vid skottlossningen af en bakom lagd drifskifva (spegel) af trä eller järn; sedermera inneslötos de i en dosa af trä (skråkappa) eller järnbleck, och mellanrummen mellan skroten fylldes med sågspån. Då de räfflade pjäserna infördes, gjordes dosan vanligen af zinkbleck, skroten af järn eller hårdbly, och mellanrummen fylldes med harts. Dosans tjocklek skall afpassas så, att dosan kan motstå stötar under transport, men den skall sönderslitas vid skottlossningen, hvarigenom skroten, så snart de lämnat mynningen, sprida sig i form af en böjd kon. Skrotens vikt växlar mellan 20 och 70 gr., och deras antal beror på karteschens vikt. — Karteschelden kan användas endast mot trupper på korta afstånd — under 500 m. — och är där synnerligen verksam. Fordom, då striderna utkämpades på korta håll, var karteschen artilleriets viktigaste projektil, och det var på den slätborrade materielens tid hufvudsakligen genom densamma, som artilleriet gjorde sitt inflytande gällande. Ett bland de många bevisen härpå är Cardells uppträdande vid Dennewitz 6 sept. 1813. Cardell, som skulle förstärka förbundsarméns högra flygel, framsprängde med ett par batterier ridande artilleri mot en fransk infanteri-fyrkant och öfversållade densamma på 400 stegs afstånd med kartescher med den följd, att fienden, som väntat sig en kavalleristrid, blef fullständigt nedmejad. Sedan granatkarteschen (se d. o.) — hvilken ej skall brista vid skottlossningen, utan sammanhålla kulorna, tills den genom brandröret spränges på ett visst afstånd från pjäsen — tillkommit och utvecklats i sin nuv. form, har karteschen förlorat sin forna betydelse. Granatkarteschen kan nämligen på de korta hållen verka lika kraftigt som karteschen, men har dessutom äfven förmågan att verka på långa håll. Karteschen användes sålunda numera ej i fältkriget, utan endast i fästningskriget för grafflankering o. d., där endast skjutning på korta håll kan förekomma och där karteschen på grund af sin prisbillighet är att föredraga. G. af Wdt. Kartfjärilen, zool. Se Vanessa. Karthago. Se Kartago. Karthli (Kharthli) l. Karthweli (Kharthweli), inhemska namn på Georgien (se d. o.) och dess folk. Karthweli. Se Karthli. Karthäuserkatten [kartöjser-]. Se Huskatten. Kartikeja. Se Karttikeya. Kartlaf, bot., namn på Lecidea geographica, en på sten allmänt växande laf, bildad af gröngula (båldelar) och svarta (fruktkroppar) små rutor. G. L—m. Kartmätning, Kartometri, mätning på handritade eller tryckta kartor. De vanligaste måtten äro läge (koordinater), riktningsvinkel, längd, yta, kubikinnehåll; de motsvarande instrumenten äro mångahanda: cirkel och längdmått, gradskifva, transportör, kartometer (kurvi- och longimeter), pollett, planimeter, integrator m. fl. Vid mätningen måste kartans skala och projektion (se Kartprojektion) samt papperets krympning tagas med i räkningen. Detta sker på kartor med koordinatrutnät eller geografiskt gradnät lättast därigenom, att man hänför mätningens enhet till mått direkt tagna på de närmaste rutorna i nätet, hvars sanna dimensioner ju kunna exakt beräknas. K. Rn. Kartnagel kallas hvarje nagel på fingrar eller tår, som icke har sin normala form, glans och tjocklek, utan är ojämn, sprickig, spröd, för lång eller för kort och merendels mycket tjockare än normalt. Dessa missbildningar bero antingen på någon sjuklig förändring af det nagelbildande organet, nagelbädden (såsom inflammation, varbildning med förstöring af densamma, psoriasis, syfilis), eller på svampbildning i eller under nageln (onychomycosis). F. B.* Kartoffel, ty. och da., potatis. Uti Italien, där man på 1600-talet började odla potatis, kallades urspr. denna växt, till följd af knölarnas likhet med tryffel, tartufolo (tryffel). Därifrån kom potatisen under det följande århundradet till Tyskland, där den italienska benämningen fick formen tartuffel, som sedan förvrängdes till kartoffel. Detta ord har i sin tur gifvit upphof till det skånska panntoffla l. panntoffel. Kartoffelkrieg [-krig], Der, ty., ”potatiskriget”, skämtsam benämning på bajerska tronföljdskriget (se d. o.). Kartograf (af karta, se d. o., och grek. grafein, skrifva, teckna), person, som är kunnig i att upprätta kartor, kartritare; vid Rikets allmänna kartverk anställd tjänsteman. — Kartografi, vetenskapen om kartor, ofta fattad i mer inskränkt bemärkelse som läran om kartors ritning och mångfaldigande. Kartografiska sällskapet i Stockholm, bildadt 1908, har till uppgift att höja intresset för Sveriges kartarbeten och söka främja deras utveckling. Kartogram (af karta, se d. o., och grek. grafein, beskrifva). Se Grafisk framställning. Kartometri. Se Kartmätning. Kartong (fr. carton, af lat. charta, pappersblad). 1. Ett slags tjockt, styft papper; papp, papparbete, pappmodell; större fodral (ask, portfölj o. d.) af papp. — 2. Boktr., blad (kartongblad), som omtryckts för att vid häftningen eller bindningen insättas i stället för ett felaktigt. — 3. En inom ramen af en geografisk karta anbragt liten bikarta, som i större skala framställer någon detalj af hufvudbladets innehåll. — 4. Målark. En på papper utförd målning eller teckning, afsedd att tjäna till ledning eller förebild för en fresko-, mosaik- eller glasmålning, en hautelisse-väfnad e. d. Den är vanligen utförd i det blifvande originalets storlek. — Rafaels kartonger är benämningen på en följd af kolossala färglagda teckningar på papper, framställande ämnen ur frälsarens och apostlarnas historia. De utfördes 1515—16, på beställning af påfven Leo X, för att tjäna som förebilder för hautelissetapeter, hvilka skulle pryda väggarna i det af Michelangelo något tidigare med takmålningar försedda Sixtinska kapellet i Vatikanen. Tapeterna utfördes i Bruxelles och voro färdiga 1519, således före Rafaels död (1520). Kartongerna kvarstannade på fabriksorten, där 7 st. omkr. ett århundrade senare påträffades af den flamske målaren Rubens, genom hvars bemedling de inköptes af konung Karl I i England, där de sedan