rättfärdiggörelse allenast af tro, eller m. a. o. däri, att Guds nåd betyder Guds barmhärtiga och förlåtande sinnelag (misericordia, non medicina, barmhärtighet icke läkemedel, Melanchthon), som möter oss i Kristus och som mottages af vårt hjärtas omedelbara förtröstan, så innebär detta icke blott opposition på en enskild punkt, utan ett renande, fördjupande och förandligande af hela kristendomsuppfattningen. G. A—n. Katolicitet (jfr Katolicism), katolsk karaktär, öfverensstämmelse med den katolska läran; de katolska länderna, betraktade som en enhet. Katolik (af grek. katholikos, allmän; jfr Katolicism), kristen, som bekänner sig till den grekisk-katolska eller den romersk-katolska kyrkan. Katolikdagar (ty. Katholikentage), möten af katoliker för öfverläggning i religiösa, vetenskapliga och sociala frågor samt tillvaratagande af den katolska kyrkans intressen. Särskildt betecknas därmed de tyske katolikernas årsmöten (generalversammlungen der katholiken Deutschlands), i hvilka representanter för en mängd katolska föreningar deltaga. Den första hölls i Mainz 1848, den 50:e med mycken ståt i Köln 1903 (af olika anledningar hade under denna tid 7 årsmöten inställts; 1849 höllos två möten). Under ”kulturkampen” (se d. o.) hade katolikdagarna sin blomstringstid. Återställande af påfvens världsliga makt, skolans öfverlämnande i kyrkans vård och jesuiternas insläppande i Tyskland tillhöra de på dessa möten oftast framställda krafven. Äfven ha katolikdagar för lokala frågor förekommit i enskilda stift, preussiska provinser eller tyska förbundsstater (särskildt Bajern). I Ungern förekomma de årligen sedan 1900, i Schweiz hölls den första 1903, i Spanien 1889, i Australien 1900. I Italien sammankallades de (första gången 1874, 19:e gången 1903) af korporationen Opera dei congressi catolici, som 1872 stiftades af Pius IX, men 1904 upplöstes genom en skrifvelse från kardinalstatssekreteraren. Jfr Palatinus, ”Entstehung der generalversammlungen der katholiken Deutschlands” (2:a uppl. 1894), och J. May, ”Geschichte der generalversammlungen der katholiken Deutschlands” (1903). Katolikernas emancipationsakt. Se Emancipationsakten. Katolikos (grek. katholikos, allmän), titel, som bäres af den nationella armeniska kyrkans i Etjmiadzin (se d. o. 2) boende öfverhufvud. Han väljes af representanter för de armeniska stiften, hvarvid hvarje stift till ombud utser en klerk och en lekman. Dessa uppsätta två på förslag, hvarefter ryska regeringen utnämner den ene. Jfr Armeniska kyrkan. G. A—n. Katolsk (af grek. katholikos, allmän) uttrycker den kristna kyrkans allmänneliga eller universella karaktär. Redan under 2:a årh. kallade sig kyrkan — i motsättning till sekterna, gnostiker, montanister m. fl. — katolsk i betydelsen af såväl den universella som ock den sanna, rätta kyrkan. I dagligt tal är nu uttrycket katolska kyrkan liktydigt med den romerska (se Romersk-katolska kyrkan); denna uppträder också med anspråket på att vara den enda verkligt katolska kyrkan. Titeln katolsk upptages emellertid såväl af den grekiska som ock — åtminstone stundom — af den anglikanska kyrkan och därjämte af det katolsk-apostoliska kyrkosamfundet (se E. Irving), men däremot icke af de evangeliska kyrkorna, ehuruväl de naturligtvis i öfverensstämmelse med tredje artikeln veta sig tillhöra den ena, allmänneliga kristna kyrkan. — I dagligt tal nyttjas katolsk någon gång i bet. förryckt, ifrån förståndet. G. A—n. Katolska associationen (eng. Catholic association), namn på en politisk sammanslutning på Irland med syfte att verka för katolikernas emancipation och 1823 af Daniel O'Connell organiserad till en synnerligen kraftig agitationshärd för detta mål, hvilket omsider uppnåddes 1829. Jfr Emancipationsakten och Irland, sp. 864—865. Katolska brefven kallas de i nya testamentets kanon upptagna bref, som icke äro ställda till någon viss församling eller enskild person, utan framträda som för en vidsträcktare läsekrets afsedda rundskrifvelser. Katolska kyrkan. Se Katolicism och Katolsk. Katolska ligan (jfr Liga och Heliga ligan) kallas ett i München 10 juli 1609 organiseradt politiskt förbund, hvilket afsåg att upprätthålla katolicismen i Tyskland och sålunda utgöra en motvikt mot Evangeliska unionen (se d. o.). Ligans hufvudman var Maximilian (I) af Bajern och dess öfriga ursprungliga medlemmar biskoparna af Würzburg, Konstanz, Augsburg, Passau och Regensburg samt ett par andra prelater. Efter hand kom den att öfver hufvud omfatta de katolska ständerna i bajerska och schwabiska kretsarna äfvensom de tre andlige kurfurstarna; 1613 upptogs äfven kejsaren i förbundet. I 30-åriga krigets första skede understödde ligan framgångsrikt kejsaren med en egen här under Tilly; men sedan Gustaf II Adolf segrande uppträdt på krigsskådeplatsen och för sitt bifall till Frankrikes förslag om neutralitet för ligans medlemmar fordrat dess afväpning, var det slut med enigheten inom densamma. Maximilian slöt sig afgjordt till kejsaren. Andra medlemmar voro antingen redan fördrifna från sina stift eller föllo till föga, så att ligan i slutet af 1631 var faktiskt sprängd. Katolsk-apostoliska kyrkan. Se Irving, E. Katolsk-apostolisk församling. Se Irving, E. Katolska reaktionen. Se Motreformationen. Katolsk konung, titel, som alltifrån kyrkomötet i Toledo 589 hade burits af flera spanska konungar, tillerkändes af påfven Alexander VI som en stadigvarande hedersbenämning åt Ferdinand V, ”den katolske”, af Aragonien (1479—1506) och hans gemål Isabella, ”den katolska”, af Kastilien samt deras efterträdare på Spaniens tron till lön för konungaparets genom inkvisitionens införande samt morernas och judarnas utdrifvande ur Spanien ådagalagda nit för den katolska kyrkan. Katona, István, ungersk historiker, f. 1732, d. 1811, var lärare vid åtskilliga läroanstalter och universitetet i Budapest och blef 1790 domkapitelsbibliotekarie i Kalocsa. Han utgaf en mängd historiska skrifter, af hvilka den viktigaste är Historia critica regum Hungariæ (42 dlr, 1779—1817), som ännu är af betydelse i följd af det däri publicerade ofantliga materialet. K. B. W. Katona, József, ungersk dramaturg, f. 1792, d. 1830, började sin bana som advokat, men drogs öfver till teatern, verkade som öfversättare och aktör och skref äfven själf en hop nu glömda