Kasarka, östeuropeiskt namn på rödgula rostanden. Se Andfåglar, sp. 967. Kasba, riktigare Kasaba, arab., fäste, vanligt namn på citadellet i befästa städer (se t. ex. Alger och Bône). Kasba, stad. Se Jessor 2. Kaschan, stad i persiska prov. Irak Adjemi, vid vägen Teheran—Ispahan. 1,130 m. ö. h. Omkr. 30,000 inv. K. är en af Persiens regelbundnaste och snyggaste städer. Tillverkning af siden- och bomullstyger samt koppararbeten och rosenvatten. Liflig handel. K. uppgifves vara anlagdt af Harun er-raschids älsklingsgemål Zobeida. J. F. N. Kaschau (ung. Kassa), hufvudstad i ungerska komitatet Abauj-Torna, vid en viktig järnvägsknut nära högra stranden af Hernad, i en bördig, af vinberg omsluten dal. 40,102 inv. (1900), hvaraf 23 proc. slovaker, 8 proc. tyskar; 64 proc. voro rom., 9,5 proc. grek. katoliker och 5,276 judar. K. är en af Ungerns äldsta och vackraste städer. Det består af en inre stad och fyra förstäder. Dess märkligaste byggnad är den gotiska S:t Elisabetkatedralen (påbörjad 1270, fullbordad omkr. 1468), hvilken betraktas som det största arkitektoniska mästerverket i Ungern; den restaurerades fullständigt 1877—96. K. är säte för en rom.-katolsk biskop (sedan 1804) samt har en juridisk fakultet (inrättad 1659), katolskt gymnasium, prästseminarium m. fl. läroanstalter. Staden drifver betydlig industri och handel. Omkr. 4 km. n. v. om staden ligger badorten Bankó, med en alkalisk-järnhaltig källa. — K. fick stadsrättigheter 1235 och blef kunglig fristad 1347. (J. F. N.) Kaschgar (Kasjgar), hufvudstad i kretsen K. i kinesiska prov. Öst-Turkestan (Kansu-Sintsiang), vid Kaschgar-darja l. Kisil-su, en källflod till Tarim, under 39° 27′ n. br. och 76° 2′ ö. lgd, 1,304 m. ö. h. 60—70 tusen inv. (turkar, kineser o. a.). K. består egentligen af två städer, Kunaschar (gamla staden), n. om floden, och Jangischar (nya staden), s. om floden, belägna omkr. 12 km. från hvarandra. Den förra är omgifven af en hög lermur, har trånga, smutsiga gator och eländiga kojor, utom guvernörens palats och en karavanseraj, båda byggda af Jakub beg. I Jangischar, som anlades 1838, är det af kineserna byggda citadellet viktigast. K. har 17 medreser (skolor) och ett monument öfver den här mördade resanden Adolf von Schlagintweit. Svenska missionsförbundet underhåller där sedan 1894 en missionsstation. Tillverkning af guld- och silfverbrokader, guld- och silfvertråd, bomulls-, siden- och linnetyger samt mattor. Genom sitt läge vid föreningen af vägarna från Amudalen, Chotan och Aksu har K. från äldsta tider varit en politisk och kommersiell medelpunkt. Det gamla K. är en kinesisk anläggning från 600-talet; dock har det ofta växlat härskare. Dess mest lysande tid var den, då det var hufvudstad i Jakub begs rike, Djiti schehr l. Jetti schar (”sjustadsriket”), 1865—77 (se Jakub beg). Efter hans död återtogo kineserna staden, hvars betydelse därefter aftagit. J. F. N. Kaschgaren, zool. Se Fårsläktet, sp. 202, samt pl. I till nämnda artikel. Kaschmir, indisk vasallstat. Se Kashmir. Kaschmir l. Kasimir (fr. Cachemire; af den indiska staten Kashmir), en mycket fin och mjuk, treskaftad helylle kypertväfnad, hvars inslag äro så tätt sammanslagna, att de för kypert eljest karakteristiska snedränderna bli nästan horisontala och föga märkbara. Kamgarn användes till såväl varp som inslag. Tyget förekommer vanligen enfärgadt, svart eller kulört, eger vacker glans och användes mycket till fruntimmersklänningar. Namnet hade urspr. afseende på de dyrbara schalar, som i Kashmir tillverkades af garn, spunnet af det ytterst fina inre ullfjunet på den tibetanska geten. Dessa schalar väfdes med en mängd olikfärgade inslag, som för hand inplockades mellan de fina varptrådarna till rika vackra mönster. Delvis måste de, likt gobeläng, äfven sys ihop i konturerna. Med hänsyn till det fina ömtåliga garnet måste dessa väfnader räknas bland dem, som erfordra största konstfärdighet hos väfvaren. Dessa ”äkta schalar”, hvaraf maskinväfda imitationer för några decennier sedan allmänt förekommo i handeln, betingade mycket höga pris (1,000 à 5,000 frcs stycket), hvilket ej är underligt, då en hel familj kunde ha arbete med en sådan under ett helt år eller mera. Den finaste schal, som någonsin blifvit väfd, påstås vara den, som maharajan af Kashmir skänkte hertigen af Edinburgh vid hans besök i Lahore. Denna var värd 600 pd st. Jfr Getsläktet, sp. 1091, och Kashmir, sp. 1199. G. A. W. Kaschmirgeten, zool. Se Getsläktet, sp. 1091. Kasein (af lat. caseus, ost), kem., mjölkens viktigaste ägghviteämne, hör till den grupp af fosforhaltiga ägghviteämnen, som kallas nukleoalbuminer (se d. o.). Komjölkens kasein innehåller 53,0 proc. kol, 7,0 proc. väte, 15,7 proc. kväfve, 0,8 proc. svafvel, 0,85 proc. fosfor och 22,65 proc. syre. Sammansättningen af kvinnomjölkens kasein afviker något från komjölkens; den innehåller nämligen 52,24 proc. kol, 7,32 proc. väte, 14,97 proc. kväfve, 1,12 proc. svafvel, 0,68 proc. fosfor och 23,67 proc. syre. Kaseinets mest karakteristiska reaktion är dess koagulation, som inträder efter inverkan af löpe, om tillräckliga mängder kalksalter finnas närvarande (ostbildningen). I kalksaltfria lösningar koaguleras kaseinet ej af löpe, men undergår en sådan förändring, att koagulationen sedan kan inträda, äfven om löpenzymets (chymosinets) verkningskraft har blifvit förstörd, t. ex. genom upphettning. Kalksalterna äro således ej nödvändiga för kaseinets förändring genom löpet, endast för koagulationen, d. v. s. ostens utfällning. Den vid mjölkens koagulation bildade osten innehåller rikliga mängder kalciumfosfat. Har man behandlat rena kaseinlösningar med renast möjliga preparat af löpe, finner man efter koagulationen i den från osten, parakaseinet, befriade vätskan ett ägghviteämne, den s. k. vassleägghvitan. De viktigaste rönen ang. kasein och dess förändring vid ostbildningen ha vunnits af O. Hammarsten. Enligt följande af honom angifna metod framställes numera kasein i större mängder. Mjölk utspädes med 4 volymer vatten, och till blandningen sättes ättiksyra till 0,75—1 pro mille. Det härvid utfallande kaseinet befrias genom upplösning i utspädd natronlut, återutfällning med ättiksyra och tvättning med vatten från mjölkens öfriga beståndsdelar. I rent tillstånd är kasein ett hvitt, fint pulver, olösligt i rent vatten och ytterst litet i närvaro af salter, lösligt däremot i närvaro af alkalier,