sig till nästa dräktighetsperiod och ånyo framkallar kastning. Djur, som kastat, böra aldrig betäckas, förrän flytningen upphört; man bör undvika att använda samma tjur till friska kor och till sådana, som kastat. — 2. Landtbr. I äldre tider kastades den tröskade säden med skofvel utefter loggolfvet, för att de fullmatade sädeskornen därvid skulle afskiljas från de lättare delarna, såsom slösäd, agnar m. m. Detta utföres numera på särskilda maskiner, i hvilka säden fläktas och sållas (se Sädesrensningsmaskin). 1. E. T. N. 2. H. J. Dft. Kastnät. Se Fiskredskap, sp. 451. Kastor och Polydeukes (lat. Castor och Pollux). Se Dioskurerna. Kastor. 1. Astron. Se Tvillingarna. — 2. K. Breithaupt, miner. Se Petalit. Kastor (af grek. kastor, bäfver), bäfverhår, som nyttjas till förfärdigande af hattar m. fl. slags filtarbeten. Oäkta kastor är numera mycket i bruk, till följd af bäfverns sällsynthet; bäfverns hår ersättas där med dylikt af uttern, bisamråttan, haren o. a. pälsbärande djur. — Kastorgarn, tjockt, mjukt garn af fin ull, användes till en del tapisseriarbeten. — S. k. kastorhandskar tillverkas af renhud, hjortläder o. s. v., som genom sämskning gjorts mjukt. (G. A. W.) Kastoria (turk. Kesrie), stad i vilajetet Monastir, vid västra stranden af en 27,3 kvkm. stor karstsjö, som har aflopp genom floden Vistrica l. Indže Karasu. Omkr. 8,000 inv. Säte för en grekisk ärkebiskop. Liflig handel, särskildt med pälsverk. — K. är forntidens Keletron (Livius’ Celetrum), som intogs af Sulpicius under kriget mot Macedonien (200 f. Kr.) och som tappert försvarades 1084 af Bryennios mot Alexios Komnenos. (J. F. N.) Kastorin (af grek. kastor, bäfver), ett mjukhårigt, plyschartadt tyg af ylle, halfylle eller t. o. m. af enbart bomull. G. A. W. Kastorolja. Se Ricinolja. Kastpjäs, artill., i motsats till flackbanepjäs (se d. o.) en artilleripjäs, som ger krökta kulbanor i ändamål att skada fienden uppifrån, d. v. s. äfven då han är skyddad, t. ex. bakom en vall. Kastpjäsen har i förhållande till kalibern tämligen kort lopp och använder alltid flera laddningar, svagare på kortare afstånd, hvaraf följer, att tämligen hög elevation behöfves för att nå ett visst afstånd och att nedslagsvinkeln blir stor. Då projektilens utgångshastighet vid kastpjäsen alltid är mindre än vid flackbanepjäsen (kanonen), blir äfven dess anslagshastighet mot målet mindre, men detta upphjälpes därigenom, att kastpjäserna i allmänhet göras af gröfre kaliber och förses med tyngre projektiler än kanonerna. Genom sitt kortare lopp kunna de ock göras gröfre utan att bli tyngre. Kastpjäser äro antingen haubitser eller mörsare (se dessa ord). G. af Wdt. Kastrat (se Kastrera), snöping; kastratsångare (se d. o.). Kastration, det konstmässiga borttagandet af testiklarna hos människor eller djur. Se Kastrera. Kastratsångare (se Kastrera) kallades de under närmast föregående århundraden blomstrande, ofantligt uppburne italienske sångare, hos hvilka genom kastrering målbrottets inträdande hindrats, till följd hvaraf deras stämma alltid bibehöll gossröstens klang och höjd, men förenad med mannens utvecklade bröst och lungor. Kastraterna åstadkommo det otroliga i fråga om uthållande styrka och ändlösa passager. Deras popularitet var en krass illustration till tidens onaturliga och sensuella smak under den italienska sångvirtuositetens herravälde. Kastraternas egentliga tid var 1600-talet och större delen af 1700-talet, ehuru exemplar existerat ännu in i andra hälften af 1800-talet. Upptäckten af kastreringens inflytande på mutationen torde från början berott på någon tillfällighet. Senare bedrefs en skändlig spekulation med gossar, som för detta ändamål ofrivilligt underkastades operationen. Kyrkan tolererade — om icke gillade — affären, som bedrefs så oblygt, att man kunde få se skyltar med påskrift: qui si castra ad um prezzo ragionevole (”här blir man kastrerad för billigt pris”). Redan 1562 fanns en kastratsångare i påfliga kapellet. — De mest berömde kastratsångarna ha varit Farinelli, Senesino, Ferri, Bernacchi, Caffarelli, Crescentini och Salimbeni. A- L.* Kastrera (lat. castrare, eg. göra tom; snöpa, gälla). 1. Med., konstmässigt borttaga testiklarna hos människor. Berättigad är denna operation på yngre eller äldre manliga individer endast vid sjukdomar i testikeln, hvilka redan förstört densamma och dess funktion samt vanligen dessutom äro af den art, att de hota att genom vidare spridning undergräfva hela kroppens hälsa, ja t. o. m. förorsaka döden. Sådana äro i synnerhet kräfta och tuberkelsjukdom; men äfven andra tumörer, hvilka ej sällan förekomma i testiklarna, kunna nödvändiggöra samma operation. Lyckligtvis angripas mera sällan båda testiklarna hos samme individ. Fordom aflägsnades testikeln, äfven då man ville göra radikaloperation för bråck, men detta är på vetenskapens nuvarande ståndpunkt tillåtet endast i ytterligt sällsynta undantagsfall. Operationen är f. ö. hvarken svår att verkställa eller farlig för lifvets bestånd, och ej sällan förekomma fall, där personer i sinnesrubbadt tillstånd, till följd af religiöst svärmeri eller af andra orsaker, på sig själfva, med ett enda snitt, borttaga den ene eller båda testiklarna, utan att dödlig utgång följer. På människor har kastration utöfvats och utöfvas i vissa länder ännu i mindre lofvärda eller rättare i fullkomligt afskyvärda ändamål. Förnämligast uti Italien och i synnerhet i Kyrkostaten kastrerades förr ynglingar för att danas till sopransångare vid de musikalisk-religiösa festerna (se Kastratsångare). I de muhammedanska länderna sker operationen för att bilda pålitliga tjänare i harem (eunucker; se d. o.). Jfr Inre sekretion. — 2. Veter., konstmässigt borttaga testiklarna och äggstockarna hos husdjuren eller upphäfva de nämnda organens verksamhet. Ändamålet med operationen är, att djuren efter densamma må blifva lättare att handtera eller göda, eller att köttet må blifva af högre värde som människoföda. Hos våra husdjur utföres operationen på handjur af alla slag och bland hondjur på suggor samt, ehuru sällan, på kor. Kastration af kor, då de voro i hög mjölkning, förordades för en del år tillbaka ganska mycket, emedan djuren därefter skulle lämna en stor mängd mjölk under flera års tid samt, då mjölkafsöndringen upphörde, lätt kunna gödas. Vid den nu vunna erfarenheten i detta hänseende ha icke de nämnda fördelarna erhållits. Operationen är af mindre fara för