Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kate - Kate 1. Jan Jakob Lodewijk ten K. - Kate 2. Hermann Fredrik Carel ten K. - Katechin - Katechu - Kateder - Katedersocialister - Katedral - Katedralglas - Katedralkyrka - Katedralskola - Kategori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nattvardsbarnen” (1864) och smådikter af Karl XV (1868).
Complete dichtwerken utkom 1867 och
Gedichten i 12 bd, 1890—91.
Se biogr. af J. ten Brink (1890).
2. Hermann Frederik Carel ten K., den
föregåendes broder, holländsk målare, f. 1822
i Haag, d. 1891, utbildade sig i Amsterdam och
Paris, målade ämnen från 16:e och 17:e årh.
(Calvinistiska fångar under Ludvig XIV,
Vaktstugan, Fångna spioner i förhör,
Holländska fiskare)
och var en förträfflig porträttmålare.
(G—g N.)
Katechin. Se Katekin.
Katechu. Se Kateku.
Kateder (grek. kathedra, eg. säte,
lat. cathedra), upphöjd, med bröstvärn försedd
plats, från hvilken läraren vid en skola
eller ett universitet meddelar undervisning;
lärostol. — Katederblomma, löjligt eller dumt
yttrande af lärare (särskildt professor).
Katedersocialister, ett af den liberale tyske
skriftställaren och politikern H. B. Oppenheim
uppfunnet smädenamn på de nationalekonomiske
universitetslärare i Tyskland, som i början
af 1870-talet slöto sig till den positivt
socialpolitiska riktningen. Denna riktning,
som gick rakt emot manchesterskolans
”laissez-faire”-princip och kräfde ett
kraftigt ingripande från statsmakternas sida
i syfte att åstadkomma en förbättring af
arbetarklassens ställning, bör ses i belysning
af de samtida politiska tilldragelserna
och ekonomiska företeelserna i Tyskland
samt mot bakgrunden af dels den historiska
nationalekonomiska skolans vidsträckta seger
i samma land öfver den klassiska skolans
strängt individualistiska doktriner, dels den,
särskildt genom Lassalles mäktiga agitatoriska
verksamhet, allt starkare frambrytande
socialdemokratiska arbetarrörelsen. Ett
historiskt moment i denna riktnings framträdande
var prof. Ad. Wagners tal i en garnisonskyrka i
Berlin på hösten 1871. I detta tal anslöt han
sig i viss utsträckning till socialismens
samhällskritik och uppdrog konturerna
till en etiskt determinerad socialpolitiks
program, hvars lösen vore själfhjälp och
statshjälp och hvars förverkligande borde
vara angeläget för den nationalekonomiska
vetenskapens representanter. Sådana uttalanden
af Wagner och andra nationalekonomer samt den
utpräglade antismithianen Röslers uppträdande
framkallade häftiga attacker från särskildt
Oppenheimers sida mot de sålunda smädenämnde
katedersocialisterna. Katedersocialism blef
så en lifligt och länge nog använd beteckning
på de sträfvanden, som funno sitt centrum
och sin ledande organisation i Verein für
sozialpolitik. Denna bildades på en kongress
i Eisenach hösten 1872 af ett antal lärde
och politiker, hvilka, huru skiljaktiga
de f. ö. än voro, fjärmat sig från den
ortodoxa ekonomiska optimismen och insågo
samhällsförhållandenas behof af reformering,
men som starkt häfdade nödvändigheten
att bygga de positiva reformförslagen på
grundvalen af noggranna historiska och
statistiska forskningar. Inledningstalet
hölls af prof. G. Schmoller, och bland
de nationalekonomiske deltagarna märktes
Brentano, G. Cohn, Conrad, statistikern
E. Engel, A. Held, B. och R. Hildebrand,
Knapp, Knies, Meitzen, Nasse, F. J. Neumann,
Roscher, v. Scheel, Schönberg, Ad. Wagner.
Af de s. k. katedersocialisterna saknades
Schäffle. Denne, som i väsentlig mån
instämde med den socialistiska kritiken
af kapitalismen, förblef utanför Verein für
sozialpolitik. Föreningen har sedermera utfört
en för Tysklands märkliga socialpolitiska
utveckling synnerligt betydelsefull verksamhet,
hvars inflytande sträckt sig till andra
länder. Föreningen har aldrig representerat
någon bestämd riktning af social reformpolitik,
ej heller sökt samla nationalekonomerna kring
något särskildt program. Ad. Wagner är den
konsekvente och framstående anhängaren af
statssocialismen; Herkner och Sombart intaga
en utprägladt progressistisk hållning, och
i all synnerhet har den sistnämnde ansetts
teoretiskt närma sig marxismen; österrikaren
v. Philippovich ställer sig bredvid Schmoller,
hvars byråkratisk-monarkiska ståndpunkt
är bekant; och Brentano förenar med sitt
arbetarvänliga socialpolitiska program
en principtrogen frihandelsställning,
medan andra tyska nationalekonomer af
denna riktning stå som kritiska iakttagare,
afvaktande ytterligare erfarenheter af rikets
handelspolitik. På sina stora kongresser har
Verein für sozialpolitik gjort spörsmålen om
arbetarskyddslagstiftningen, föreningsrätten,
bostadsförhållandena, handtverks- och
lärlingsväsendet etc. till föremål för en
mångsidig, vetenskapligt lagd dryftning, i
hvilken äfven icke-nationalekonomer från skilda
vetenskapliga och praktiska verksamhetsområden
deltagit. Kongressförhandlingarna och en mängd
monografiska undersökningar af sociala och
ekonomiska förhållanden ha utgifvits under
årens lopp och bilda nu en mycket betydande
skriftsamling (1908 125 bd).
Denna riktning, för hvilken benämningen
katedersocialism numera kan anses i det stora
hela öfvergifven, har följts af besläktade
sträfvanden i andra länder. I England
hade ju John Stuart Mill sammanfogat sin
individualistiska åskådning med sympatier
för vissa steg af interventionistisk
sociallagstiftning samt för socialistiska,
enkannerligen associationistisk-socialistiska
idéer och sträfvanden. En positivt
socialpolitisk ståndpunkt har sedermera i
ganska stor utsträckning intagits af brittiska
nationalekonomer, af hvilka främst må nämnas
A. Marshall. I Frankrike, där Bastiatismen
vunnit ett vidt fotfäste, har en utveckling af
besläktadt innehåll mera långsamt kommit i gång;
den har representerats särskildt af Gide, Cauwès,
Bourguin m. fl. I Belgien fördes samma riktning
fram af E. de Laveleye, i Italien af Luzzatti
o. a. I Sverige blefvo samma åskådningar och
sträfvanden först representerade af J. Leffler
och A. Raphael, hvilka utvecklat en liflig
upplysningsverksamhet i deras intresse.
(E. H. T.)
Katedral. Se Domkyrka.
Katedralglas, ett färgadt, något orent, på
ytan skrofligt glas, hvars däraf orsakade
ljusbrytningar jämte egendomliga färgmönster
äro af utmärkt effekt.
Katedralkyrka. Se Domkyrka.
Katedralskola. Se Lärdomsskola.
Kategori (grek. kategoria, egenskap, predikat),
filos., begreppsfack, grundbegrepp, högsta
släktbegrepp, allmännare begrepp, under hvilket
mera reala och begränsade begrepp fattas
(lat. prædicamentum); klass, hvari flera
föremål af samma beskaffenhet kunna inordnas;
afdelning. De logiska kategorierna äro de
allmännaste begrepp, som framgå ur förståndets
bearbetning af erfarenhetsinnehållet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
