djurens lif, om den företages, innan könsdelarnas verksamhet inträdt. 1. Rsr.* 2. C. A. L.* Kastri. 1. Stad på Peloponnesos, nomarkien Argolis. Se Hermione 2. — 2. By i grekiska nomarkien Fokis, på det forna Delfis plats. Kastriota, Georg, albanesisk nationalhjälte, mest känd under benämningen Skanderbeg (af turk. Iskender beg, ”furst Alexander”), f. kort efter 1403, d. 17 jan. 1468 i Alessio (Ljesch), lämnades af sin fader, Johan K., herre i Mat i norra Albanien, som gisslan åt osmanske sultanen Murad II, som lät uppfostra honom i muhammedanska läran. Då denne likväl undanhöll honom hans fäderneärfda besittningar (K:s fader dog 1442), återvände han efter Hunyadys seger öfver turkarna vid Nisch (1443) med 300 albanesiska ryttare till sitt hemland och bragte sina landsmän till resning. På grund af en ferman, som han med dolken på strupen förmått sultanens statssekreterare att utfärda, fick han fästningen Kroja i sin hand, omfattade åter kristendomen och blef inom kort herre öfver hela Albanien samt en kristenhetens förmur mot islam. Flera turkiska härar slogos af honom i grund. Förgäfves sökte Murad själf med 100,000 man betvinga honom (1449—50), och 1461 nödgades Muhammed II i ett fredsslut lämna honom i besittning af Albanien. 1464 bröt likväl K. denna fred, på Pius II:s och venezianernas uppmaning, samt kämpade ånyo lyckligt mot de otrogne. En tid efter hans död måste albaneserna åter gifva sig under osmanernas öfverhöghet, 1479. K:s son Johan K. begaf sig till Neapel, där den siste af huset K. dog 1873. — Litt.: Paganel, ”Geschichte Skanderbegs” (1856), Pisko, ”Skanderbeg” (1894), Cuniberti, ”L’Albania ed il principe Skanderbeg” (1898). Kastro (nygrek. Kastron, it. Castro, af lat. castrum, borg), af italienarna under medeltiden åt flera städer på öar vid Mindre Asiens kust gifven benämning, hvilken numera i allmänhet fått vika för dessa städers äldre namn, såsom på Chios, Lemnos, Lesbos, Antiparos och Imbros (se dessa ord). (J. F. N.) Kastrop, stad i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), v. om Dortmund. 16,422 inv. (1905). Stor stenkolsgrufva och koksfabrik, sprängämnesfabrik samt annan industri. K. blef stad 1902. J. F. N. Kastrup, dansk by på östra kusten af ön Amager, 5 km. s. ö. om Köpenhamn, med en hamn och flera större fabriker, kalkbränneri, svafvelsyrefabrik och glasbruk. 1,910 inv. (1906); sedan 1907 har det järnvägsförbindelse med Köpenhamn. Något n. om K. ligger ett kustbatteri, uppfördt 1887, och utanför K. på Nordre Röse K:s fyr, byggd 1877. E. Ebg. Kaströrelse. Se Ballistik och Projektilbana. Kastsimning, idrottst. Se Simidrott. Kastspel, idrottst. Se Kastlekar. — Om diskuskastning, som hänvisats hit, se Kast, sp. 1217. Kastsöm. Se Sömnad. Kasttåg, sjöv., ett tåg eller en lina, hvars ena ända är fast ombord (eller i land) och den andra, uppkransad, kastas till en farkost för att kvarhålla densamma vid det föremål, hvarifrån kasttåget gifves. Den ända, som kastas, förses emellanåt med en mindre sandpåse. L. H.* Kastvind, sjöv., en vind, som icke stadigt bibehåller samma riktning och styrka, utan ryckvis ändrar sig såväl i det ena som det andra hänseendet. Sådana vindar förekomma särskildt invid uddar och höga stränder. L. H.* Kastä varpä. Se Folklekar, sp. 765. Kastöfningar, idrottst. Se Kast 4. Kasualism (af lat. casualis, tillfällig), filos., den åsikt, enligt hvilken den blinda slumpen är orsaken till allt, som sker i världen. — Kasualist, anhängare af kasualismen. Kasualpredikningar. Se Kasualtal. Kasualtal, Kasualpredikningar, kyrkliga tal, som anknyta sig till vissa betydelsefulla tillfällen (lat. casus) i en enskild kristens eller en kristen församlings lif, såsom tal vid barndop, ungdomens konfirmation, skriftermål, vigsel, jordfästning, invigning af kyrkor och orglar m. m. samt olika installationsakter. P. F.* Kasuarerna, Hippalectryo l. Casuarius, zool., bilda ett släkte inom strutsfåglarnas ordning. De ha lindrigt hoptryckt, smal och trubbig näbb, en på pannbenet fäst kam eller hjälm, täckt af en hornartad massa, och till hälften naken, vanligtvis med en eller två hudflikar försedd hals, de korta vingarna försedda med fem trinda, fanlösa skaft, som likna horntaggar, i stället för pennor. Fjädrarna likna ragg, emedan deras fanstrålar sakna bistrålar. Fötterna ha tre, med tjocka, något spetsiga klor väpnade tår, af hvilka den innersta är stark och dubbelt så lång som de öfriga. Egentlig stjärt saknas. Honan är större än hannen. Af de till detta släkte hörande arterna, som lefva på Ceram, Nya Guinea, Nord-Australien och på några af Söderhafsöarna, må nämnas hjälmkasuaren, H. galeatus, som är svart, med grönblått ansikte och grönt bakhufvud, samt har halsen framtill violett, på sidorna blå och baktill lackröd. Ungarna äro ljust gulbruna, med mörkbruna längdstrimmor, och ha kammen endast antydd. Om artens utbredning vet man ingenting bestämdt; den förekommer på den ostindiska ön Ceram, uppehåller sig i de tätaste skogarna och för ett så undangömdt lif, att man sällan får se den. Kasuaren går med långsamma steg, men kan springa med förvånande hastighet och hoppa fullt halfannan meter högt. Den lefver af växtämnen, men försmår icke h. o. h. föda ur djurriket. Sina tre till sex gröna ägg lär honan lägga på ett underlag af blad. Fångna kasuarer värpa ofta ägg, som rufvas af hannen, och man har i London lyckats uppföda ungar. Kasuaren är klokare, men elakare än strutsarna, trätgirig och stridslysten samt fruktas mycket af de zoologiska trädgårdarnas väktare för sina elaka streck och sitt hätska lynne. (Se bild 11 å pl. Australisk fauna till art. Australien). C. R. S.* Kasuarin, färgämne. Se Casuarina. Kasuariner, bot. Se Casuarina. Kasuist. Se Kasuistik. — Kasuistisk, fullföljande sådana syften, som äro utmärkande för kasuistiken (se d. o.). Kasuistik (af lat. casus, fall, casus conscientiæ, samvetsfall). 1. Teol., en sådan behandling af etikens (se d. o.) problem, som ställer som sin uppgift att lämna vägledning till besvarande af tvistiga samvetsfrågor genom ett såvidt möjligt fullständigt sammanställande af regler för alla tänkbara enskilda fall. Behofvet af en sådan behandling af etiska spörsmål, som har sin förebild i juridikens behandling af speciella rättsfall, inställer sig öfverallt, där, på nomistiskt vis, sedelagen fattas efter analogien af en