Den utmärkes genom lämningar af landväxter och ryggradsdjur. Se Afrika, sp. 251. E. E. Kars. 1. Guvernement i ryska gen.-guv. Kaukasien, vid gränsen till Asiatiska Turkiet. 19,197 kvkm. 290,654 inv. (1897; armenier, turkar, kurder, tatarer, greker och ryssar). K. är fylldt af berg, i n. af Meskiska bergen, som sammanbinda Kaukasus och Armeniens högländer. Där finnas toppar på nära 3,000 m., och i s. når Ala-dag 3,130 m. De viktigaste floderna äro Tjeroch (till Svarta hafvet), Kura och Aras (Araxes) till Kaspiska hafvet. Boskapsskötseln har största betydelse, och antalet nötkreatur och får är stort. Alla sädesslag samt något vin odlas. K. tillhörde förr Turkiet, men afträddes 1878 till Ryssland. — 2. Hufvudstad i nämnda guv., 1,740 m. ö. h. på östligaste sporren af Soghanli dag, vid Kars, ett tillflöde till en af Aras’ bifloder. 20,060 inv. (1897), armenier, greker, turkar, ryssar. Säte för en grekisk-katolsk biskop. Stadens gamla befästning utgöres af en oregelbunden polygon med dubbla murar och torn, hvaröfver det i nordvästra delen vid floden liggande citadellet höjer sig. Genom sitt läge vid de stora stråkvägarnas möte var staden förr en viktig strategisk punkt och belägrades förgäfves af ryssarna 1807, ehuru fästningen då var i ganska dåligt skick; men 5 juli 1828 intogs det nu starkare befästa K. af dem under Paskievitjs befäl. Under Krimkriget (1853—56) förvandlades K. under engelska officerares ledning genom de omgifvande höjdernas befästande till ett förskansadt läger, som motstod Muravievs stormning 29 sept. 1855, men 27 nov. s. å. genom hungersnöd tvangs att kapitulera. Efter 1865 ökades fästningens styrka ännu mer genom anläggandet af 12 delvis med hvarandra förenade, men hvar för sig dock själfständiga framskjutna verk, 5 på högra och 7 på vänstra flodstranden. En af ryssarna i juni och juli 1877 företagen belägring kröntes ej med framgång, men efter segern 13 okt. öfver Muktar pascha blockerades det af 18,000 man försvarade K. på nytt af 35,000 ryssar. Natten till 18 nov. företogo dessa under Loris Melikov ett lyckligt anfall mot sydöstfrontens 4 icke stormfria verk, sedan genom föregången beskjutning en donjon, Hafiz pascha, förstörts och en annan, Kanly, blifvit illa åtgången. Då sedermera äfven forten Arab och Karadag fallit samt ryssarna började intränga i staden, hvars enceinte nu var alldeles förfallen, försökte turkarna draga sig undan till Erzerum, men nödgades gifva sig fångna. Genom freden i San Stefano 3 mars 1878 och definitivt genom Berlinkongressen 13 juli s. å. afträddes K. jämte område samt distriktet Batum (7,233 kvkm.) till Ryssland. Jämte Ardahan utgör K. nu ryssarnas främsta linje mot turkarna i Asien och har på östsidan förstärkts med 4 nya fort: Loris Melikov, Roop, Butjkiev och Lazarev. 1. J. F. N. 2. L. W:son M. Karsbergs höjdklave, skogsv. Se Höjdmätning, sp. 249 med fig. <img l>

Karsch (”die Karschin”), Anna Luise, tysk skaldinna, född Dürbach, f. 1722, d. 1791 i Berlin, var af låg börd och åtnjöt ingen ordentlig uppfostran. Redan vid unga år gaf hon likväl i tillfällighetsdikter luft åt sin medfödda improvisatoriska skaldegåfva, trots de nedtryckande förhållanden, hvaruti hennes två olyckliga äktenskap bragt henne (i det senare var hon gift med en skräddare Karsch). Genom gynnare infördes hon 1761 i Berlins vittra kretsar och firades som ”den tyska Sapfo”. På Gleims föranstaltande utkom en upplaga af hennes Auserlesene gedichte (1764). Hennes dikter röja en naturlig, omedelbar känsla samt ega en förvånande ledig form. När hon under inflytande af Ramler m. fl. sökte göra ”korrekta” dikter, blef hennes poesi allt andefattigare och nedsjönk till vanligt dåligt rimsnideri. Hennes dotter i andra giftet, Karoline Luise v. Klencke. f. 1754, d. 1812, som äfven var författarinna, utgaf moderns ”Gedichte” med lefnadsteckning (1792), hennes dotterdotter var författarinnan W. Ch. von Chezy (se d. o.). Se arbeten af Kohut (2:a uppl. 1888) och Grucker (1904). Karschi, stad i Buchara, 150 km. s. ö. om staden Buchara, vid en stäppflod K. och ändstation vid en från Katta-Kurgan på Ferganabanan utgående bibana. Omkr. 25,000 inv. Tillverkning af knifvar och blanka vapen samt odling af vallmo och tobak, hvilken senare anses vara den bästa i Central-Asien. Betydande spannmåls- och hästhandel. K. var förr (under arab. namnet Nachscheb, pers. Nezef) Tamerlans älsklingsresidens och är i våra dagar emirens sommarresidens. (J. F. N.) Karseforsen, vattenfall i Lagan, 5 km. ofvanför staden Laholm, börjar med ett lodrätt stup af 8 m. höjd och har ett sammanlagdt fall af 22,8 m. på en längd af 3 km., med en medelvattenmängd af 43 kbm. per sek. Staten inköpte 1907 fallet (för 1,271,600 kr.) i afsikt att använda det för elektrisk drift af någon del af Västkustbanan. Wbg. Karsholm, gods i Österslöfs socken, Villands härad, Kristianstads län, med hufvudgården, ett ståtligt slott i modern holländsk renässans (se fig.), belägen på en udde i Oppmannasjön. Godset omfattar 13 1/16 mtl inom socknen, tax. till 557,600 kr. (1909), samt kvarn och tegelbruk, tax.-v. 10,500 kr. — K., under medeltiden Karstætheholm, låg förr nordligare än nu, på den s. k. Husön, och egarna af detsamma skrefvo sig än till Husön, än till Björnöarna, än blott till öarna i Oppmannasjön. Den förste kände egaren är Joap Nielssön, som köpte det 1336. Senare egdes det af den s. k. Krognossläkten, 1515 af riksrådet Pr. Podebusch, öfvergick ett årh. senare genom gifte och köp till släkten Gyllenstierna och