hela kartytan af de ofta minutiösa detaljerna samt genom nödvändigheten af, att kartbilden måste kunna revideras. K. Rn. Karttikeya, ind. myt. (eg. ”härstammande från Krttikas”, Plejaderna), Skanda, Kumara l. Subrahmanya (i södra Indien), den indiske krigsguden, i denna egenskap efterträdande Indra. Tillhörande Çivas krets — hans härstamning anges högst olika: Brahmas äldste son Sanatkumara; son af Çiva och Durga, af Agni och Ganga (Ganges), af Agni och Krttikas o. s. v. — föddes han i en bamburörsskog (på Himalaya) samt uppfostrades af de som nymfer tänkta Plejaderna (Krttikas). Han föreställes med sex hufvud, 2—12 armar, ridande på en påfågel. Fullt utvecklad på ett par dagar, blef han gudarnas härförare mot Asuraerna (demonerna). Han säges sålunda vara förmäld med Devasena (”Gudarnas här”). I månaden Karttika (okt.) firas hans fest med musik och illumination på bergen. Hans tempeltjänarinnor äro prostituerade. Hos Jaina är Kumara tjänare hos den 12 Arhat i den nuv. tidsåldern (avasarpini). K. F. J. Karttula, imperiellt pastorat af 1:a kl., Kuopio prosteri och stift, Finland, Kuopio län, härad och domsaga. Landareal 777 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 9,306 pers. (1908). A. G. F. Kartum (Chartum, Khartum), hufvudstad i prov. (mudirije) K. i angloegyptiska Sudan, säte för generalguvernören öfver Sudan och en koptisk biskop, ligger på södra stranden af Blå Nilen, omedelbart innan den förenar sig med Hvita Nilen. Namnet, som betyder elefantsnabel, anspelar på formen af landtungan mellan de båda floderna, hvilken slutar med Ras K. Staden, som 1907 hade 14,823 inv., anlades 1823—30 af Muhammed Ali och har ett utmärkt läge i både strategiskt och merkantilt afseende. Den växte också raskt, var medelpunkt för en blomstrande elfenbens- och slafhandel, utgångspunkt för handels- och eröfringsexpeditioner och hade på 1880-talet öfver 60,000 inv., ehuru den hufvudsakligen bestod af en rad låga lerkojor. Redan 1867 förenades K. med Kairo genom telegraf. Vid mahdins uppträdande blef K. under Gordons befäl centrum för motståndet mot denne, men eröfrades af dervischerna 26 jan. 1885, hvarvid Gordon mördades. I aug. s. å. lät mahdin fullständigt förstöra K., och Omdurman, midtför de båda flodernas förening på Nilens vänstra strand, bestämdes till hufvudstad i mahdins rike. Sedan Kitchener 1898 intagit Omdurman och krossat kalifens makt, började K. åter uppbyggas efter europeiskt mönster. Breda, flerstädes med träd planterade och af elektriska spårvagnar trafikerade gator skära hvarandra vinkelrätt, de flesta husen äro af tegel, delvis med användning af sandsten, och omgifna af härliga trädgårdar. Utefter floden går en 5 km. lång kaj; längst i ö. ligger förstaden Burri, därpå följa de engelska kasernerna och ett stycke af den gamla stadsvallen samt det praktfulla, genom frivilliga bidrag uppförda Gordon memorial college, där unga infödingar erhålla högre undervisning af egyptiska och engelska lärare och utbildas för ämbetsmannabefattningar; dessutom innesluter det ett handels- och industrimuseum, handels- och industriskolor jämte ett bakteriologiskt laboratorium, hvars närmaste uppgift är att bekämpa Sudans infektionssjukdomar. Som filial till anstalten har nyligen byggts en folkskola för 400 gossar, af hvilka 100 bo i skolan. I dess närhet ligga en militärskola och ett sjukhus och något västligare Sudanklubbens vackra hus. Engelska ämbetsmäns villor och trädgårdar, sirdarens palats på samma ställe, där Gordon föll, upptaga vidare, platsen emellan kajen och den ståtliga kediv-avenyn. På en öppen plats vid denna, strax bakom palatset, är Gordons staty (på kamel) rest. I stadens västra del ligger en zoologisk trädgård. Den bakre (södra) stadsdelen hyser de grekiske och infödde köpmännens butiker; vid Abbas square, midt i staden, ligger moskén. — Midt emot K. på norra stranden af Blå Nilen ligger förstaden Halfaje (Kartum North) med järnvägsstation. En väldig svängbro för kombinerad järnvägs- och körtrafik förenar de båda städerna, hvarigenom järnvägen från nedre Egypten når själfva K. J. F. N. Kartusch. 1. (Fr. cartouche, it. cartoccio, af lat. charta, pappersblad). Det italienska ordet betyder eg. en strut eller ett fodral af rulladt papper, men nyttjas äfven som benämning på de titelinfattningar, i form af halfuppvikna pappersrullar, som plägade tecknas å kartor, böcker o. d. och vanligen äfven voro omgifna af andra prydnader eller attribut. Under barocktiden användes på liknande sätt anordnade sköldar eller infattningar med upprullade eller omböjda utsprång (se fig.). Sedermera har ordet blifvit användt i betydelsen af en rikare ornerad infattning i allmänhet, företrädesvis då den är tecknad eller graverad, t. ex. kring en titel eller smärre bildframställning. — Om den s. k. hieroglyfkartuschen se Egyptisk skrift, sp. 1501. — 2. (Fr. cartouchière), krigsv., den väska af styft läder, i hvilken kavalleristerna och stundom jämväl artilleristerna inom de flesta arméer medföra sin ammunition (jfr Patronkök). Den bäres på en rem öfver vänstra axeln. Kartuschen är numera aflagd i svenska armén och bäres endast till paraddräkt med den gamla uniformen af officerare och underofficerare. 1. Upk.* 2. C. O. N.

Kartusian-orden (lat. Ordo Cartusiensis), klosterorden, stiftad 1084 af Bruno (se d. o.) från Köln (d. 1101), kansler i ärkestiftet Reims. Efter att först ha grundlagt en eremitkoloni i Sèche-Fontaine drog han sig 1084 med några likasinnade ut i den ödsliga dalen Chartreuse (Cartusia, hvaraf ordens namn) i Dauphiné, dep. Isère, n. om Grenoble. I början utan någon regel lefde de där klädda i hvitt under ständig tystnad och de strängaste botöfningar, sysselsatta med afskrifning af böcker. Af påfven kallad till Rom, drog sig Bruno sannolikt 1091 tillbaka till La Torre i Kalabrien, där han grundlade en eremitsammanslutning, liknande den vid Chartreuse. 1137 räknade kartusianerna fyra kloster i Frankrike, och 1176 bekräftades den nya organisationen af påfven som en själfständig munkorden. I början af 1700-talet omfattade densamma 170 kloster. Före 1130 funnos inga skriftliga regler; därefter föranstaltade Guigo de Castro, den femte priorn i klostret