”Nattvardsbarnen” (1864) och smådikter af Karl XV (1868). Complete dichtwerken utkom 1867 och Gedichten i 12 bd, 1890—91. Se biogr. af J. ten Brink (1890). 2. Hermann Frederik Carel ten K., den föregåendes broder, holländsk målare, f. 1822 i Haag, d. 1891, utbildade sig i Amsterdam och Paris, målade ämnen från 16:e och 17:e årh. (Calvinistiska fångar under Ludvig XIV, Vaktstugan, Fångna spioner i förhör, Holländska fiskare) och var en förträfflig porträttmålare. (G—g N.) Katechin. Se Katekin. Katechu. Se Kateku. Kateder (grek. kathedra, eg. säte, lat. cathedra), upphöjd, med bröstvärn försedd plats, från hvilken läraren vid en skola eller ett universitet meddelar undervisning; lärostol. — Katederblomma, löjligt eller dumt yttrande af lärare (särskildt professor). Katedersocialister, ett af den liberale tyske skriftställaren och politikern H. B. Oppenheim uppfunnet smädenamn på de nationalekonomiske universitetslärare i Tyskland, som i början af 1870-talet slöto sig till den positivt socialpolitiska riktningen. Denna riktning, som gick rakt emot manchesterskolans ”laissez-faire”-princip och kräfde ett kraftigt ingripande från statsmakternas sida i syfte att åstadkomma en förbättring af arbetarklassens ställning, bör ses i belysning af de samtida politiska tilldragelserna och ekonomiska företeelserna i Tyskland samt mot bakgrunden af dels den historiska nationalekonomiska skolans vidsträckta seger i samma land öfver den klassiska skolans strängt individualistiska doktriner, dels den, särskildt genom Lassalles mäktiga agitatoriska verksamhet, allt starkare frambrytande socialdemokratiska arbetarrörelsen. Ett historiskt moment i denna riktnings framträdande var prof. Ad. Wagners tal i en garnisonskyrka i Berlin på hösten 1871. I detta tal anslöt han sig i viss utsträckning till socialismens samhällskritik och uppdrog konturerna till en etiskt determinerad socialpolitiks program, hvars lösen vore själfhjälp och statshjälp och hvars förverkligande borde vara angeläget för den nationalekonomiska vetenskapens representanter. Sådana uttalanden af Wagner och andra nationalekonomer samt den utpräglade antismithianen Röslers uppträdande framkallade häftiga attacker från särskildt Oppenheimers sida mot de sålunda smädenämnde katedersocialisterna. Katedersocialism blef så en lifligt och länge nog använd beteckning på de sträfvanden, som funno sitt centrum och sin ledande organisation i Verein für sozialpolitik. Denna bildades på en kongress i Eisenach hösten 1872 af ett antal lärde och politiker, hvilka, huru skiljaktiga de f. ö. än voro, fjärmat sig från den ortodoxa ekonomiska optimismen och insågo samhällsförhållandenas behof af reformering, men som starkt häfdade nödvändigheten att bygga de positiva reformförslagen på grundvalen af noggranna historiska och statistiska forskningar. Inledningstalet hölls af prof. G. Schmoller, och bland de nationalekonomiske deltagarna märktes Brentano, G. Cohn, Conrad, statistikern E. Engel, A. Held, B. och R. Hildebrand, Knapp, Knies, Meitzen, Nasse, F. J. Neumann, Roscher, v. Scheel, Schönberg, Ad. Wagner. Af de s. k. katedersocialisterna saknades Schäffle. Denne, som i väsentlig mån instämde med den socialistiska kritiken af kapitalismen, förblef utanför Verein für sozialpolitik. Föreningen har sedermera utfört en för Tysklands märkliga socialpolitiska utveckling synnerligt betydelsefull verksamhet, hvars inflytande sträckt sig till andra länder. Föreningen har aldrig representerat någon bestämd riktning af social reformpolitik, ej heller sökt samla nationalekonomerna kring något särskildt program. Ad. Wagner är den konsekvente och framstående anhängaren af statssocialismen; Herkner och Sombart intaga en utprägladt progressistisk hållning, och i all synnerhet har den sistnämnde ansetts teoretiskt närma sig marxismen; österrikaren v. Philippovich ställer sig bredvid Schmoller, hvars byråkratisk-monarkiska ståndpunkt är bekant; och Brentano förenar med sitt arbetarvänliga socialpolitiska program en principtrogen frihandelsställning, medan andra tyska nationalekonomer af denna riktning stå som kritiska iakttagare, afvaktande ytterligare erfarenheter af rikets handelspolitik. På sina stora kongresser har Verein für sozialpolitik gjort spörsmålen om arbetarskyddslagstiftningen, föreningsrätten, bostadsförhållandena, handtverks- och lärlingsväsendet etc. till föremål för en mångsidig, vetenskapligt lagd dryftning, i hvilken äfven icke-nationalekonomer från skilda vetenskapliga och praktiska verksamhetsområden deltagit. Kongressförhandlingarna och en mängd monografiska undersökningar af sociala och ekonomiska förhållanden ha utgifvits under årens lopp och bilda nu en mycket betydande skriftsamling (1908 125 bd). Denna riktning, för hvilken benämningen katedersocialism numera kan anses i det stora hela öfvergifven, har följts af besläktade sträfvanden i andra länder. I England hade ju John Stuart Mill sammanfogat sin individualistiska åskådning med sympatier för vissa steg af interventionistisk sociallagstiftning samt för socialistiska, enkannerligen associationistisk-socialistiska idéer och sträfvanden. En positivt socialpolitisk ståndpunkt har sedermera i ganska stor utsträckning intagits af brittiska nationalekonomer, af hvilka främst må nämnas A. Marshall. I Frankrike, där Bastiatismen vunnit ett vidt fotfäste, har en utveckling af besläktadt innehåll mera långsamt kommit i gång; den har representerats särskildt af Gide, Cauwès, Bourguin m. fl. I Belgien fördes samma riktning fram af E. de Laveleye, i Italien af Luzzatti o. a. I Sverige blefvo samma åskådningar och sträfvanden först representerade af J. Leffler och A. Raphael, hvilka utvecklat en liflig upplysningsverksamhet i deras intresse. (E. H. T.) Katedral. Se Domkyrka. Katedralglas, ett färgadt, något orent, på ytan skrofligt glas, hvars däraf orsakade ljusbrytningar jämte egendomliga färgmönster äro af utmärkt effekt. Katedralkyrka. Se Domkyrka. Katedralskola. Se Lärdomsskola. Kategori (grek. kategoria, egenskap, predikat), filos., begreppsfack, grundbegrepp, högsta släktbegrepp, allmännare begrepp, under hvilket mera reala och begränsade begrepp fattas (lat. prædicamentum); klass, hvari flera föremål af samma beskaffenhet kunna inordnas; afdelning. De logiska kategorierna äro de allmännaste begrepp, som framgå ur förståndets bearbetning af erfarenhetsinnehållet.