Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 1267-1268 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katarina, helgonnamn - Katarina 3. K. från Siena - Katarina 4. K. från Bologna - Katarina 5. K. från Genua - Katarina 6. K. från Florens - Katarina, svenska drottningar - Katarina 1. K., förmäld med konung Erik Eriksson - Katarina 2. K., gift med konungen Karl Knutsson (Bonde) - Katarina 3. K., Gustaf I:s första gemel - Katarina 4. K. Stenbock, Gustaf I:s tredje gemel - Katarina 5. Karin Mensdotter, Erik XIV:s gemel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef ej af genom det svenska helgonets vägran
att medverka. K. blef 1461 kanoniserad. Hon
framställes med ett krucifix och stigmata
på händerna samt med den ring, som hon fått
mottaga af Frälsaren. K:s åminnelsedag är 30
april. Hennes skrifter, delvis dikterade i
extatiskt tillstånd, utgöras af 373 bref till
olika personer (bästa uppl., af Tommaseo, i 4
bd, 1860), 26 böner, en del spådomar samt en
dialog mellan henne och Gud, Libro della Divina
Dottrina tillkommen 1378 och innehållande
stränga maningar till tidens förvärldsligade
prästerskap. Hennes samtliga arbeten utgåfvos
bl. a. af Gigli under titeln Opere della
serafica Santa Caterina da Siena (5 bd in 4:o,
1707—26). Se Hase, ”Caterina von Siena, ein
heiligenbild” (1864; ny uppl. 1892), och Pastor,
”Geschichte der päpste”, I (4:e uppl. 1901).

4. K. från Bologna, f. 1413, d. 1463,
ett af klarissinnornas berömdaste helgon,
blef 1724 heligförklarad. Litt.: Stadler,
”Heiligenlexikon”, I.

5. K. från Genua, f. 1447, d. 1510,
tillhörde familjen Fieschi, gifte sig med
Giuliano Adorno (d. 1474), inträdde som änka i
den hel. Marcellinas Annunziaorden och utvecklade
en uppoffrande verksamhet som sjuksköterska.
Hon kanoniserades 1737 (dag 22 mars). K. tillhörde
den senare medeltidens mystisk-profetiska författare
och efterlämnade bl. a. uppenbarelser om skärselden.
Se Ratte, ”Die heilige Katharina von Genua”
(1882).

6. K. från Florens, f. 1522, d. 1589,
tillhörde den berömda släkten Ricci,
inträdde i dominikanorden, där hon utmärkte
sig genom sina glödande andaktsöfningar samt
blef 1732 beatificerad och 1746 förklarad
för helgon (dag 13 febr.). Hennes bref ha
utgifvits af Guasti (1848, 1861). Se Stadler,
”Heiligenlexikon”, I. 1—6.
T. H—r.

Katarina, svenska drottningar:

1. K., dotter till Sune Folkesson och Helena,
konung Sverker den yngres dotter, förmäldes 1244
med konung Erik Eriksson och blef änka 1250.
Till Gudhems kloster, i hvilket hon haft för
afsikt att taga doket, skänkte hon en stor del
af sin egendom. Död 1252.

2. K., dotter till riddaren Karl Ormsson
(Gumsehufvud), blef 1440 gift med marsken,
sedermera, 1448, konungen Karl Knutsson (Bonde)
i dennes andra gifte. Hon kröntes 1448 till
drottning af den nyvalde ärkebiskopen Jöns
Bengtsson. K. dog 1450 och begrofs i
Vadstena kloster.

