Psykologiska kategorier äro begrepp om allmänna psykologiska verksamheter och tillstånd. Estetiska och etiska kategorier äro arter af värdebegrepp. Se rörande de olika uppfattningarna af kategorierna Eisler, ”Wörterbuch der philosophischen begriffe”, 3:e uppl. I: 607 ff. (1910). — Kategorisk, ovillkorlig, bestämd, afgjordt utsägande, egande samma noggrannhet och tydlighet som en kategori. — Kategoriskt, rent ut, kort och godt, oförtydbart. — Kategoriskt imperativ. Se Imperativ 1. — Kategoriskt omdöme, log., logiskt omdöme, i hvilket predikatet ovillkorligt och bestämdt tillägges eller frånkännes subjektet, enligt formeln A är B eller A är icke B, t. ex. alla människor äro bristfulla, ingen människa är fullkomlig; flodvattnet rinner, träskvattnet rinner icke (jfr Hypotetisk). (R—n B.) Kategorilära, filos., läran om kategorierna (se Kategori); språkv., den ena af den deskriptiva betydelselärans hufvuddelar; den andra är funktionslära (se d. o.). Kategoriläran redogör för de betydelsekategorier, som ett språk eger, särskildt de, som tagit sitt uttryck i vissa böjningar. Se rörande svenskans kategorilära Noreen, ”Vårt språk”, V (1904 ff.). R—n B.

Förminskadt faksimile af titelbladet till första originalupplagan af Luthers större katekes.

Katekes, Katekismus (grek. katechesis, katechismos, förkunnande, undervisning, af katechein, förkunna, undervisa), det fr. o. m. reformationstidehvarfvet vanliga namnet på en i frågor och svar uppställd lärobok (för barn), behandlande den kristna trons hufvudläror, begagnas äfven enl. en senare tids språkbruk som namn på hvarje i frågeform affattad lärobok i hvad ämne som helst. I den äldre kyrkan nyttjades dessa namn icke som benämningar på läroböcker, utan förekommo endast i sin ursprungliga betydelse af förkunnande af eller undervisning i den kristna tron i allmänhet och särskildt om de s. k. katekumenernas (se d. o.) undervisning, hvilken icke skedde i form af frågor och svar, utan i form af föredrag och predikan. Lachmanns lärobok, som utkom med anledning af ett litet kateketiskt arbete af Luther (1520), kallades ”Katechesis”, och Althammers lärobok af 1528 är, enl. hvad man vet, den första, som kallas ”Catechismus”. Sedan Luther 1529 utgifvit sin ”Catechismus major” (se fig.) och ”Catechismus minor”, blef namnet vanligt på läroböcker af detta slag. Äldre kateketiska läroböcker bära andra namn. De första sådana arbeten tillhöra medeltiden. De äldsta kända, utgifna troligen på grund af det nit för undervisningen, som uppväcktes af Karl den store, ha till författare benediktinmunkarna Kero af S:t Gallen (i 8:e årh.), skolföreståndaren Othfried af Weissenburg (i 9:e årh.) och Notker Labeo af S:t Gallen (d. 1022). Sekterna under medeltiden visade sin lifaktighet äfven genom utgifvande af kateketiska läroböcker. Särskildt må nämnas valdensernas ”Las interrogations menors” och bömiska brödernas ”Ein christliche vntterweysung der klaynen kinder jm gelauben nach eine weyss einse frag”. Först med reformationen uppstod emellertid den egentliga kateketiska lärobokslitteraturen. Uppslaget därtill gaf Luther i den ofvannämnda skriften af 1520, kallad ”Eyn kurcz form der zehnen gepoth. Eyn kurcz form des glaubens. Eyn kurcz form des Vatter unsers”. I enlighet med den gamla kyrkans bruk att meddela sista klassens katekumener undervisning i de tre trosartiklarna och Herrens bön, sedan den föregående undervisningen förberedt denna slutundervisning, behandlade de äldre katekeserna (med undantag af bömiska brödernas) endast två hufvudstycken: trosartiklarna och Herrens bön. I Luthers lilla skrift af 1520 voro äfven de tio buden behandlade som ett särskildt hufvudstycke, hvartill sedan lades som ett stående katekesinnehåll läran om sakramenten. Melanchthons lilla handbok för barn samt katekeserna af Johann Brenz, Lachmann och Althammer m. fl. föregingo Luthers båda utförliga katekeser af 1529, utgifna med anledning af den okunnighet Luther fann vara rådande i Sachsen under en på kurfurstens befallning företagen kyrkovisitation. Den större katekesen (jfr fig.), som först utkom, var ursprungligen afsedd för ”barn och enfaldiga” samt innehöll en förklaring öfver de fem hufvudstyckena. Emedan den snart befanns vara för vidlyftig för barnen, blef den en handbok för lärarna, och den mindre katekesen blef den egentliga läroboken. De äldre upplagorna af denna bok innehöllo sex hufvudstycken, i det att mellan läran om döpelsens och om altarets sakrament stod ”en undervisning om bikten”, hvilken sedan borttogs, men efter Luthers död i de tyska katekeserna ersattes med ”läran om nyckelämbetet”. Dessutom voro redan i de första upplagorna vidfogade som bihang anvisningar om morgon- och aftonandakt, bordsböner och den s. k. hustaflan, som bestod i tolf korta, af bibelspråk sammansatta stycken för öfverheten, undersåtar, lärare i församlingen, åhörare, gifta män, gifta kvinnor, föräldrar, barn, husfäder och matmödrar, tjänstefolk, ungdom, alla människor, framhållande deras plikter och slutande med strofen: ”När hvar och en sin syssla sköter, Så går oss väl, ehvad oss möter”. Båda katekeserna upptogos bland lutherska kyrkans symboliska böcker. — Inom lutherska kyrkan blef Luthers lilla katekes den enda egentliga kateketiska läroboken, men flera olika ”förklaringar”