om nederlaget ansåg Klingspor hela fälttåget förloradt. O. I. (A. G. F.) C. O. N. Karta (af lat. charta, pappersblad). 1. Frihetsbref, författning. Se Charta. — 2. Se Stämpelpapper. — 3. Hvarje på mätning grundad bild af större eller mindre del af jordytan. (Om astronomiska kartor se Mars, Månen, Planetsystem och Stjärnkarta.) Reliefkartan lämnar en i alla tre dimensionerna utsträckt plastisk bild, profilkartan ger afskärningen af ett vertikalplan med jordytan. Med undantag af dessa äro kartorna plana och afse främst föremålens planläge, i det att först alla punkter blifvit lodrätt nedfällda på samma nivåyta, vanligen hafsytan med dess tänkta fortsättning under land (horisontalprojektion), och därefter denna nivåyta projicierats i planet (geografisk projektion). Kartprojektionen (se d. o.) är för mindre områden (några kvadratmil) oftast obehöflig, men ju större del af jorden, som skall återges, desto viktigare är till följd af de oundvikliga projektionsändringarna i afstånds-, yt- och vinkelmått aktgifvandet på eller valet af projektion. Detta utgör den plana kartans skillnad från globen (se d. o.), jordklotets trogna bild, som därför icke helt kan ersättas af kartan. Skalan, förhållandet mellan en längd på kartan och motsvarande afstånd på jorden, afpassas efter kartans ändamål. Vanligen är skalan ett bråk med täljaren 1 och ett rundt tal som nämnare, såsom skalorna 1 : 2000, 1 : 1 000 000; ett prof på annat skalsystem är det engelska, t. ex. ”1 mile to 1 inch” (1 : 63 360). Innehåll, ändamål, skala, framställningssätt m. m. utgöra vanligen indelningsgrunder för de mångfaldiga olika slagen af kartor. Bland de viktigaste äro följande: världskarta, planiglob (se d. o.); landkarta, sjökort; geometrisk, topografisk; politisk och geografisk (ofta samtidigt för bägge ändamålen); ekonomisk, statistisk, handels- och kommunikations- (järnvägs-, post- och telegraf-)karta; geografisk i vidsträckt bemärkelse äro äfven fysisk, meteorologisk, magnetisk, hydrografisk, oceanografisk, geologisk (se Geologisk karta), etnografisk växtkarta och djurgeografisk karta, landtmäterikarta, teknisk (se t. ex. Grufkarta), historisk karta, skolkartor. Mellan flera af dessa slag förefinnes ingen skarp skillnad. Kartor sammanföras ofta efter någon enhetlig grund till en atlas. På plan-kartan kommer enbart planbilden, ibland med höjdsiffror utsatta för enstaka punkter, till utförande; på höjd-kartan återges terrängens höjdförhållanden medelst höjdkurvor (isohypser), lutningsstreck, färgtoner, lavering m. fl. inom topografien brukliga metoder; djupsiffror och djupkurvor (isobater) göra samma tjänst vid hydrografiska kartor. Af landkartorna ha de geometriska, topografiska och geografiska särskildt vidsträckt användning. Geometriska kunna sådana kartor benämnas, som i stor skala, minst ungefär 1 : 10 000, återge en direkt uppmätning af ett mindre område. Vare sig härvidlag den grafiska (”mätbords-”) eller siffermetoden (äfven numeriska eller triangel- och polygonmätningsmetoden) användes, kan man vid kartans uppritning och bruk bortse från jordens buktighet och taga alla mått på kartan, som om den vore en direkt förminskad bild på den som plan betraktade mätningshorisonten. Till geometriska kartor räknas landtmäteri- och katasterkartor samt kartor för vissa kommunala, tekniska och militära behof (stadsplaner, järnvägs- och kanalbyggnadsprojekt, befästningskartor m. fl.). På dessa kartor finnes gifvetvis den största rikedom af detaljer, såsom gränser, jordens brukningssätt, kommunikationer, byggnader, anläggningar af olika slag, namn o. s. v. Höjdförhållandena återges bäst genom nivåkurvor och höjdsiffror för afvägda punkter, men äro ofta icke alls angifna. — Topografiska kartor återge nödvändigtvis terrängen. Skalorna växla mellan 1 : 10 000 och 1 : 500 000; för Sveriges offentliga kartor äro de 1 : 50 000, 1 : 100 000 och 1 : 200 000. Med den aftagande skalan minskas mängden af detaljer ungefär som kvadraten på skalan. En del af kartans innehåll måste dessutom återges i öfverdrifven storlek medelst signaturer, s. k. kartbeteckningar (se d. o.). Som öfversikt tjäna generalkartor i skalorna 1 : 300 000—1 : 1 000 000. Ursprungligen framkomna för militära behof afse numera de öfver hela länder enhetligt utförda topografiska kartverken alltmer äfven andra statsändamål och ega en vidsträckt kulturell betydelse. — För de geografiska kartorna växla skalorna mellan de vidaste gränser alltefter det afsedda ändamålet m. fl. omständigheter. De geografiska kartorna äro, där så kan ske, sammandragna från topografiska kartor, men för den ojämförligt större delen af jordens landområde finnas endast mera flyktiga kartarbeten att tillgå, merendels olika slag af på astronomiska ortbestämningar stödda vägmätningar. För de topografiska kartorna erfordras triangulering, höjdmätning samt en samarbetning af geometriska kartor. Det sistnämnda förfarandet sker i Sverige på ett egenartadt sätt, i det att en stomkarta sammansättes af de osammanhängande landtmäterikartorna förmedelst efteråt inlagda triangelpunkter. Sveriges ekonomiska kartor åstadkommas på samma sätt. Småningom ha emellertid allt flera länder infört katastermätning med på en enhetlig triangulering från början grundad karta, hvarigenom det säkraste underlaget för alla slags kartor erhålles (se Katasterkarta). Om kartans mångfaldigande se Kartreproduktion. Kartans utvecklingshistoria är i stort sedt sammanfallande med geografiens (se Geografi, sp. 964—970). Numera ega alla civiliserade länder kartverk, ständigt sysselsatta med nymätning samt revidering, ett icke mindre kräfvande arbete. I Petermanns ”Mitteilungen” finnas meddelanden om nya kartor i alla länder. För Sverige lämnar Sven Lönborg, ”Sveriges karta, tiden till omkring 1850” (1903) en historik; vidare märkas Krigsvet. akad:s årsberättelser i topografi, de olika kartkommittéernas betänkanden, H. Byström, ”Våra kartor, en rådgifvare vid köp af kartor öfver Sverige eller delar däraf” (1902), uppsatser i ”Ymer” (t. ex. af A. E. Nordenskiöld, 1889, C. Lowisin, 1891, och Ch. D. Tottie, 1899) samt flera läroböcker i topografi och fältmätning. Slutligen må nämnas, att prof på olika slags kartor finnas i hvarje del af Nordisk familjebok, t. ex. Europa, Sverige, där samma område afbildas i olika syften och på skilda sätt. Beträffande de officiella svenska kartorna se Generalstabens kartverk, Geologisk karta, Landtmäterikarta,