visserligen under fastställande af dessas prestationer till staten. Berättelsen att K. haft en judisk älskarinna vid namn Ester, som skulle ha inverkat på honom i detta afseende, har af nyare forskare hänvisats till diktens område. Ehuru gift tre gånger, efterlämnade K. ingen manlig afkomma. Han efterträddes af sin redan 1339 till presumtiv tronföljare utsedde systerson, ungerske konungen Ludvig af Anjou. — 4. K. IV (Jagiellonczyk), den föregåendes systersons dotterson, son af Jagello och Ludvigs af Anjou dotter Hedvig, f. 29 nov. 1427, d. 7 juni 1492, vardt 1440 storfurste af Litauen. Sedan hans broder Vladislav III omkommit i slaget vid Varna (10 nov. 1444), utsågs K. till hans efterträdare i Polen, men med anledning af långvarig ovisshet ang. broderns verkliga öde äfvensom svårigheten att förlika polackernas och litauernas stridiga anspråk besteg han först 1447 tronen. Till polackernas grämelse bibehöll han förkärlek för Litauen; dock förlorade han till Ryssland dess nordligaste besittningar, Pskov och Novgorod. Då de preussiska städerna och landtriddarna reste sig mot Tyska orden, mottog K. deras hyllning (1454), men måste mot orden föra en långvarig, ödeläggande kamp, innan han genom freden i Thorn, 1466, erkändes i besittning af Westpreussen och Ermeland samt som länsherre öfver Ostpreussen, hvilket stannade i ordens händer. K. förde f. ö. en vidtsväfvande dynastipolitik, som delvis kröntes af framgång: hans äldste son (med Elisabet, kejsar Albrekt II:s yngre dotter) Vladislav valdes till konung i Böhmen (1471) och, under rivalitet med sin broder Johan Albrekt, i Ungern (1490). Då K. för denna storpolitik kräfde dryga offer i värnplikt och skatter af adeln, satte denna som villkor ett påbyggande af sina privilegier (konstitutionen i Nieszawa 1454), hvarvid dess medverkan i statsarbetet på landtdagar och riksdag blef erkänd och stod fullt organiserad vid K:s död. K. efterlämnade 10 barn, af hvilka Johan Albrekt, Alexander och Sigismund successive efterträdde honom; Fredrik egnade sig åt kyrkans tjänst och blef kardinal. 1—4. (H. A—t.) Kasimirsborg, herrgård i Gamleby socken, Kalmar län, vackert belägen vid Gamlebyviken, utgör med underlydande inom socknen 7 3/8 mtl, tax. till 347,000 kr. (1909). K., som förr hette Mem och ännu kallas så i jordeböckerna, har alltifrån 1600-talet med få afbrott tillhört grefliga ätten Lewenhaupt och tillhör nu grefvinnan Louise Fleetwood, f. Mörner af Morlanda. Kasimov, kretsstad i ryska guv. Rjasan, vid vänstra stranden af Oka. 13,545 inv. (1897), hvaribland många tatarer. Beläget vid den stora handelsvägen mellan Moskva och Kaspiska hafvet, är K. både en viktig handelsstad och betydande industriort (garfverier och skomakeriverkstäder). (J. F. N.) Kasino (Casino), it. (dimin. af casa, hus), eg. ”litet hus”, landthus, lusthus; sällskaplig förening; lokal för en sådan sluten förenings sammankomster, sällskapshus, klubb; offentlig förlustelselokal (Köpenhamns Kasino, öppnadt 1845, har sedan 1848 varit en omtyckt folkteater); spelhus (t. ex. kasinot i Monte Carlo); ett slags enkelt kortspel, som mest tjänar till nöje för barn. Kasinoministären. Se Kasinomöten. Kasinomöten, politiska möten, som i mars 1848 höllos på Kasinoteatern i Köpenhamn och vid hvilka de hotande förhållandena i Slesvig dryftades af deltagarna. De två viktigaste egde rum 11 och 20 mars, föranstaltade af det nationalliberala partiets ledande män. På det senare antogos enligt O. Lehmanns förslag de fem Kasinoresolutionerna om Slesvigs ställning till Danmark och Holsteins särskiljande och beslöts ett folktåg dagen därpå till konungen. Den därefter bildade frisinnade ministären kallades senare af motståndarna på spe Kasinoministären. Äfven sedermera ha viktiga politiska möten hållits i Kasino, t. ex. 29 aug. 1854 för att protestera mot den oktrojerade ”fælles”-författningen, 27 mars 1863 för att kräfva Holsteins särskiljande från förbindelsen med Danmark samt 15 dec. 1883, då den nystiftade liberala valmansföreningen uttalade sig mot ministären Estrups styrelse. E. Ebg. Kasinopartiet, inom Frankfurtparlamentet 1848—49 namn på högra centern, till hvars ledande män räknades bl. a. professorerna Beseler, Dahlmann och Droysen. Kasinoresolutionerna. Se Kasinomöten. Kasj. Se Cash. Kasjgar. Se Kaschgar. Kasjin, kretsstad i ryska guv. Tver, vid Kasjinka, en biflod till Volga. 7,468 inv. (1897). Handel med lin och hampa. I K. dog Erik XIV:s och Katarina Månsdotters son Gustaf 1607. J. F. N. Kasjira, kretsstad i ryska guv. Tula, vid floden K:s inflöde i Oka. 4,046 inv. (1897). Trädgårdsodling. J. F. N Kasjmir, indisk vasallstat. Se Kashmir. Kask (fr. casque, af sp. casco, hufvudskål), krigsv., den vanliga benämningen på en militärisk hufvudbonad af styft läder eller af kork (hos engelsmännen), af kupig form, med skärm fram och bak samt vanligen upptill slutande med en pik eller en kam (liggare). Kasken benämnes numera vanligen hjälm (se d. o. med fig. 9—11) och begagnas under denna benämning (ty. helm) i hela tyska armén. C. O. N. Kaskad (fr. cascade, af it. cascare, falla), vattenfall, i synnerhet ett mindre, bildadt af en bäck eller å, som störtar sig utför terrassvis liggande klippor (jfr Katarakt); konstgjordt vattenfall i en park eller i en trädgård (se fig.).

Kaskad vid S:t Cloud nära Paris.