3. K., Gustaf I:s första gemål, dotter af
hertig Magnus I af Sachsen-Lauenburg och
Katarina af Braunschweig, f. 24 sept. 1513,
d. 23 sept. 1535. Då Gustaf Vasa utsåg henne
till sin gemål, leddes han uteslutande af
politiska motiv: han ville genom att förbinda
sig med en tysk protestantisk furstefamilj
ge styrka åt sin nya konungavärdighet.
Giftermålskontraktet afslöts i Lybeck 19 mars
1531, och i juni s. å. afseglade den svenska
flottan, under Lars Siggeson Sparres befäl, för
att hämta bruden. 24 sept. firades bröllopet i
Stockholm med ovanlig ståt. Emellertid uppstod
snart kallsinnighet mellan makarna. K. förstod
ej sin man samt var svag till karaktären,
svårmodig till lynnet och missnöjd med de
förhållanden, i hvilka hon försatts. Emedan
konung Gustaf å andra sidan hade ett häftigt
sinnelag, förekommo ofta husliga uppträden.
En sons, prins Eriks, födelse 1533 ändrade ej
detta förhållande. Äfven säges K. ha genom
oförsiktiga yttranden utsått split mellan sin
make och hans fränder. Hennes lik hvilar i Uppsala
domkyrka. Intet autentiskt porträtt af K. finnes.

Katarina Stenbock. Efter en samtida målning, 1560 (på godset Kolk i Estland).

4. K. (K. Stenbock), Gustaf I:s tredje gemål,
dotter af riksrådet Gustaf Olofsson Stenbock till
Torpa och Brita Eriksdotter Leijonhufvud,
f. 22 juli 1535 eller 1536, d. 13 dec. 1621 på
Strömsholm, förlofvades redan under barnaåren
med Gustaf Johansson (Tre rosor). Men giftermålet
med denne omintetgjordes dock, då konung Gustaf
efter Margareta Leijonhufvuds död utsåg K. till
sin gemål, ehuru enligt denna tidens åskådningssätt
ett annat, väsentligt hinder fanns för en sådan
förbindelse, nämligen K:s nära släktskap med den
aflidna drottningen (hon var hennes systerdotter).
Prästerskapet, med ärkebiskop Laurentius Petri i
spetsen, framställde också protester, men konungen
förstod att genomdrifva sin vilja. Han lyckades
dock icke förmå ärkebiskopen att förrätta vigseln,
hvilken egde rum 22 aug. 1552. Äktenskapet blef
lyckligt, men barnlöst. Efter konungens död (1560)
bodde K. först på Åland och sedermera på Strömsholm,
hvilket Gustaf på sin dödsbädd skänkt henne. Som
han förut i sitt testamente gifvit sin son hertig
Karl samma område, blef detta ett tvistefrö
mellan henne och hennes styfson. K. gjorde
sig mycket älskad genom sin hjälpsamhet mot de
fattige. Hon ligger begrafven i Uppsala domkyrka.

5. K. (Karin Månsdotter), Erik XIV:s
gemål, f., enligt konungens egen uppgift, 6 okt.
eller 6 nov. 1550, d. 13 sept. 1612 på Liuksiala.
Hennes fader var först soldat, sedermera
fångvaktare (”stockeknekt”). Enligt en gammal
sägen skall han ha varit bondeson från Medelpad;
hans hustrus fränder bodde emellertid i Trögds
härad i Uppland, från hvilken trakt sannolikt
äfven han själf var bördig. Ännu helt ung,
förlorade K. sina föräldrar, till hvilkas
underhåll hon fått bidraga genom att sälja nötter
på Stockholms torg, där konungen först skall
ha sett henne och genast blifvit intagen af
hennes ovanliga skönhet. Han lät (det tyckes
ha skett i början af 1560-talet) anställa henne
som kammarjungfru hos sin halfsyster Elisabet,
tillsammans med hvilken hon erhöll en vårdad
uppfostran, och åt henne anförtroddes därjämte
tillsynen af konungens oäkta dotter Virginia.
Redan 1565 omnämnes K. som konungens älskarinna;
hon åtföljde honom på hans resor i landet och
var en af de mest bemärkta personerna vid de
lysande hoffesterna. 15 okt. 1566 födde hon en
dotter, Sigrid. Redan vid denna tid var konungen
betänkt på ett giftermål med henne; och i jan.
1567 aftvang han två af de förnämste stormännen,
Svante Sture och Sten Leijonhufvud, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>